SVT förnyar och bevarar. Suck!

I dag meddelar SVT att deras ”Sportspegeln” förändras innehållsmässigt från och med kommande söndag.

Senast det begav sig, då programmet förändrades, var för fyra år sedan.

Samtidigt sitter det svenska folket och tiger stilla, eller jublar, på fredagskvällar där tablån sett likadan ut sedan urminnes tider och där programinnehållen, förutom möjligen programledarna, aldrig förändras.

Är det inte ”På spåret” så är det ”Doobidoo” eller något annat som i alla fall jag tröttnade på för mycket lång tid sedan.

”På spåret” har sänts sedan 1987! Japp, 1987! Programmet drar fortsatt miljonpublik och jag begriper inte ett smack!?!

De första 10 säsongerna tindrade även jag i tv-soffan, skrek ut de rätta svaren långt innan någon tävlande drog i nödbromsen och jag tyckte att det hela var ganska småputtrigt mysigt!

Numera ägnar jag, särskilt fredags-, kvällarna åt annat!

Det är rent ut sagt utmattande urtrist att SVT inte kan förnya sig! I den moderna tid vi lever i, med en teknisk utveckling som rusar, är det märkligt att ni som fortsatt kollar SVT på fredagskvällarna fortfarande är miljoner som lyckligt kluckande gillar att spendera fredagskvällen framför ett frågesportprogram som sett likadant ut i dryga 27 år!!!

Om dödshot, terror och förtryck mot yttrandefrihet!

Många är de som vill stoppa yttrandefriheten. Länder, politiker, fanatiker och rena dårar!

I världen råder en sällan skådad terrornoja och tacka för det! När vem som helst riskerar att få halsen avskuren av någon som inte anser att han/hon ska få tycka till om tillståndet på planeten så är nojan berättigad!

I Belgien, landet jag hyser hatkärlek till, tycks polisen ha förstått och insatsen mot en terrorcell i den östligt belägna staden Verviers är ett bevis på att den belgiska underrättelsetjänsten både har förstått uppdraget och har resurser att vidta åtgärder (om sedan de inblandade konstaplarna, på allmänbelgiskt manér, inte duschat under de senaste 10 dagarna, eller vägrar att prata annat än franska eller flamländska, har jag överseende med denna gång!).

Turkiets premiärminister Ahmet Davutoglu vandrade sida vid sida med världens ledare häromdagen när det manifesterades i Paris. Senare hade samme man mage att tycka annorlunda än de övriga vid manifestationen. Davutoglu tog plötsligt avstånd från satirtidningen Charlie Hebdos teckningar och fördömde dem!?! Varför i hela fridens namn reste han alls till Paris? Och tror han på fullaste allvar att hans utspel förstärker Turkiets möjlighet att inom de närmaste århundradena få chansen att bli EU-medlem???

I Saudiarabien är en bloggare illa ute. Efter de första 50 piskrappen, av de 1000 han dömts till förutom 10 års fängelse, för att han uttryckt sina åsikter, har landet beslutat att skjuta upp nästa pisktillställning. 

Hälsotillståndet för bloggaren som heter Raif Badawi sägs vara så uselt så att det fortsatta piskandet måste ta en paus. Som vi i omvärlden skulle tycka att Saudiarabien därmed visar medmänsklighet?

Vi som fortsätter att blogga om oegentligheter nära och långt borta riskerar att få halsarna avskurna. Eller få livet urpiskade ur våra kroppar! Problemet för våra ”motståndare” är att våra inlägg lever kvar tills Internet, eller dess efterföljare packar ihop för gott! Själva lär de skjutas ihjäl i huvudstäder eller avsides belägna platser. Om de inte helt enkelt representerar en stat. Då lär rättvisan, och yttrandefriheten, hinna upp dem förr eller senare eftersom förtryck aldrig kommer att bli en framgångssaga!

Wallström fortsätter kappvändandet!

