Silberstein, Elfsberg och Rundström: Ge upp kampen!

Jag har tidigare skrivit om morgonsoffeankaret i SVT, Marianne Rundström, som inte vill falla i glömska utan fortsätta att arbeta in i döden. Precis som hennes kollega Claes Elfsberg.

I dag får duon sällskap av politiske kommentatorn Margit Silberstein som fyllt 67 år och därmed faller för åldersyxans vassa hugg!

På sociala medier rasas det från både vanligt folk och politiker som tycker att Silberstein, och därmed vem som helst, borde få fortsätta att slava. Anledningen sägs vara att det är viktigt att ta till vara den kunskap ”gamlingarna” besitter.

Jag själv har nu uppnått den ålder då ett nytt jobb syns alltmer avlägset att nå. Inte för att jag inte skulle vilja testa utan enbart åldersbaserat. Då har jag ändå mer än ett decennium kvar innan yxan faller även över min nacke.

När det gäller sociala medier i allmänhet, och det yrkesbaserade nätverket Linkedin i synnerhet, ger jag dock inte mycket för de eventuella möjligheterna till hjälp till att få en nystart.

Jag skrattar mig fördärvad när Linkedin, på fullaste allvar, föreslår att jag ska söka en tjänst som trä- och metallslöjdslärare i Vallentuna!

Den som känner mig vet att jag med lätthet skulle kunna svarva av mig en arm, köra en sticksåg genom ett lår eller helt enkelt vara kapabel att hyvla mig till döds! Min träslöjdsmagister i årskurs sju, då för en mansålder sedan, skulle kunna berätta hur många upprörande historier som helst om denne bloggares totala inkompetens att hantera det jag kallar ”plankor och bräder”, ett uttryck som driver snickare i min bekantskapskrets till allvarliga psykoser!

Det kommer därför inte vara Linkedin:s förtjänst om jag i slutet av mitt yrkesliv tillåts få testa något nytt.

Jag kommer nog att få ”bli vid min läst” in i kaklet och då är jag ändå inte skomakare!

När möjligheter ges, främst ekonomiska sådana, kommer jag dock att så snabbt som möjligt ta min Mats ur den berömda skolan.

Jag tänker nämligen att det finns så ohyggligt många yngre förmågor därute som inte vill annat än att få ett jobb och alla dessa borde ges möjligheten, ju tidigare desto bättre.

Så tänker man inte uppenbarligen inte som journalist vid public service och just detta kan reta gallfeber på mig.

Marianne, Claes och Margit; Ni har varit fantastiska och är värda allt beröm! Nu är det dock tid för andra att få chansen!