Campylobakter är enkelt att undvika!

En gång för länge sedan, innan charterflygen gick i rusningstrafik till Thailand, tillbringade jag en vintersemester på Phuket.

När jag kom hem tillbringade åtskilliga dagar i lägenhetens badrum.

En sväng till husläkaren och ett test senare kunde det konstateras att jag drabbats av campylobakter. 

Läkaren påstod att det handlade om att jag käkat illa tillagad kyckling i något gatukök. Själv är jag övertygad om att det var den kycklinggryta som det stora europeiska flygbolaget bjöd på under hemresan, från Bangkok till det stora europeiska navet, som slutligen fick tarmsystemet att packa ihop och tacka för sig under några veckor. Man äter det som bjuds under en elva timmar lång flygning om man inte vill svälta ihjäl!

Min husläkare kunde dock lära mig något som jag än i dag, många år senare, håller för heligt. Samtliga skärbrädor i hushållet skall bytas ut en gång om året och kyckling ska ha sin alldeles egen skärbräda och knivarna som styckat pullan ska saneras mer än ordentligt efter uträttat jobb.

Dagens ståhej om färsk kyckling är att idiotförklara de allra flesta. Att påminna om hur man hanterar en färsk broiler kan inte göras nog ofta men att larma och slamra är fjantigt.

Med tanke på att campylobakter-kräket tvärdör om man tillser att hela kycklingen når 65 grader så är det svårt att se dagens ramaskri som nödvändigt. Vem stoppar en rå kycklingbit i munnen?

Men kanske är stora delar av befolkningen ohygieniska bastarder, som slickar på knivar som nyss varit igenom en rå kycklingfilé, som diskar slarvigt, vad vet jag?

Vad jag däremot påmindes om i dag är att det är dags att göra det årliga utbytet av skärbrädor så någon nytta hade i alla fall utfallet från de som tror sig veta vad som är bäst för omvärlden.