I dag avslöjade DN att det hålls för troligt att vi blivit utsatta för ännu en kränkning av främmande makt. En kränkning som skedde bara dagar efter oktober-ståhejet i Stockholms skärgård.

Den hittills, för allmänheten, okända kränkningen ska också ha skett medelst u-båt och denna gång i stort sett inne i Stockholm. Bevis sägs finnas i form av foto.

Vår utrikesminister, Margot Wallström (S), meddelar att hon vill bli vassare i tonen mot Ryssland, men också mot USA. Detta samtidigt som Jan Björklund (FP) kommenterar den nya, påstådda, kränkningen i hårda ordalag om att det hela är ”mycket allvarligt”. Björklund pekar också ut Putins pojkar som ansvariga!

På eftermiddagen, vid Folk- och Försvars konferens i Sälen säger Wallström att hon vill skicka svensk militär till Irak för att utbilda folk där i kampen mot ISIS.

Att Wallström inte redan för lång tid sedan kommit fram till detta, hon har de facto varit utrikesminister i ett antal månader, är ännu ett bekräftande på att hon väntar med att konstatera något som helst förrän hon kontrollerat från vilket håll vindarna blåser. Hon valde ju själv att först erbjuda sina tjänster i en regering när hon insåg att möjligheten fanns att det skulle bli en regering där hon skulle kunna platsa!

Möjligen skulle vi i Sverige kunna förvänta oss mer, inte minst när det gäller framförhållning och vilja att ligga steget före, av de som sitter i vår regering.

Kanske vill Wallström försöka få till en bred blocköverskridande januariöverenskommelse om vad vi egentligen ska tycka om ISIS!?!

Hur många nya terrordåd måste ske, hur många u-båtskränkningar ska till och hur mycket mer information måste vår utrikesminister ha innan hon törs yppa åsikter som är solklara för de flesta i väljarkåren?

Trettondagskonserten saknade glimten i ögat!

I gårkväll tittade jag, och säkert många andra, på SVT:s traditionsenliga utsändning av ”Trettondagskonserten”, som spelades in i Berwaldhallen några dagar tidigare.

Nämnda konsert brukar vara kul att se för alla, även för de som inte gillar eller brukar lyssna på klassisk musik. Programmet brukar vara fyllt av småroliga nummer och de som deltar brukar sannerligen ha rejält med ”glimten i ögat.” Så var inte fallet i år! I alla fall om någon frågar mig!

Jag blev förvånad när jag i morse läste DN:s recension, signerad Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, av konserten.

Nicholas påstår att konserten bjöd på ”uppsluppen stämning”, något som får mig att fundera på om vi faktiskt sett samma konsert?

Mycket kan man påstå om konserten men ”uppsluppen” är knappast en passande beskrivning!

Visserligen gjorde Petra Mede, som var konferencier, tappra försök att glittra med ögonen men de smålustigheter som hon yppade mellan programpunkterna tycks ha fallit platt inför publiken på plats.

Sångarna gjorde i stort sett vad de skulle. Sopranen Charlotta Larsson har en pipa utöver det vanliga men styckena hon fick framföra var knappast av det gladare slaget. 

”Smugglarkvintetten” ur ”Carmen” bjöd på kvällens sprallighet med killar i läderställ och en trio tjejer i modern tappning. I ett annat stycke från ”Carmen” hamnade huvudrollsinnehavaren själv totalt fel och låg en stund nästan en takt före orkestern. En smula upplivande komiskt om än i botten djupt tragiskt!

Den huvudsakliga stämningen under kvällen var annars begravning och kulmen nåddes nog när Radiokören, iklädda svarta kläder och gravallvarliga, vandrade i flock över scenen och sjöng ”De flyendes kör” ur ”Kristina från Duvemåla”.

Nej, SVT fick nog inte några nya beundrare av klassisk musik denna afton. Tvärtom var det nog många, mot bättre vetande, ointresserade som fick sina fördomar bekräftade om hur klassisk musik kan vara när den är som allra tristast!

DN:s recensent tycker att det var fantastiskt att kören kunde stå på scen och sjunga i takt utan att se dirigenten!?! Hade Nicholas vänt på huvudet hade han sett de tv-monitorer som numera sitter i bakre fonden i de flesta musikhus. Tv-monitorer som visar minsta lilla fingerknyck hos dirigenten.

Redan i början av 1980-talet, då jag själv hade förmånen att sjunga i kören under en uppsättning av ”Madama Butterfly” fanns tv-monitorer. I slutet av andra akten sjunger/nynnar kören en välkänd avslutning ståendes långt ute i kulisserna. Jag, och mina körkollegor, följde vartenda taktslag via tv-skärmar. Nicholas på DN tycks ha missat den tekniska utvecklingen som nu har ett antal decennier på nacken…

Jag hoppas på mer partystämning, och mer ”glimten i ögat”, nästa år när det åter är dags för en trettondagskonsert.

PS! Kolla årtalet på inlägget! Jag har skrivit ett nytt 2016 om samma företeelse!

Polisen behöver mer resurser!

Skånska Dagbladet, ”Skånskan”, skriver på lördagen om att nyutexaminerade polisaspiranter sugna på att göra det de utbildats för, ge sig ut på fältet och bekämpa brottslighet, i stället tvingas sätta sig vid telefoner och ta emot anmälningar om just begångna brott! 

Enligt tidningen har två alldeles ”nybakade” polisaspiranter valt att lämna sitt nya yrke i samma ögonblick som de insåg att de skulle få arbetsuppgifter långt ifrån de den flera år långa utbildningen var menad att leda till!

Anledningen är att den sprillans nya riksomfattande Polismyndigheten lider av besparingskrav och, som så många gånger förr, då är det civilanställda som fockas.

Senast i somras talades det om vikten med civilanställda inom polisväsendet. Människor med specialkompetens inom t.ex. IT och personaladministration behövs så att de som är poliser faktiskt ges möjlighet att bekämpa brottsligheten och öka tryggheten för oss alla i riket!

Genom åren har yxan, vid flertalet tillfällen, fallit mot civilanställdas nackar när polisen ska spara.

Ger detta medborgarna ett tryggare samhälle? Nej knappast!

2015 har inte inletts på det tryggaste av sätt och många är hoten mot rättssamhället och yttrandefriheten.

Att ”spara” inom Polismyndigheten genom att minska antalet poliser på våra gator lär knappast vara framgångsreceptet i dagar som dessa!

Våra politiker måste inse att de resurser som avsätts för rättsväsendet knappast kan anses vara tillräckliga om det är så att arbetssugna polisaspiranter sätts på kontorsstolar för att lyfta telefonlurar och beklaga att den uppringande just blivit utsatt för kriminell verksamhet!

Om Ebola, mediehysteri och svensk vårdnoja!

En svensk sjuksköterska transporterades i rask takt hem från Sierra Leone under årets första dagar.

Hon hade varit utsatt för risken att ha blivit smittad av Ebola.

Väl framme på Skåne Universitetssjukhus så undersöktes hon och ”friskförklarades.” I alla fall av ställföreträdande smittskyddsläkare Håkan Ringborg.

Sköterskan skickades hem och ska man tro media fick hon umgås med släkt och vänner.

Häromdagen fick sköterskan nya symptom, vilka är okända för allmänheten, och hon togs åter in på sjukhus i Skåne. Nya prover togs och i nyhetstelegram sades det att hon ”troligen” inte är Ebolasmittad!

För säkerhets skull skickades en specialambulans från Linköping till Malmö för att hämta sköterskan till högisoleringsenheten i Linköping.

I kväll sägs det att proverna som nu tagits i Linköping är ”negativa”, d.v.s. sköterskan är frisk. Igen!

MEN att hon måste kvarstanna ”några dagar” för observation!?!

Hon har helt enkelt blivit ”friskförklarad” ett par gånger sedan hemkomsten!?!

Vad händer om hon om ett par dagar utvecklar Ebola?

