Ursäkter kan klinga ohörda!

Jag har många favoritrecept som jag gärna tillagar. Flera av dem bär signatur av Paolo Roberto, som jag beundrar just för alla de nya inputs jag fått vid grytorna.

I dag är det dags att läsa om att Roberto varit ute och vevat igen. Som många gånger förr rann den svensk-italienska bägaren över ännu en gång. Denna gång i en krogkö i Umeå.

Paolo förklarar att han blev inblandad ”i ett tjafs”. ”Sekunden efter ligger jag med sju vakter över mig på magen, pannan i backen och händerna bojade bakom ryggen.”

Han påstår sig inte ha varit ”särskilt full.”

På sociala medier får han stöd och tummar upp i en aldrig sinande ström. ”Alla gör fel ibland” tycks vara den förhärskande åsikten.

TV4 försvarar sin programledare, i ”Primo Paolo”, och kanalens kommunikationschef, Jennifer McShane, hänger på ”uppåttummarna” och säger förklarande att ”människor gör misstag.”

Jag är sannerligen en förlåtande, om än ibland långsint, person. Om någon begår ett fel för första gången så är det naturligt att ursäkta. Även ett andra felsteg förtjänar möjligen en förlåtande inställning. Men tredje, fjärde och femtielfte gången? Nja…

En person som påstår sig inte ha varit särskilt full men ändå får sju vakter på ryggraden har liksom förbrukat sitt förtroendekapital! Särskilt som han vevat förut i olyckliga sammanhang!

Kombinationen att i grunden vara aggressiv och samtidigt alkoholkonsument fungerar aldrig i några sammanhang. Är man till på köpet ”kändis” som Roberto så borde han, och alla andra med samma kombinationsproblematik, tänka sig för en extra gång! Alltid!

Betydelsen av ”ursäkta” och ”förlåt” ekar annars allt ihåligare och orden riskerar att bli ohörda!

I kväll blir det inget av Paolos recept till middag!