Om flygplanet som flugit färdigt!

Många ser flygandet som en nödvändig transport från punkt A till punkt B (eller ännu längre bort i alfabetet om resan innehåller transiteringar).

Det gör inte jag! Jag tycker att det, oftast, är kul att flyga och jag tycker sannerligen att flygplanstypen spelar roll!

Därför är det med en smula vemod jag i dag läser att den sista av McDonnel Douglas DC10 nu drar sin sista flygfotogenssuck! Biman Airlines ska i dag ha flugit sista sträckan med flygplanstypen.

Själv minns jag en tur och returresa med Premiairs problemfågel, av samma typ, som kallades Oscar. Just denna maskin var oftast kraftigt försenad, om inte inställd, och tillbringade oekonomiskt många timmar på marken. Jag flög med planet under en tripp till Newark under första halvan av 90-talet. Det bestående minnet av dessa två flygningar, dit och en vecka senare hem, är när kabinpersonalen under inflygningarna kunde ses stående på armstöden lite här och var i kabinen, tryckandes upp enkla pappershanddukar under innertaket då kondensfukten bildade mindre floder som dränkte oss resenärer.

DC 10:ans efterföljare MD 11 har förresten också nyligen gjort sina sista flygningar i passagerarversion. För bara ett par veckor sedan flög KLM sina sista svängar med denna flygplanstyp och då till Montreal och Toronto från hemmahamnen Schiphol.

Även KLM:s MD 11 har jag haft nöjet att flyga med ett par gånger.

Jag gillade dessa fåglar därför att kabinen kändes luftigare jämfört med dagens sardinburkar. Dessutom verkade personalen ombord alltid tycka att detta flygplan var det ultimata att tjänstgöra ombord på.

Men nu är det alltså över!

Suck!