En stundtals ganska söt debatt har under dagen blossat upp bland de som kommenterar det faktum att en Mariestadsbo anmält Hemglass för deras evinnerliga plingeliplonkande så fort det ska säljas glass.
En del tycker att det är en storm i ett vattenglas medan andra störs något ofantligt.
Själv tycker jag att ringandet är tämligen irriterande.
Läste en kommentar av någon som tyckte att alla gnällspikar skulle flytta ut på vischan.
Till denne någon kan jag berätta att på landet där jag tillbringat mycket tid för att jag trivs med fågelkvitter och tystnad är det inte bara Hemglass som tutar. Där jag njutit av friden kommer också konkurrenten ”Glassbilen” med en minst lika enerverande signal.
Varför ska just ett glassförsäljande företag få väsnas för att skaffa de kunder de uppenbarligen inte annars kan locka till sig?
Borde inte tidningsförsäljande skolungdomar i så fall tillåtas blåsa i Vuvuzelor, hyresgästföreningen ringa i klockor och religiösa samfund på jakt efter nya medlemmar blåsa i helvetestrumpeter a la Jeriko?
Jag håller med kritikerna. Kan inte glassförsäljarna få oss att hålla reda på tidtabellen med mindre än att de snuddar vid hemfridsbrott så borde de lägga ner verksamheten!
Finns så mycket värre oljud så det hela blir bara löjligt att klaga.
SvaraRaderaKyrkan är en stor bov som dånar ut flera gånger i veckan utan att bry sig.
Jag bor på vishan! Inte fan hjälper det. Känner mig som värsta gnällspik men den åker runt här i timmar, på varenda liten gatsnutt, och tutar. Högs så in i... två gånger på varje stopp. Suck.
SvaraRaderaAtt det finns värre fridstörare gör inte en anmälan löjlig. Lika vettigt argument som att en anmälan om misshandel är löjlig för att det ibland begås mord.
SvaraRaderaRädda en diabetiker - vält en glassbil!
Donk