Kjell Hansson - sammetsrösten många saknar!

Jag envisas fortsatt med att köpa CD-skivor – även om denna min egenhet i takt med spellistor blir alltmer svår att tillgodose.

I takt med att åldern börjar ta ut sin rätt så beger jag mig ofta nedför minnenas allé och finner ofta sajter som ännu en tid kan tillfredsställa mina musikaliska behov.

Alster som en gång gavs ut som LP-skivor (ni som är under 40 får googla) och till och med stenkakor (ni som är under 60 får troligen också googla) finns ofta i remastrade versioner på CD (ni som är under 15 googlar).

Många fynd har det blivit de senaste åren – skivorna som få är intresserade av säljs ofta för en spottstyver.

En finfin artist jag saknar otroligt mycket är Kjell Hansson.

Under 1970-talet gav han ut några LP-skivor och 1979 deltog han i Melodifestivalen. 

I skuggan av ”Satellit” med Ted Gärdestad, ”Det ligger i luften” med Tomas Ledin och ”Om jag skriver en sång” med Eva Dahlgren hade nog aldrig Kjell en verklig chans men hans ”Mer än bara över natten” lyckades sno åt sig en femteplats i startfältet med tio bidrag.

Två år tidigare hade Kjell en långkörare, som nådde första plats, på Svensktoppen med ”Roslagens vind.”  Andra låtar med honom inkluderar Tove Janssons och Erna Tauros vackra ”Höstvisa”, ”Beatrice Aurore”, ”Vinden har vänt”, "Annies sång" m fl.

Kjell har en fantastisk röst tycker jag men hans skivor går inte att få tag på annat än kanske på antikvariat (apropå ”Beatrice Aurore”). Det är svårbegripligt tänker jag när jag ser att han på nätets musiksajter har många beundrare som uttrycker sin saknad. En samlings-cd skulle helt säkert kunna sälja – åtminstone till målgruppen jag själv tillhör. Enstaka låtar går att hitta på ett par samlingsskivor men jag saknar fortsatt många av de fina visor Kjell en gång spelade in.

När jag spårar de LP-skivor som Kjell gav ut finner jag att dessa såldes på skivmärket ”Aubergine Records.” Att hitta mer information om skivbolaget ifråga verkar vara omöjligt.

Några av skivbolagets utgåvor har senare givits ut på CD men då av EMI så möjligtvis köpte EMI upp en del rättigheter. EMI har sedan dess införlivats i Universal Music Group och tyvärr misstänker jag att Kjell Hanssons vackra röst därmed har drunknat för gott i nutidens mediebrus.

Det är i så fall mycket, mycket tråkigt! Kjell förtjänar en revival!

TT-rubriken kan vara årets lågvattenmärke!

En rubrik ska tydliggöra innehållet i den följande texten på ett lättbegripligt sätt. Det som står i rubriken förväntas att med sina få ord sammanfatta det textförfattaren vill berätta.

Under tisdagskvällen publicerade TT, nyhetsbyrån som åtminstone för många år sedan var en högst trovärdig nyhetskälla, ett telegram som bar följande rubrik:

 

Om någon frågar mig torde denna rubrik vara årets absoluta lågvattenmärke när det handlar om rubriksättning och jag tror inte att bottenrekordet kommer att kunna slås under de kvarvarande månaderna av 2020. TT tar definitivt årets, mindre hedervärda, bottenplacering!

Rubriken är så otroligt märklig i all sin idioti och den väcker så många, helt onödiga, frågor.

När jag först ser rubriken tänker jag: Jaha, TT vill berätta att kvinnor i allmänhet är mördarmaskiner men att de helst väljer ut offer inom den egna familjen. Kvinnor slaktar litet hipp som happ i allmänhet men får en extra kick om offret är en nära anhörig.

Min nästa tanke blir: Jösses, alla feminister har haft fel hela tiden. Det är inte män som begår våld på sina flickvänner och fruar – det är tvärtom! Pilsnerfilmernas fromma hemmafru har aldrig existerat – hon är hushållets Hannibal Lecter!

Ju mer jag stirrar på rubriken desto större utsvävningar gör min fantasi.

I en familj bestående av man, fru och, låt oss säga, två döttrar måste mannen leva med extrem fara för sitt liv - han bor ju med en trojka psykopater!

En kvinna som dödar en vilt främmande människa – får hon mildare eller hårdare straff för att hon, enligt TT, avviker från normen för sin grova kriminalitet?

Så där mal min hjärna på!

För övrigt mejlade jag TT och undrade hur rubriksättaren hade tänkt? Jag fick aldrig något svar. Var jourhavande redaktör måhända en kvinna, redo att bege sig hem till familjen? Brrr!

