Så börjar Maria Sveland sitt sommarprogram i P1.
Programmet som jag aldrig hade tänkt lyssna på, eftersom jag tillhör Svelands antagonister, men som jag, kanske tvångsmässigt, fann mig lyssnandes på.
Maria berättar om den grekiske guden Vasili, som naken dyker upp framför likaledes nakna Maria vid den öde grekiska stranden. Maria som spanat in ”Apollon”, ”Adonis” eller you-name-him, under flera dagar.
När det visar sig att Vasili inte delar Marias politiska uppfattning är hennes ”sug” som bortblåst! Sveland säger att hon skulle ha ”spytt av självförakt” om hon löpt linan ut med den grekiske guden!
Jag fattar ingenting!
Måste man dela politisk uppfattning med den man suktar efter?
Nej, det måste man inte! Och skulle man göra det; Hur kul blir diskussionerna runt frukostbordet då? Själv hade jag sett det som en ultimat utmaning att lägga beslag på min politiske motståndare för att sedan försöka övertyga honom/henne om att åsikter inte är något som inte går att göra en revision av.
Om sin mamma berättar Maria att mamsen inte kände något alls, eller inte ville minnas något alls, av dagen då lilla Maria kom till. (Det får mig att minnas Babben Larsson som i något humorprogram påstod att ”att föda barn är som att skita fram en soffgrupp!”.)
Sveland lovprisar den litterära frihet som rådde under hennes uppväxt och som bl a visar sig i en vurm för Stephen King. Oj, där har jag och Maria något gemensamt! Troligen det enda!
Hon fortsätter att, under en lång period, invagga oss alla i någon slags falsk trygghet! Med historier om kvinnliga släktingar som uppför sig som socialt anpassade människor även om revolten lurar i vassen.
Sedan; Maria kommer in på sitt favoritområde. Om kvinnan som den ständigt förfördelade!
Att Marias ”vänner” väljer att låta den nyblivna mamman stanna hemma 80 % av föräldraledigheten medan pappan finner det okej att få 20 % av dagarna retar gallfeber på Sveland. Att de, de nyblivna föräldrarna, själva väljer hur de vill göra med föräldraledigheten är något som inte Sveland kan acceptera. Hur hennes ”vänner” tar detta får vi inte veta.
”Det är gnällfeministers röster som får oss att gå framåt”, säger Sveland.
Förutom en passage om ett brev från ett världs-miffo som spyr ur sig ärekränkande budskap är de återstående minuterna av Svelands sommarprogram höljt som i en besvärande dimma! Förutom att hon önskar sig Göran Persson tillbaka!!!
Jag, som också tycker att tjejer ska ha samma lön för samma jobb som en kille gör. Jag, som tycker att jämställdhet borde vara självklart! Men som inte förstår mig på Marias hat! Som inte begriper att mans-hateri kommer att leda till en bättre värld. Och som inte begriper att Maria, och hennes systrar, inte säger ett enda ord om alla de kvinnor i världen, tänk t ex Afghanistan, som kämpar för att få tillgång till den ”litterära frihet” som Maria fann så livsgivande under uppväxten!
Den grekiske gud som dyker upp framför mig, naken, skulle få sig en rejäl resa om han inte delade min politiska uppfattning! Men, herregud, vad kul vi båda skulle ha under resans gång!
Det finns ett argument som jag har respekt för. Och det är att kvinnor är mer beroende av en fungerande välfärd än vad män är. På så vis att man är den mest sårbara parten i ett beroende av sin omgivning. Sin partner, sina vänner, grannar osv.
SvaraRaderaFörr tog dessa hand om en del av de problem och plikter som "drabbade kvinnan". Och många av kyrkans moral predikningar hade till uppgift att hjälpa kvinnan gå oskadad fram i livet så mycket som möjligt. Det byggde på en förmåga att hålla sig väl med folk omkring sig. Inte utmana kyrkan, vännerna, släktingarna för mycket.
Nu är nästan alla de där beroende miljöerna borta, mer eller mindre, och ersatta av samhällets välfärds system. Vilket ju förmodligen gör speciellt kvinnor väldigt angelägna om att systemen fungerar bra. I det nya beroendet som nu uppstått, mellan samhällets välfärds system, kvinnors självförverkliganden och underliggande oro för att bli utlämnad åt faktorer utanför personlig kontroll. Där finns det en marknad att exploatera. En värld av känslor som kan vattnas och växa. Oron eller ängsligheten finns det logiska förklaringar till. I sina frön är den motiverad. Och medvetet eller inte, det är lockande med politiska fiskegarn i de här vattnen.