13 december 2013

Om Cooköarna, Elizabeth II och en blomsterkrans!

För många år sedan, i samband med att jag skulle fylla ett antal år som slutade på en nolla, önskade jag att få komma så långt bort man kan komma från ett vintrigt Sverige! Och dit kom jag! Oförglömligt!

De brittiska samväldesspelen är en idrottstävling som avgörs vart fjärde år. 2014 hålls dessa spel i Glasgow. ”Gamla Bettan”, Drottning Elizabeth II, skickar inför dessa spel runt en fackelliknande pryl, liknande den olympiska facklan men utan eld, till alla samväldets länder. Denna resa pågår just nu och BBC har en reporter som hänger med på ”facklans” lilla jorden runt-tripp.

Just nu befinner sig ”Queens Baton” bland söderhavets öar och häromdagen hade turen kommit till Avarua, huvudstad för Cooköarna, belägen på ön Rarotonga!

I en utförlig artikel berättar BBC om Jake Numanga som vid varje flygankomst till ”Rarotonga International”, i 33 år (!!!), mött besökarna med sång och musik, typisk för söderhavsöarna!
Jake fanns där när jag besökte detta exotiska ö-paradis en gång för länge sedan!

Precis som jag förväntat så möts besökarna med en blomsterkrans, bestående av väldoftande tempelblommor, runt halsen när man gått ned för flygplanstrappan. Hur denna blomsterkrans ska hanteras varierar mellan söderhavets öar. Jag, och mitt sällskap, fick veta att kransen skulle kastas över axeln innan ombordstigning inför hemresan och att det då var viktigt att inte se sig om igen. Följde man dessa instruktioner så skulle det innebära att man någon gång skulle komma att återvända till denna avlägset belägna ögrupp!

BBC:s artikel väckte många minnen hos mig om ett resmål med fantastisk befolkning, ett kyrkobesök där församlingen sjöng sju-stämmigt medan vi besökare satt och rös, tropiska frukostar, turkosa laguner där vi matade färgglada fiskar direkt ur våra händer och naturligtvis bastkjolar och spektakulära dansgrupper.

Men det ultimata paradiset låg en timmes propellerflygresa norr om Rarotonga!

Atollen heter Aitutaki och mer paradis än så finns inte på vår jord!

Tack och lov att jag kastade min blomsterkrans över axeln, utan att se mig om, innan jag påbörjade den 36 timmar långa resan hem till vintermörkret!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar