Om tsunamin, hjältinnan och den handlingsförlamade regeringen!

Jag tror att de allra flesta människor vet vad de gjorde, och var, den olycksaliga annandagen 2004.

Precis lika säkert som att jag minns att jag glömde min transistorradio påslagen när jag somnade den där natten Palme mördades och väcktes av den extra nyhetssändningen, på den tiden hade vi inga nyhetssändningar nattetid, som i förvirrade ordalag berättade vad som hänt, precis lika säkert kan jag redogöra för julhelgen 2004.

Den julen tillbringade jag uppe i bergen i det nordöstra hörnet av USA. En härlig svensk-amerikansk jul i goda vänners lag med det bästa av allt från två favoritländer.

Det var ännu juldag i Amerika, om än sent och snart läggdags, när vi läste de första nyhetstelegrammen om en jordbävning i Asien. Först morgonen efter insåg vi att det vi några timmar tidigare avfärdat som en avlägset inträffad naturhändelse var något otroligt mycket värre.

Under dagarna som följde försökte vi förstå vidden av det inträffade. Det gick sådär! Främst för att den dåvarande svenska regeringen, och de som uttalade sig på dess vägnar, var exakt så handlingsförlamade som de, åtminstone till vissa delar, än i dag tycks vara!

Att den förre statssekreteraren Lars Danielsson även 2014 har något slags förtroende att representera Sverige framstår som ett av livets största mysterier! För förutom synpunkten att en svensk ambassad aldrig kan vara ett bankkontor för svenskar så visar inte Danielsson varken bot eller bättring i övrigt.

Att intervjun i veckan i DN med Danielsson, i dag ambassadör i Seoul, mötts av kritik är helt rätt! Inte minst kritiken från Fritidsresor vars dåvarande kommunikationschef Lottie Knutsson slet sitt hår för att övertyga Göran Persson, Laila Freivalds och inte minst Lars Danielsson om katastrofens omfattning under de traumatiska dagarna.

I en TT-intervju i dag säger Knutsson att hon blev chockad av de hyllningar och lovord som överöstes henne då och som fortsatt sitter i medvetandet hos de flesta svenskar. Lottie var, och är, värd allas uppskattning och i morgon, på 10-årsdagen av katastrofen, är alla offer för tsunamin, och deras anhöriga värda allas tankar!