Alltså; Jag fattar att det är helt fel att, som exempel i USA visat, isolera människor som vistats i Ebloa-drabbade länder, när de kommer hem bara för att de just varit i drabbade länder men utan misstanke att de skulle ha drabbats. Däremot är det otroligt märkligt att man, en smula övernervöst, gång på gång, ”friskförklarar” en person där misstanke finns om att han/hon faktiskt bär på smittan!

Medier i Sverige är mer än skyldiga till att sprida Ebola-noja!

De som, möjligen, kan ha utsatts för smitta borde isoleras under den tänkbara inkubationstiden! Under samma tid borde sensationsmedier hålla klaffen! Sedan kan de eventuellt exekvera i allsköns upptänkliga krigsrubriker!

Om terror, hat och annan dårskap!

Skräckscenarierna som, när jag skriver dessa rader, tycks vara på väg mot sin upplösning i Frankrike är inte bara ofattbara, skrämmande och förfärliga utan väcker också frågan om huruvida världen i sin helhet är på väg mot sin undergång, inte orsakad av mänsklighetens miljövanvård utan av människor som väljer terrorns, hatets eller på andra sätt dårskapens väg?

Jag tänker i dag på mina muslimska vänner. En av dem som jag mötte tidigare i dag hade tårfyllda ögon när han, helt riktigt, konstaterade: ”De är inte muslimer”, och då förstås avsåg de terrorister som just nu fyller all media runt jordklotet.

Pennorna, rit- och tangentborden runt planeten måste självfallet fortsätta att försvara yttrandefriheten. Vi måste alla vara ”Charlie”, i alla sammanhang och fortsätta i Voltaires anda; Även om vi hatar vad någon annan tycker så måste vi försvara dennes rätt att framföra sin åsikt. Så länge det inte handlar om terrordåd eller mord. Åsikter kan vi bemöta, något som är svårare att göra när en Kalasjnikov talar!

T.o.m. företrädare för Ryssland måste tillåtas framföra sina åsikter. Det får dem ju, åtminstone just nu,  bara att framstå som de okunniga människor de inte alls har för avsikt att framstå som.

I dag har Alexej Martynov, grundare av en Putinvänlig tankesmedja, uttalat sig i rysk tv och påstår bestämt att det som nu sker i Frankrike är CIA:s verk! Yeah, right?

Uttalandet kommer samtidigt som Vladimir Putin kaxigt klappar sig själv på bröstet och meddelar att det minsann inte är hans Ryssland som hotar Europa!?!

Samma Ryssland har just infört en lag som gör att de som klassas som psykiskt sjuka, dit hör i Putinland bl.a. transpersoner och människor med olika fetischer, förbjuds att framföra fordon. Lagen påstås förbättra landets trafiksäkerhet. Yeah right?

Jihad-terroristerna är fasansfulla i all sin oberäknelighet och de mord som i veckan genomförts i Paris är naturligtvis ämnade att få oss alla att bli rädda. Något som vi inte kan tillåta oss att bli!

Men även på hög politisk nivå förekommer oberäknelighet som på sikt riskerar att göra världen ännu mer instabil! Det visar inte minst de märkliga utspelen från Moskva!

Min muslimske vän från i morse visade en pressbild från en spontant uppförd minnesplats i Paris. Där låg ett citat från Koranen, Sura 5, Vers 32 som på svenska säger: ”…för den som mördar en person som inte begått ett mord eller hemska brott, ska det vara som om han mördat alla människor.”

Vad som inte stod på lappen i Paris var den minst lika intressanta fortsättningen på samma vers: ”Och för den som skonar ett liv, ska det vara som om han skonat livet på alla människor.”

Världen, i början av 2015, är en skrämmande plats som alltför många människor uppenbarligen inte vill värna om!

Det känns i dag som om det är förmätet att tro på en bättre framtid!

De oskyldiga offren, inte våldsverkarna, är martyrer och de är värda allas tankar.

USA griper kuppmakare som försökt störta diktator!?!

En Ebola-epedemi kom emellan. I annat fall hade det västafrikanska landet Gambias stränder nu varit belamrade av skandinaviska turister, till vissa delar bestående av nordiska medelålders kvinnor på jakt efter ung, färgad, hägring.

För några dagar sedan utsattes envåldshärskaren, tillika president, Yahya Jammeh, för ett kuppförsök. Jammeh själv befann sig utomlands vid tillfället men det har beskrivits som att hans trogna militär slog ned kuppförsöket.

Jammeh, han vill gärna själv kallas ”His Excellency the President Sheik Professor Alhaji Doctor Yahya Jammeh", har styrt det lilla landet sedan 1996. Han är för omvärlden mest känd för att kraftfullt begränsa de mänskliga rättigheterna samtidigt som han ivrigt förespråkar handpåläggning mot allt från astma till HIV-infektion. Möjligen kombinerat med olika örtextrakt! Dessutom sa han 2008 att alla homosexuella i Gambia skulle halshuggas!

I dag kommer ett AFP-telegram som citerar USA:s justitiedepartement när de säger sig ha gripit två män på amerikansk mark, misstänkta för att vara inblandade i kuppförsöket mot Jammeh.

Jag undrar bara: Varför har amerikanerna gripit dessa män?

Jag har tidigare, många gånger, haft synpunkter på att inkomstsugna researrangörer fortsätter att sälja resor till obskyra destinationer där demokrati och mänskliga rättigheter lyser med sin frånvaro?

Hoppas att Gambia får invänta ett annat styre innan resorna återupptas! Och att allt inte bara handlar om  Ebola!

Venezuelas president på tiggarstråt!

Venezuelas president, f.d. busschaffisen, Nicolás Maduro har påbörjat en jordenruntresa till ett antal länder som han hyser förtroende för, d.v.s. mestadels lika enväldigt styrda som landet han själv leder.

Anledningen är att han, som leder ett land där inflationen just nu ligger på i runda slängar 

70 %, bl a. vill förmå oljeproducerande länder att dra ned på producerandet av olja. Det handlar om att han vill försöka få tillstånd en prishöjning av världsmarknadspriset.

Maduro, som mer eller mindre skänkt bort stora delar av sin venezuelanska olja till Kuba (som tack för den hopplösa cancerbehandlingen av sin företrädare Hugo Chávez?), en olja som dessutom påstås hålla sämre kvalitet än andra länders olja, börjar kanske få kalla fötter!?!

Före avresan till första anhalten, ”broderlandet”, Kina sa Maduro (för vilken gång i ordningen?) att hans land lider av konsekvenserna av det ”ekonomiska krig” som startades av USA:s president Obama.

Samtidigt meddelar den venezuelanska oppositionen att landets problem, brist på dagligvaror som mjölk och majsolja och en skenande inflation inte faller tillbaka på några andra än Maduro och företrädaren Chávez.

Oppositionen vill inte Maduro tolerera. I dag har han, enligt CNN, erbjudit att sätta den fängslade oppositionsledaren Leopoldo López på ett flyg till USA om denne sedan stannar där och amerikanerna i retur skickar Oscar López Rivera, en nationalist från Puerto Rico som är dömd till 55 år i fängelse för terrorliknande verksamhet. 

Maduro kommer säkert att fortsätta att skylla sin egen oförmåga på andra än sina egna socialister och sig själv. Det ligger liksom i envåldshärskares och odemokraters natur att inte vilja inse att ansvaret ligger hos de som har makten!

Om Kuba och en variant av Internet!

I dagens ”Godmorgon Världen” i SR P1 får vi ett utmärkt reportage, signerat SR:s Latinamerikakorrespondent Lotten Collin, från Kuba.

Lotten berättar om ”El Paquete”, örikets variant av Internet.

Hemligt distribuerade hårddiskar som levereras till hugade spekulanter, många av dem köar utanför ”hål-i-väggen”, som innehåller filmer, skvaller och utom-Kubanska, och därmed illegala, nyheter.

3 miljoner kubaner påstås ta del av allt sådant som inte är annat än självklarheter för oss som lever i demokratier. Vissa prenumererar på ”El Paquete” och betalar ett par dollar i veckan för att ta del av allt från klassiska filmer som ”Casablanca” till de senaste outfitsen hos Hollywoods stjärnor.

Vem som producerar ”El Paquete” är ytterst oklart. Några påstår att det handlar om en it-kunnig student vid högskolan i Havanna medan andra påstår att det i själva verket är regimen som står bakom för att på så sätt lugna ner en befolkning som kippar efter den verkliga demokratins friska luft.

”Paketet” innehåller ingen som helst politik men inleds varje vecka av kubanska annonsörer, något som stärker misstanken om att bröderna Castro & Co har ett fult finger med i spelet.

Hur som helst så borde det nog snart framstå för även de mest inbitna Kuba-kramarna att det som pågår i det karibiska öriket lämnar otroligt mycket att önska när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati!

Tack Lotten för ett utmärkt reportage!

Om tiggare och en professor med alternativ!

I en ledare i DN på söndagen skriver Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet, en alldeles lysande text om tiggeriet ur ett nationalekonomiskt perspektiv.

Calmfors redogör på ett mycket klokt, och pedagogiskt, sätt hur vi alla borde tänka kring tiggeriet. Nu kommer det aldrig att uppstå en sådan samsyn i åsikterna kring romerna i våra gathörn men det förhindrar inte att diskussionen, i och med Calmfors inlägg, nu borde kunna får en något mer nyanserad ton!

Jag tror att de flesta av oss någon gång har tänkt ”jag borde ge slanten jag har i fickan” när han/hon passerar en tiggare. Åtminstone har jag i alla fall tänkt tanken mer än en gång. Bara vid något enstaka tillfälle har denna min tanke omvandlats till praktisk och reell handling.

Calmfors menar att om alla vi som tänker samma tankar, om att skänka slanten vi har i fickan, i stället gör ett matematiskt överslag och skänker en summa baserat på t ex ett års samlade fickslantar till någon organisation, förslagsvis en organisation som är verksam i exempelvis Rumänien, så mår inte bara vi med slantarna bättre utan även de som i dag sitter på våra gator och tigger.

Med färre skänkta slantar i pappmuggarna kommer dessutom tiggeriet av pengar från EU-migranter på våra gator, som jag fortsatt påstår till åtminstone vissa delar är organiserat, att klinga av enligt Calmfors. Finns inte möjligheten att tigga ihop till en dräglig tillvaro sittandes utanför ett varuhus, t-banestation eller på en gågata så kommer tiggeriet att på sikt försvinna. 

Detta, att sluta ge, låter säkert otroligt förfärligt i mångas medvetande men, som sagt, om alla i stället skänker en (rejäl) slant till skolor, utbildning, husbyggande och antidiskriminerande ändamål i Rumänien, Bulgarien, Moldavien och annorstädes på vår jord så kanske, kanske, att alla kan få det en smula bättre. Inte bara de som sitter i vinterkalla Sverige och vädjar om en slant utan också de som är alltför fattiga eller skröpliga för att ens kunna tänka tanken på att resa till ett land långt borta för att tigga ihop till brödfödan!

Calmfors avslutar sin text med att säga att det FP-förslag som för ett år sedan föreslog att t ex Rumänien skulle åläggas att betala sina medborgares socialtjänstkostnader i Sverige, ett förslag som då möttes av himlastormande kritik, inte alls är ett så obegåvat förslag!

De styrande i Bukarest måste sättas under större press från övriga EU-länder.

Samtidigt måste vi i Sverige som vill diskutera tillåtas att föra en diskussion om tiggeriet utan att ständigt avfärdas som rasister.

Till Calmfors text i dag är kommentar- och bloggfält avstängda. DN markerar därmed att de inte alls är intresserade av en debatt. Det säger en hel del, alls icke enbart positivt, om landets största morgontidning! 

Belgien dödar man som borde få lida!

Jag anser inte att dödsstraff borde få vara tillämpligt av någon stat. Den som begått ett brott så hemskt att något annat än döden inte borde stå att finna borde i stället sakta få ruttna bort i någon torftig fängelsehåla. Förhoppningsvis under svåra samvetskval!

Samtidigt hyser jag en slags besynnerlig hatkärlek mot Belgien, landet som oftare upprör än positivt berör mig!

Hat för att landet är fullt av människor med Europas sämsta hygien, en befolkning med Europas sämsta språkkunskaper (i alla fall när det gäller Vallonien, den franskspråkiga delen), för att ”service” är ett så pass okänt begrepp att den besökande turisten häpnar och för att den internationella flygplatsen Zaventem har gångavstånd som får världens största flygplatser i övrigt att framstå som otroligt mycket mer resenärsvänliga.

Kärlek för att landet är vackert, för att Bryssel har en välfungerande kollektivtrafik (när det inte strejkas, vilket det dock görs alltför ofta), för gudomliga pommes frites och för ännu mer gudomliga såser till dessa.

Den belgiska, flamländskspråkiga, tidningen ”De Morgen” berättar på lördagen om att en serievåldtäktsman i nästa vecka kommer att få dödshjälp p g a ”outhärdligt” psykiskt lidande.

I Belgien är dödshjälp lagligt och TT/AFP berättar att 1807 personer under år 2013 beviljades dödshjälp.

Ja, dödshjälp är jag sannerligen för om läkarvetenskapen verkligen, och säkert, kan fastställa att ingenting annat än outhärdliga plågor återstår för den som är dödligt sjuk.

Att be om att få avsluta sitt liv bara för att man kommit till insikt om de fasansfullheter man själv åstadkommit är något helt annat!

Mannen som nu ska få hjälp att lämna jordelivet är dömd för en hel rad vidriga våldtäkter samt för mord på ett av sina våldtäktsoffer.

Det spelar ingen roll att Belgien i sina lagar för när dödshjälp ska tillåtas skriver att sådan ska tillåtas när patienten visat en ”frivillig, genomtänkt och upprepad” önskan om att få dö.

I det aktuella fallet borde inte döden få bli den ”utväg” som en ångerfull mördare och våldtäktsman frivilligt kan välja för att slippa de våndor som alldeles för sent tycks ha drabbat honom.

På min personliga lista över för och emot Belgien börjar emot-sidan väga tyngre än för-diton!

10 minuter ljusare i Stockholm!

Fasiken! Jag missade en klassiker!

Men i dessa tider spelar det ingen roll! Allt missat går att återse på nätet!

Sedan jag bara var ett litet otympligt bylte som säkert ständigt skrek efter mat och dryck (som om jag gör annorledes i dag?) har jag tindrat framför ”solfilmen” som numera visas i slutet av SVT:s Aktuellt på fredagskvällar.

Jag läser på nätet att filmen tecknades av Sverker Lund 1963 och att det ännu i dag är han som suckar och gäspar i filmen som filmades av Béla Thinsz.

Sverker lär ha fått 475 kronor i ersättning!?!

Hur som helst var det i går kväll säsongspremiär och förhoppningsvis lycksaliggör premiären de flesta i vårt land när den kunde meddela att dagen, i alla fall i huvudstadsområdet, redan blivit 10 minuter längre sedan vintersolståndet (2 minuter tidigare soluppgång och 8 minuter senare solnedgång).

Åååååh vad underbart att vi nu går mot ljusare tider!

Om vinylskivor, spellistor och minnenas allé

Kalla mig gärna gammaldags men jag tillhör fortsatt de som inte skapar ”spellistor” eller ”strömmar” musik. Precis som jag förundras över människors vurmande för att lägga ut bilder på middagstallrikar på Facebook samtidigt som de på fullaste allvar tror att någon annan är intresserad förundras jag över alla spellistor som översvämmar världssamfundet!?!

Jag har bekanta som skapar spellistor i parti och minut och som, något de inte gärna erkänner, skiter i om låtarna faller dem själva på läppen utan som mest är sugna på att se hur många som delat deras listor. Det är fullkomligt ofattbart!

Jag är fortsatt storkonsument av cd-skivor. I brist på vettiga, och verkliga, butiker som jag fysiskt kan besöka så shoppar jag loss på nätet (så pass modern är jag i alla fall). Har hittat en utmärkt sajt på nätet där jag är stamkund och där jag hittat åtskilliga guldkorn som jag tror att ingen annan i Sverige är i besittning av. Skivorna kommer inom någon vecka i brevlådan och är avsända från så vitt skilda ställen som europeiska storstäder, Hong Kong eller precis var som helst. Billigt är det också och ingen jäkla fraktavgift behöver pyntas! Sajtens namn? Den som söker han ska finna!

Ett TT-telegram på lördagen berättar att försäljningen i USA av digital musik sjunker som en sten men att försäljningen av vinylskivor rusar och att den under 2014 nådde samma nivå som 1991! Härligt!

Jag blir genast sugen på att rota fram mitt vinylsortiment. Eller rota och rota, skivorna finns lättillgängliga även om det var ett tag sedan jag hade en vinylkväll. Det är någonting med det ständiga plattvändandet som får mig att tveka men samtidigt vet jag ju vilken låtskatt som väntar så vilken dag som helst är det dags för mig att bege med nedför minnenas allé igen!

Men, inte för att jag har särskilt många, så gammal är jag inte, hur gör man för att få lyssna till 78-varvare igen? Spelare som klarar stenkakor tenderar att kosta en förmögenhet och annars tycks vi vara hänvisade till Anders Eldeman på SR, ni vet han med Melodikrysset och Da Capo. Har någon tips på var man kan hitta en spelare som klarar 78 varv och som inte kostar skjortan så vore det en välgärning!

Men just nu längtar jag efter vinylen! Fram med den moderna uppfinningen mikrofiberduk, utmärkt att putsa vinylskivor med!

Om Astrid Lindgren och en tilltufsad gloria!

Precis som mängder av andra har jag tittat på dokumentären, i tre delar, om Astrid Lindgren.

Kristina Lindström har gjort ett fantastiskt arbete och det är bara att kräla i stoftet för min generations allra största barnboksförfattare. Eller är det kanske inte så?

Att Astrid skulle komma att använda sig av sin barndoms Småland i sitt författarskap är ju helt naturligt. De flesta författare blandar in egna upplevelser i det som i övrigt kan konstateras vara rena fantasier.

Således är det inte konstigt att Vimmerby marknad, med hästskojare och slagsmål, så härligt beskrivs av vår egen sagotant. Att hon visste mycket om griseknoar och Bullerby-stämning är inte heller konstigt.

I första avsnittet av den just sända dokumentären reagerade jag dock i ett tidigt skede då vi får veta att Astrid gärna gick på bio i Vimmerby och där bl a såg flera filmer med den kanadensisk-amerikanska skådespelerskan Mary Pickford. Vi fick se snuttar ur ett par filmer där Pickford skrubbar golv iklädd skurborstar på fötterna och, ett annat klipp, där Pickford lever med en häst (vit till på köpet) i köket!

Så var det med den fantasin! Det är liksom som att Astrids hjältinnegloria får sig ett rejält inslag av törnen!

När jag snokar lite i Pickfords filmografi finner jag att hon dessutom medverkat i en film med namnet ”Pappa Långben.” Frågan jag ställer mig är om vårt rödhåriga och superstarka yrväder Pippi Långstrump inte alls är sprunget ur en dotters sjuksäng utan är ännu en ”stulen”, och inkomstbringande, idé?

Om detta kanske det finns skrivet i allt som numera finns publicerat om allas vår Astrid, om detta vet jag intet. Ännu!

Min bild av Astrid Lindgren är dock lite tilltufsad efter julledighetens dokumentär!