Kulturen kräver men tar inte eget ansvar

Många är de kulturpersonligheter som på senaste tiden, i mer eller mindre vulgära ordalag, kräver att kulturministern avgår och att de allesammans inom skrået till exempel tillåts få ställa sig på scener framför en fulltalig publik.

I takt med att genomsnittssvensken helt tycks ha glömt allt vad rekommendationer heter när det gäller allas ansvar inför pandemin så tycks även många inom kulturbranschen ha gjort detsamma även om man kan tycka att hyfsat utbildade och pålästa möjligen borde ha en sundare syn på det som sker i omvärlden.

I morse väcktes jag tidigt av en mansröst som högt ropade: ”Ooooooch action!”

Jag tänkte ”vad i helvete?” och studsade upp ur sängen.

Det visade sig att det i, och omkring, en gångtunnel alldeles nära det bostadshus där jag bor så pågick någon slags filminspelning.

Det var kablar, strålkastare, skådisar, scriptor, regissör, ljudtekniker, sminkörer och många andra i en ganska osalig blandning.

Jag gjorde mitt morgonkaffe och slog mig ned på min balkong för att studera spektaklet.

Förutom att det blev en hel del omtagningar (hade inte skådisarna läst på tillräckligt?) så blev det bestående minnet att ingen av de deltagande hade förstått ett enda dugg av hälsobehållande rekommendationer utan troligen tillhörde den elitistiska kulturelit som ivrar för ett normaliserande av samhället, oaktat om mormor dör av virusförstörda lungor!

Sminket var uppe i nyllena på skådisarna, scriptan rättade till kostymdetaljer och regissören visade, med handpåläggning, vad han förväntade från de agerande. Inte en plasthandske eller ett munskydd inom synhåll och sannerligen inga avstånd alls mellan alla de som befann sig på platsen.

Jag tänker, inte så särskilt stilla, att det uppenbarligen är jävligt lätt att kräva kulturministerns avgång och yvas över att kulturarbetare inte tillåts utöva sin konst oreglerat. Det är däremot svårare att i praktiken visa att man är mogen nog att ta ansvar fullt ut för uppgiften.

Lotta på Mosebacke minns tiden före sin födsel

I Stockholm har vi under många år haft två gratistidningar som delas ut till hushållen. Företagen Direktpress och Mitti har varit konkurrenter men för ett par månader sedan meddelades det att företagen slås samman. Direkt avgörande var naturligtvis de svikande annonsintäkterna under Corona-tider.

Den uteblivna konkurrensen är tråkig tycker jag, som anser att tidningar har haft sina egna profiler och som skildrat närområdena ur olika synvinklar.

I senaste numret av Direktpress tidningar vandrar vi nedför minnenas allé. I ett stort uppslaget reportage ber reportrarna människor på ute på stan att beskriva hur de minns Slussen som den en gång var.

En av de som svarar är Lotta, 67 år, som bor på Mosebacke.

Lotta beskriver levande hur hon köpte mjölk i lösvikt, hur bryggarvagnarna, dragna av hästar, levererade öl och att snabbköp inte fanns.

Om Lotta verkligen är 67 år gammal så innebär detta att hon är född sent på året 1952 eller under första halvåret 1953.

Den sista hästdragna bryggarvagnen rullade på Stockholms gator 1952, det första snabbköpet öppnade i stan 1941 och försäljningen av mjölk i lösvikt upphörde i början av 1940-talet.

När Lotta var bara ett par år gammal kom den första tetraförpackningen och innan dess såldes mjölk under många år i förslutna glasflaskor.

Kanske är det så att vi, när vi blir äldre, alltmer vill minnas sådant vi faktiskt inte kan minnas. 

I ett romantiskt skimmer tror vi oss se företeelser ur vår barndom som faktiskt inte existerade längre.

Om några få år är jag lika gammal som Lotta är i dag.

Det enda jag tänker på när jag minns Slussen är den sönderrostade, urindoftande trafikcirkusen som fick stå kvar alltför länge. 

Om några år är nya Slussen klar och nya generationer kommer att få nya minnen att lagra tills de en dag får en reporterfråga om vad de minns och då börjar yra om högertrafikomläggningen som skedde mer än 50 år innan de föddes!

Apotek säljer varor "under disk"

Jag har aldrig gillat att raka mig med rakapparat. Nu har jag förvisso inte världens kraftigaste skäggväxt men jag känner mig aldrig renrakad när jag kört en maskin över mitt käkben. Skäggstråna laddar för en aggressiv återkomst och det känns vasst trots nyligen genomförd maskinfärd.

Jag föredrar att även fortsatt använda raklödder och en modern hyvel, med minst tre rakblad. 

Trots god, daglig, vana så är olyckan definitivt framme med jämna mellanrum.

Ett litet, litet felskär, på konståkares vis, så uppstår blodvite. Och som det blöder! Från det allra minsta skärsår i ansiktet kan något uppstå som får mig att tänka Stockholms blodbad.

Genom livet har jag alltid haft ett alunstift i badrumsskåpet. För den som inte vet är ett sådant format som ett cerat, man fuktar det och trycker mot såret. Det svider som hin håle men huden drar ihop sig och blödningen upphör omedelbart – något som innebär att jag slipper bege mig ut bland den så kallade allmänheten antingen full av kirurgtejp eller ivrigt tryckande engångsservetter mot de platser i fejset där blodet flödar som värst.

Nyligen tog mitt mångåriga alunstift slut och jag begav mig till närmaste apotek för att inhandla ett nytt. Tvärnit!

”Nope, det är ett antal år sedan vi slutade sälja sådana” sa människan bakom disken utan att lämna någon närmare anledning.

Nåja, tänkte jag, det kanske är så att ett alunstift är att beteckna som rena ”rävgiftet”, som smutsar ned våra hav och som får cancersvulsterna att stå som spön i alla mäns ansikten? 

Nej, en googling ger inte stöd för den teorin.

Väl hemma gick jag in på ”mitt” apoteks hemsida, samma apotek som jag en stund tidigare hade besökt och som avfärdade mig som en utomjording.

Tänka sig; Apotekskedjan i fråga har alunstift till försäljning i sin webbshop.

Jag känner mig som en kriminell men har nu fått hemlevererat ett alunstift i en anonym kartong och kan nu fortsätta att vara mer än lovligt disträ vid badrumsspegeln de trötta morgnar som väntar när semestern nu närmar sig sitt slut.

Andalusien inför miljonböter för smittspridare

Elías Bendodo, talesperson för det lokala parlamentet i Andalusien, den Sydspanska regionen där Costa del Sol ingår, meddelade i går tisdag att det lokala styret på rekordtid behandlat och beslutat om radikala åtgärder för att stävja Covid-19 viruset.

Om du vistas i ett sammanhang där mer än 99 andra vistas tillsammans med dig och du misstänks vara en smittspridare så kan du dömas till mer än motsvarande sex miljoner kronor, 600 000 Euro, i böter.

Med en upptrappande skala från att ha låtit bli att bära munskydd, något som kan kosta dig en svensk tusenlapp, till att riskera 99 andra människors hälsa, som alltså går loss på 600 000 Euro, så vill regionen nu dra åt tumskruvarna.

Vidare meddelar det lokala parlamentet att de krogar, och andra nöjesetablissemang, som inte följer myndigheternas rekommendationer kan komma att förbjudas att bedriva någon som helst verksamhet under fem år!

Heja Andalusien!

I lagomlandet Sverige vill fortsatt inte många begripa det som riskerar att brisera som en Beirut-explosion senare i höst!

Själv anser jag att det är NU – inte SEDAN – som våra myndigheter borde sätta ned foten.

Efter att i dag ha gjort en dagsresa med SJ från huvudstaden till Norrköping, för ett privat och viktigt ärende, samt ha fått besked om att jag inte har några antikroppar i mitt blod så känner jag att det gungar under fötterna.

Tågresan innebar två diskussioner med medresenärer som satt sig på ”min” bokade plats i hopp om att få sitta själva, tågpersonal som knappast visade sig, en bistro där ingen långa stunder kunde handla på grund av ”tekniska problem” men där folk köade tätt likaväl och andra resenärer som inte verkade fatta att man inte ska flåsa varandra i nacken i kön till de, endast till viss del, fungerande toaletterna så fattar jag; Majoriteten har inte fattat ett dugg!

Därför att dagens beslut från Solkusten förhoppningsgivande! Förhoppningsvis dras tumskruvarna åt i Sverige också. Innan det är för sent!

Bankers lystnad kväver den moderna handeln

Denna semester försöker jag leva en smula sundare än vad jag annars brukar göra men ingen regel som inte har sitt undantag.

Efter att jag i dag lämnat mitt blod för analys av eventuella antikroppar mot viruseländet – Gud vet vad jag ska/kan/bör göra med resultatet – insåg jag att jag befann mig i närheten av en av de få kvarvarande klassiska korvkioskerna i Stockholm. En kiosk som för mig alltid har betytt tunnbrödsrulle med grillkorv och räksallad – oops!

Så blev det även denna dag – jag får ta igen det med sundare måltider de närmaste dagarna men herregud vad gott det är!

Korvhaket jag älskar att besöka är kliniskt rent, fräscht och har en ägare som gärna slänger käft med sina kunder – så även i dag.

När jag satt och mumsade så klev det in en kund som önskade betala med kontanter. Både jag och ägaren förvånades. Vem betalar med cash i dag och vem vet snart nog hur en äkta hundralapp ska se ut?

Jag och ägaren pratade sedan en stund om kontanter, kreditkort och bankers girighet.

Det visade sig att ägaren av en av mina favoritkorvkiosker varje månad, beroende av antalet kunder, betalar mellan 2 500 och 3 000 kronor i avgift till banken för att hans kunder betalar med kreditkort. Är detta verkligen riktigt klokt?

Jag har genom mitt nu ganska långa liv vurmat för att kontanter borde få finnas kvar som betalningsmedel. Många, äldre än jag, kan inte tänka sig annat än att casha upp när de står i snabbköpskassan eller bara vill köpa en grillad med bröd.

Min vän i korvkiosken sa att han har en mycket begränsad handkassa med kontanter just för att kunna välkomna denna grupp av kunder. Möjligtvis är hans tanke rätt men samtidigt så tänker jag, något som jag tidigare konstaterat i min blogg, att vi numera är många som inte vill höra Harry Brandelius, eller längre vill använda cash, när vi hamnar på slutstationen utan vill ha pop, rock och ös in i kaklet och gärna betala med kort!

Jag är redo att ändra min uppfattning om kontanter. Men för att detta ska bli möjligt måste våra lystna (läs vinstkåta) banker fås att förstå att det inte är okej att ta ut de avgifter de gör av våra handlare och av oss som är bankkunder.

För övrigt frågade jag den unge gosse som stack mig i armvecket i dag vad jag borde göra med svaret på provet? Hans svar: ”Ja du, jag vet inte riktigt varför du testar dig för ingen vet ju i dag vad svaret innebär! Du uppmanas fortsatt att hålla avstånd oavsett om du visar dig ha antikroppar.”

SVT misshandlar "Brottsplats Mallorca"

Chansen (jag själv väljer att kalla det risken) är stor att du sitter och tindrar framför TV:n på lördagskvällar just nu och tycker att ”Bäst i test” är fantastiskt. Enligt tillgänglig statistik lockar det utstuderat fåniga hopp- och lekprogrammet storpublik vecka efter vecka. För mig är detta absolut – fullkomligt – obegripligt!

Just fåniga hopp- och lekprogram tycks för övrigt vara en våt dröm för ansvariga programläggare på SVT. Även detta är absolut – fullkomligt – obegripligt!

Samtidigt så tillåts nya serier gömmas undan på så udda sändningstider, och utan tillräcklig trailervisning, att jag förtvivlar.

Jag påstår att många, kanske en majoritet, av alla svenskar någon gång besökt den vackra semesterön Mallorca.

Själv hade jag förmånen att få bo och arbeta på ön en gång för länge sedan och ön har sedan dess en alldeles särskild plats i mitt hjärta!

För några veckor sedan sände SVT det första av tio avsnitt av den lättsammare och roliga deckarserien ”Brottsplats Mallorca”, originaltiteln ”The Mallorca files.” En BBC-produktion som enkelt förklarat handlar om den engelska polisen Miranda Blake (spelad av Elen Rhys), den tyske polisen Max Winter (spelad av Julian Looman) och deras spanska chef Ines Villegas (spelad av Maria Fernandez Ache). Engelskan och tysken paras ihop av den kritiska polischefen som hellre hade sett riktiga spanjorer på posterna.

Hela produktionen är inspelad på Mallorca och jag tror att alla som någon gång varit där, och förresten alla som aldrig varit där, skulle njuta av finfina naturbilder. Den som befunnit sig i gränderna kring katedralen i Palma kommer definitivt att få lust att snarast återvända.

I Coronatider är vi många som får njuta på avstånd.

Det är otroligt märkligt att SVT väljer att sända denna serie på fredagskvällar med starttid strax före midnatt.

Eftersom serien är snäll såtillvida att den inte innehåller grovt våld så skulle den sitta som en smäck på primetime. Men, men, hopp- och lek ska det tydligen vara – både fredagar och lördagar.

Otroligt synd på en så bra serie som bjuder på många garv och deckaruppdrag som hittills alltid slutat med en oväntad twist.

Till min stora glädje läser jag på nätet att BBC har beställt en andra serie på 10 avsnitt och att alla huvudkaraktärerna har tackat ja till att medverka.

SPOILER ALERT!

Den bittra polischefen Ines berättar i en intervju med BBC att en viss förändring kommer att ske senare i denna omgång. Hon kommer att inse vilka toppenpoliser hennes utländska medarbetare är. Dessutom avslöjar hon att hennes karaktär egentligen är en riktig partypingla och att vi kommer att få detta bekräftat i avsnitt nio då hon lär vara kraftigt bakis! 

