Inom vården tycks människoliv vara olika mycket värda och
en dödlig sjukdom som endast ett fåtal drabbas och dör av verkar vara priset vi
får betala för den s.k. välfärden.
Läser, med stort intresse en artikel på norsk public
service, NRK.
Erik W Andersen har sett två söner gå bort i den plågsamma
immunbristsjukdomen SCID.
Förste sonen dog redan vid elva månaders ålder medan
den andre sonen fick uppleva sin 26-års dag efter att ha varit i dödskuggans
dal hela 14 gånger under sin korta levnad.
Den fortsatta läsningen ger vid handen att ett enkelt
blodprov på nyfödda skulle kunna avslöja sjukdomen och omedelbara insatser
skulle kunna rädda åtskilliga.
Erik kämpar i dag för att en obligatorisk screening av alla
nyfödda ska införas. Vid några sjukhus i Norge pågår försök och av 60.000
nyfödda norrmän blir i dag 9.000 testade.
När jag googlar SCID finner jag att det 2013 genomfördes
test på Karolinska där man inkluderade sjukdomen i samband med de s.k.
PKU-testerna. Hur detta gick hittar jag ingen info om.
I USA har 42 delstater testat spädbarn i 12 års tid och man
har funnit 2000 barn med sjukdomen. Många, de allra flesta, av dessa har kunnat
botas.
Upptäcks SCID före tre månaders ålder är chansen till
kurerande närmast 100 %.
Utan att veta vad själva kostnaden för blodanalysen är har
jag svårt att se att den skulle överstiga värdet av de människoliv som räddas
från ohyggliga plågor och alltför tidig död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar