1 juni 2011

The tree of life - En überpretentiös sörja!

Att gå på bio är oftast en skön avkoppling oavsett om filmen är spännande, dramatisk, rolig eller underhållande och tankeväckande på allehanda sätt.

Jag har sett en film som inte är något av ovanstående!

Som har vunnit priser!
Som har fått 4-5 i betyg av de flesta recensenter!
Som får mig att tvivla på alla s k ”kulturkännare”!

Upphausad till tusen och kanske lycklig guldpalmsvinnare efter att Trier börjat snacka om sin vänskap till Hitler så beslöt jag mig i går för att kolla in filmen med Brad Pitt, Sean Penn och några till. Terrence Malicks ”The tree of life”!
2 timmar och 19 minuter bortkastade. Ja, förutom ”nöjet” att se andra biobesökare droppa av långt innan filmen ens nått halvvägs. Efteråt funderar jag och mitt sällskap på vad vi missat i förhandssnacket och recensionerna? Hem och googla fram kulturtomtarnas bedömningar. Ok, DN kommer hyfsat nära i själva beskrivningen av filmen med allt från ångest till dinosaurier men det är också det enda. Betyget är självklart alldeles för högt, en fyra!
Även kvällstidningarnas skribenter blir fuktiga av filmen.
Andra recensenter är lika (lyckligt?) insnöade som DNs och kvällsavisornas och egentligen hittar jag bara en, Camilla Larsson på cinema.se, som vågar ifrågasätta.
Jag kommer aldrig att begripa det konstnärliga i Malicks film. Jag funderar mest på vilka piller ansvariga knaprade på när det skapades?
Filmen är en über-pretentiös sörja och kulturtomtarna som bedömt densamma är patetiska! Förmodligen tillhör dessa s k skribenter kategorin människor som också tycker det är konst att knacka sönder och spraya ner en t-banevagn eller att iscensätta ett självmord på Liljeholmsbron. De tillhör säkert den samling människor som satt på raden framför mig under ”Aniara” på stadsteatern och som sov sig igenom akt 2 men sedan stod upp i applådtacket och jublade!?! Vilka russin!
Att se Brad Pitt i en allvarlig roll var det enda som roade mig! Han är en gosse som kommer att bli något stort en dag….
Men du som vill se ”hypnotisk filmkonst” som Aftonbladet kallar det och som gärna ställs inför existentiella frågor, djupa som Marianergraven, typ: ”Varför finns vi”? Och som gillar att sitta i hörn och se svår ut. Och som tror dig vara en begåvad filmrecensent eller jurymedlem i Cannes? För dig passar filmen garanterat!

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig om vartenda ord!
    Nästa gång du googlar filmrecensioner, kolla in Fiffis filmtajm. ;)

    http://www.fiffisfilmtajm.se/the-tree-of-life/

    SvaraRadera
  2. Kulturkännare vågar inte tycka annorlunda än sina kollegor. Det är ett känt faktum.

    SvaraRadera
  3. ..eller så kan man gå och se nya Jim Carrey-filmen med pingviner alt Baksmällan 2 så man slipper tänka.

    Det handlar inte om att vara pretto. Tree of Life försöker dra ner tempot och få en att sätta sig in ett annat sätt att tänka. Man kan inte se filmen med hjärnan i 210, man måste ta sig tiden att ta in den.

    Filmen är svår och "rymdavsnittet" fick även mig att tvivla men om man tar till sig det sätter det in en i ett sinnestillstånd som gör att man förstår resten av filmen bättre. Gör man det inte så kan jag förstå att man tycker filmen är seg.

    Ett tips är att aldrig gå på filmer som Nöjesguiden ger högsta betyg till.

    SvaraRadera
  4. Intressant. Jag som tyckte filmen var det bästa jag sett sedan Magnolia, eller 2001.
    Herregud, ett sånt foto dessutom.

    SvaraRadera