Hahaha – det ser jag fram emot.

För dig som inte sett serien från start så finns den ett tag till på SVT Play – klicka här!

UD motsägelsefulla om reserestriktioner och smitta

”Vi baserar inte vår avrådan på hur smittspridningen ser ut i ett land utan hur det påverkar rörelsefriheten.”

Uttalandet som gjordes till DN av Utrikesdepartementet tidigare i veckan tycker jag hade krävt ett par följdfrågor av den journalist som fick sig detta till livs.

UD bortser från hur stor smittspridningen är i ett visst land och låter det fulla ansvaret ligga på varje enskild medborgare, något som visat sig vara att begära för mycket. När 60 000 svenskar turistar i Visby, när Ölands stränder överbefolkas, när krogarna i våra städer är tätt packade så borde ministeriet ha förstått att svenskar inte är mogna att fullt ut ta något ansvar i en rådande pandemi.

Den 30 juni togs reseavrådan till Schweiz bort men återinfördes igen den 15 juli efter att de infört tvingande karantänsregler riktade mot svenska resenärer. 30 juli lyfts avrådan bort på nytt och UD bekräftar:

”I Schweiz och Tjeckien fanns karantänsregler som nu har tagits bort” och därmed tillåts vi resa dit.

Nu blir det riktigt förvirrat tänker jag!

Det är nu alltså hur ett land behandlar svenska medborgare som är avgörande för om UD utfärdar reserestriktioner.

Oaktat om landet är drabbat av oroligheter, naturkatastrofer eller pandemier eller på annat sätt skulle vara riskabelt att resa till så står det svenska medborgare fritt att göra det så länge det berörda landet inte bannlyser svenskar. På annat sätt går det inte att tolka UD:s uttalanden.

Med detta sagt så inser jag att den andra vågen av Covid-19 inte torde vara alltför långt borta. I takt med att reserestriktionerna tas bort så har ju bokningarna av resor ökat markant. 

Det handlar ju då plötsligt inte längre om att det bara är svenskar som kan ta med sig smitta hem utan också det faktum att utländska turister från områden med smitthärdar nu välkomnas att besöka oss.

I tider då många svenskar tycks bortse från rekommendationer i allmänhet hade det varit behjärtansvärt om UD varit tydligare i sina uttalanden.

Obligatoriska munskydd kan bli ekonomisk katastrof för många svenskar

I takt med att alltfler länder i världen kräver att de som vistas där använder munskydd så beslöt jag mig för att göra en koll över läget vid några av Sveriges apotekskedjor. Det jag fann var att ett påtvingat obligatorium om munskyddsanvändning kan bli spiken i kistan för många svenskars ekonomi.

Så kallade engångsmunskydd, som inte skyddar mot luftburen smitta men som kan ge visst skydd mot droppsmitta, som Covid-19 påstås härledas till, ska bytas minst var tredje timme om användaren är ute i den alltmer skrämmande verkligheten.

Just nu är kostnaden för engångsmunskydd hos några av våra apotekskedjor:

Apotek Hjärtat: 18,90/st

Apoteket: 18,90/st

Apoteksgruppen: Finns ej i sortimentet enligt hemsidan

Kronans apotek: Slutsålt

Så – om vi låter oss tänka en yrkesarbetare som, av olika anledningar ej tillåts arbeta hemifrån utan tvingas vistas på arbetsplatser, i kollektivtrafiken, i livsmedelsbutiker osv, låt oss säga minst nio timmar om dagen, då det behövs minst tre engångsskydd, så blir kostnaden per dag minst 3 x 18,90 = 56,70.

Säg att vederbörande låter bli att vistas ute de två dagar i veckan som han/hon förhoppningsvis är ledig så blir veckokostnaden ändå 56,70 x 5 = 283,50 – något som blir mer än en väl så dryg tusenlapp i månaden.

Under en begränsad tid kanske många svenskar kan prioritera om i sin ekonomi men som det verkar just nu i världen så står vi inför en kraftig andra våg av Covid-19, som lär bli svår att spå någon slutpunkt för.

Det är inte bara stater som riskerar att nå ruinens brant så länge människor beter sig som att faran är över.

Många svenskar torde gå emot en ekonomisk katastrof även om de inte är permitterade från sina jobb på grund av det ondsinta viruset.

En helt annan fråga är om de, till viss del fungerande engångsmunskydden, kommer att räcka till när det verkligen kniper?

IKEA borde lämna Polen bums!

Det är bara några få år sedan Polen beslöt sig att gå emot EU:s vädjanden och börja skövla en av Europas sista urskogar, Białowieżaskogen på gränsen mellan Polen och Belarus.

Även om skogen är enorm och endast delar av den verkligen höggs ned så har påverkan på djur och natur blivit stor.

Grzegorz Mikusiński, docent vid Institutionen för ekologi, Grimsö forskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) skrev i oktober 2018: 

”Till exempel blir det färre möjliga bohål för tretåig hackspett, pärluggla och sparvuggla. Lodjur kommer att undvika kalhyggena eftersom de vill ha tät växtlighet och nedfallna träd för att kunna smyga på sina byten. En del följder är svåra att förutsäga, till exempel samspelet mellan rovdjur, växtätare och växter i området.”

Efter murens rivande verkar nu Polen önska sig tillbaka till ett liv i isolation, som i detta fall inte har något med en pandemi att göra.

För ett drygt år sedan skällde Polens justitieminister Zbigniew Ziobro, som en felavlad bandhund i samband med att en IKEA-anställd fått sparken efter att ha deklamerat homofoba bibelcitat på sin arbetsplats: 

”Det är helt skandalöst. Vi ska vidta alla åtgärder för att förhindra denna typ av aggression från en koncern i väst som i strid mot polsk lag vill påtvinga de anställda sina värderingar.”

Ziobro beordrade en grundlig utredning av det inträffade.

Samtidigt uppmanade Polens förste biträdande justitieminister, Patryk Jaki,alla polacker till en bojkott av den svenska möbeljätten. Han erbjöd även juridisk hjälp till den tidigare IKEA-anställde, något som resulterar i att HR-chefen vid IKEA i Polen nu åtalas.

EU borde protestera och ta till de kraftfullaste av unionens verktyg, vilka de nu är, för att visa det inskränkta ledarskiktet i Warszawa att det får vara nog nu. Kanske hota med en påtvingad PLEXIT?

IKEA å sin sida borde välja att lägga ned verksamheten i Polen, landet vars syn på mänskliga fri- och rättigheter, vars värderingar och tolerans påminner alltmer om tiden innan varvsarbetarna i Gdansk valde att påbörja sin revolution för demokrati, nio år innan den förhatliga muren slutligen föll.

Dystra siffror om covid-19 - svenskar fortsätter softa

Pandemin fortsätter att rasa runt om i världen. På en hel del platser, som tidigare varit hårt drabbade, blommar nu nya utbrott ut.

Så sent som för en vecka sedan släppte vår regering flera länder fria från reserestriktioner, däribland Kroatien.

I går beslutade nederländska myndigheter att alla turistande medborgare som befinner sig i Kroatien omedelbart kallas hem efter oroande siffror om smittspridningen i Kroatien.

En svensk får just nu resa till Kroatien men för en nederländare är det stopp! Någon mer än jag som blir förvirrad?

I Spanien har antalet smittade ökat tre gånger jämfört med för 14 dagar sedan.

I dag beslutade Spanien om nedstängning av staden Totana, i provinsen Murcia. Ingen tillåts att varken resa ut från eller in till staden som inte ligger långt ifrån turistorterna utmed Costa Blanca.

I Belgien registrerades i måndags 370 nysmittade och siffran är den högsta för en dag under två månader. 

Den belgiska storstaden Antwerpens borgmästare har beslutat om nya hårda åtgärder som ska börja gälla under kommande helg. Max 10 personer får då vistas på samma plats och hotell, barer och krogar som åsidosätter de skarpare reglerna kommer att stängas omedelbart. Munskydd blir också obligatoriskt för alla.

Allt runtomkring oss är alltså inte så fridfullt så att det kan förklara svenskars fortsatta turistortsstimmande, trängselresande i kollektivtrafiken eller flockhandlande i livsmedelsbutikerna.

Det där med reserestriktioner kanske vore lämpligt att lyfta till EU-nivå i stället för att som nu låta varje land själva avgöra vart resesugna kan bege sig. Vilka regler gäller t ex i dag för en svensk som bor i Nederländerna och vill åka på Kroatien-semester?

Varför vill folk överhuvudtaget resa?

I dag rapporterades nio nya dödsfall i Sverige. Totalt har nu 5676 svenskar avlidit efter att ha drabbats av covid-19. Folkhälsomyndigheten verkar vara tillfreds med detta – något som jag finner helt obegripligt.

I takt med att svenska folket till stora delar helt tycks ha slappnat av i sitt förhållningssätt till pandemin så lär risken för ökad smittspridning vara mycket stor. Snart kanske vi ser liknande siffror som de Belgien och Spanien redovisar. Borde vi inte tänka till redan nu och borde inte regeringen och Folkhälsomyndigheten sätta ned foten i preventivt syfte? Denne bloggare tycker att så borde vara fallet!

Arbeta hemifrån - Fler borde erbjudas möjligheten, inte färre!

”Arbetsgivare bör se till att anställda arbetar hemifrån om det är möjligt, samt se till att anställda undviker onödiga resor.”

Det är Folkhälsomyndigheten som på sin hemsida fortsatt rekommenderar arbetsgivare att följa dessa, tillsynes, enkla råd.

Jag är fullt medveten om att det finns många yrkeskategorier som inte kan erbjudas möjligheten att arbeta hemifrån – det faller i många fall på sin orimlighet.

Samtidigt påstår jag att våra arbetsgivare inte anstränger sig nog för att möjliggöra att fler kan arbeta hemifrån för att minska risken för en fruktad andra våg av covid-19. 

Jag påstår att det är otroligt många som har ett arbete som skulle kunna skötas på distans men som ändå tvingas ut i kollektivtrafiken för att sedan tillbringa dagarna på kontor med många anställda och som därmed utsätts för stor smittorisk.

Det vore intressant om det kunde utredas hur många som den senaste tiden faktiskt kunnat stanna hemma och det vore intressant att få veta varför antalet inte är större? Arbetsgivare har ett stort ansvar för sin personal och borde kunna ställas till svars om sjuktalen är onormalt höga.

Jag själv, som är offentliganställd, har haft förmånen att arbeta hemifrån i mer än tre månader. Från och med i morgon upphör denna möjlighet och den enda förklaring jag fått från min arbetsgivare är att det handlar om ”rättvisa.” Får och kan inte Gösta arbeta hemifrån så får du inte det heller, liksom!

Med modern teknik och en hög arbetsmoral hos den anställda påstår jag att hemarbete är en storvinst för arbetsgivare.

Jag upplever att jag själv varit mer effektiv under de tre månader jag varit hemma än om jag hade tillbringat samma tid på kontoret. Med kaffebryggare och toalett på bara några meters avstånd från min tillfälliga arbetsplats, utan struntprat med kollegor vid en avlägset belägen skrivare och utan spontana, oftast för arbetet helt ovidkommande, samtal i långa korridorer så har min insats för min arbetsgivare varit mer än hög.

I och med att jag sluppit långa resor till och från jobbet har mina arbetsdagar i effektiv arbetstid räknat blivit betydligt längre än i normalfallet. Jag har stigit upp samma tid som vanligt och efter frukost och dusch har jag suttit ”på jobbet.”

I morgon är det slut med detta!

”Arbetsgivare bör se till att anställda arbetar hemifrån om det är möjligt, samt se till att anställda undviker onödiga resor.”, säger Folkhälsomyndigheten.

Min arbetsgivare, även det en myndighet, har nu beslutat sig för att gå emot rekommendationerna från en annan myndighet. Det är fullständigt obegripligt!

Mina långa arbetsdagar från hemmakontoret har inneburit att jag samlat på mig en hel del timmar i mitt flex-saldo. Dessa skall nu utnyttjas till fullo den närmaste tiden.

Att resa med fullbelamrad tunnelbana och knökfulla innerstadsbussar mitt i värsta rusningstid finns liksom inte i min värld och kommer så heller inte att göra så länge en pandemi rasar i världen!

Min arbetsgivare och många, många andra arbetsgivare borde se till att fler får arbeta hemifrån – inte färre!

Att turista är just nu ingen rättighet!

Den senaste tiden har media varit fullständigt nerlusad av artiklar där resenärer upprört konstaterar att det är trångt ombord på tåg, bussar och flygplan.

Inte vid något tillfälle, vad jag har sett, har journalisten frågat de som upprörs: ”Varför reser du i dag? Är det en absolut nödvändig resa enligt ditt sätt att se på saken eller är det din arbetsgivare som kräver att du reser?”

I dag skriver kvällstidningarna att man räknar med att det just nu är ca 60 000 turister som befinner sig på Gotland! Varför då undrar jag?

Hade jag varit en gotlänning som noga följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer de senaste månaderna så hade jag varit förtvivlad i dag.

Sedan exakt när är det en mänsklig rättighet att resa under en pågående pandemi?

Att många medmänniskor nu tröttnat rejält på den ganska torftiga tillvaro som rekommenderats under flera månader förklarar knappast de nu överfulla kollektivfärdmedlen eller vallfärdandet till Visby.

Det kan bara förklaras med ohyggligt dåligt omdöme av alla de som inte kan tolerera en svensk sommar som inte är som den brukar.

Belgisk media rapporterar en smittökning på 46 % bara under den senaste veckan. Till VRT, ett av Belgiens public service-företag, säger virologen Marc Van Ranst: ”Vi vet att folk inte respekterar de rekommendationer som gäller.” Han fortsätter: ”Om alla anstränger sig så kan den andra vågen stoppas innan den vinner större mark.” Han konstaterar därmed att det som sker i Belgien i dag är starten på den fruktade andra vågen.

Samtidigt invaderar turister Visby, åker med fullpackade tåg, flyg och bussar och har mage att beklaga trängseln utan att själva ställa sig frågan: ”Är denna min resa verkligen livsnödvändig?”

Kanske är det precis just i detta nu som det avgörs vilken slags höst vi har att frukta? 

Kanske är det just nu som den vårdpersonal som ej beviljades ledigt under sommaren får se sin utlovade höstledighet försvinna?

Skrämmande är ordet för dagen!

Covid-19: Antikroppar och munskydd skapar falsk trygghet

Under perioden 1-7 juli avled 52 personer i Sverige av Covid-19 enligt statistik på Folkhälsomyndighetens hemsida. Vi uppdateras dagligen om nya dödsfall och alltmer tycks befolkningen i allmänhet se siffrorna som just bara siffror. Själv tänker jag att varje dödsfall är en tragedi och varje dödsfall är ett för mycket.

Folkhälsomyndighetens råd har inte förändrats mycket över tid men ändå verkar det som om många medmänniskor inte längre bryr sig om snart nog något av dem. En minst sagt skrämmande utveckling.

Fortfarande är det mycket som är mycket oklart och många experters utlåtanden verkar gå stick i stäv med andra experters.

Hur skyddad är jag om jag har antikroppar? Hur länge smittar den som drabbats? Varför blir en del sjuka i flera månader och hur kan man veta att dessa inte längre smittar trots svåra sjukdomssymptom? Skyddar ett munskydd överhuvudtaget?

Under söndagen ifrågasätts det vaccin som Astra Zeneca tar fram. Ett vaccin som bara för ett par veckor sedan lovordades i media över hela världen.

Bianca Ingrosso tar med sig kompisgänget och drar till Båstad för att parta loss. Hon får, välförtjänt, kritik för tilltaget men försvarar sig med att hon har antikroppar och säger sig därmed kunna resa ”vart jag vill.”

Visst, i en demokrati är rörelsefriheten fundamental men samtidigt har vi alla ett personligt ansvar. 

Att Bianca påstår att de ”bara” var 10 runt det tätt packade bordet samt att andra bord stod på rekommenderat avstånd gör att vi alla förstår att Bianca inte förstått något!

Har hon total koll på de, runt bordet, nio andras hälsa samt det, troligen stora, nätverk som de umgåtts med under senaste tiden? 

Varför är det en mänsklig rättighet för henne att åka till Båstad för att festa? Bryr hon sig om hälsan för sina närmaste, familjen? Spelar det någon roll om hennes mormor och morfar håller sig friska eller är hennes egna fri- och rättigheter viktigare?

Under måndagen ska Skånetrafiken börja dela ut munskydd till sina resenärer. 

50 000 stycken närmare bestämt. Munskydd är ingenting som Folkhälsomyndigheten har uppmanat oss att använda.

Carina Zachau, ordförande i kollektivtrafiknämnden i Skåne, säger till SVT på frågan om skydden verkligen fungerar:

”– Det har vi inga belägg för, utan det här ska ses som en möjlighet att ge våra resenärer en extra känsla av trygghet.”

Därmed måste det anses vara ytterst oklart varför utdelandet sker. En onödig kostnad för att skapa ”trygghet.” Jag trodde att trygghet baseras på helt andra åtgärder än ett funktionslöst munskydd.

Men kanske är det just den falska tryggheten som invaggar stora delar av befolkningen i någon slags tro på att det som pågår på intet sätt kommer att beröra dem själv eller deras anhöriga?

Kanske är det därför Bianca Ingrosso hävdar sin rätt att göra precis vad hon vill bara för att hon har antikroppar? Hon känner sig "trygg" med detta besked.

De senaste veckorna har det kommit allt fler forskarutsagor som varnar för att den som varit smittad med Covid-19, om än bara med milda symptom, kan ha drabbats av hjärnskador. Är det där vi finner svaret till att pandemin tillåts fortsätta rasa? Människor kanske inte längre kan tänka klart?

Att 70-plussare i media beklagar att Folkhälsomyndigheten inte lättar på de råd som omfattar gruppens isolering är också mycket förvånande. Har de som klagar dödslängtan?

Jag, och jag hoppas en hel del andra, fortsätter att hålla avstånd, ryta åt medmänniskor som inte förstår, avstår från att resa och struntar i att slå oss ned på överbelamrade uteställen för att få ett efterlängtat glas kall rosé. Jag vill gärna tro att vårt idoga uppförande på något sätt kan bidra till att vi så småningom kan lägga denna pandemi bakom oss. 

De som såg till att eländet fick fortsätta under alltför lång tid är värda allt förakt!