För flera år sedan hade jag en anhörig som tillbringade sina
sista år på ett äldreboende. En anhörig som genom livet varit van att bli
fnittrig av ett par glas vin eller en nubbe till sillbordet! Jag, och andra
anhöriga, beslöt att detta ska få fortsätta in i kaklet!
Vi bjöd både vår egen anhöriga och andra boende på
äldreboendet på nubbar och vin när det gavs tillfälle. Självklart hade vi
kollat med personalen, och deras chefer, att detta var okej. Jag påstår att
denna lilla insats gjorde att min saknade släkting fick ett hyfsat slut. Jag hoppas i
alla fall det!
Han ledsnade på att bygdens äldreboende aldrig fick en snaps
till sillen och han startade en insamling för att råda bot på detta.
Han fick ihop 17 sköna tusenlappar och köpte vin och sprit
för åtta av dessa tusenlappar.
Men Stefan fick ett praktfullt NEJ från kommunledningen när
han skulle överlämna sin gåva!
Det är ett gigantiskt hål i huvudet av de kommunansvariga!
Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att om jag lever ända tills
mina dagar ska avslutas på något äldreboende i kommunal regi, att jag har
möjlighet att njuta av ett, eller tre, glas vin på en fredagskväll, att jag har
möjlighet att njuta av lördagswirren på samma sätt som jag gjort tidigare i
livet och att den kommun jag vistas i har ledare som förstår att en nubbe till
sillen inte rabiat måste bannlysas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar