Om Snowden, EU-hot och arbetsmoral

Soppan med Edward Snowden och de, av honom, läckta uppgifterna om spioneriliknande informationsinhämtning rullar vidare.

Bortsett från att jag själv ställer mig tveksam till Snowdens handlande, den som i sitt arbete förbundit sig att inte sprida hemligheter, det gäller t ex många i svensk statlig anställning, bör inte förtjäna hjältestatus när han/hon bortser från ingångna villkor, så är det intressant att följa efterspelen på allsköns nivåer.

EU-kommissionären Cecilia Malmström hotar i dag med att USA inte längre ska få tillgång till de passageraruppgifter på flygresenärer som landet krävt sedan 11 september-dåden.

Är detta ”hot” det bästa Malmström kan komma på?

Den som vill resa till USA torde även i en lång framtid snällt få lämna ifrån sig allehanda information om han/hon är intresserad av att ens få kliva på ett flygplan med destination i Nord-Amerika. Det är ju liksom ett frivilligt val för var och en som önskar besöka det stora landet i väst. Antingen lämnar du den efterfrågade informationen eller så ger du tusan i att boka flygbiljetten!

Jag är övertygad om att en stor del av mitt, och andras, liv finns tillgängligt för den som verkligen vill komma åt informationen, vare sig det handlar om snokande in- eller utrikesmyndigheter. Det handlar inte om ”personlig integritet”, det handlar om hur jag som individ väljer att t ex använda mig av cyberspace.

Snowden själv sitter kanske själv fortsatt i transithallen på en av Moskvas flygplatser och funderar på om han, trots allt, ska söka asyl i Ryssland eller kanske nappa på Venezuelas president Maduros erbjudande om en fristad i Caracas.

Oavsett vilket har jag svårt att tro att Snowden inbillat sig detta framtidsscenario när han en gång bestämde sig för att sprida sin information.

Men vem vet; Som boende i Ryssland eller Venezuela kanske han kan snoka upp ännu mer intressant information. De båda länderna är ju knappast de mest öppna och demokratiska av världens länder!