Blodfattigt av Hanne Kjöller och Ulrika By

I förra veckan var det internationella blodgivardagen.

Ulrika By, reporter på DN, skrev dels en artikel om detta dels lämnade hon själv blod och detta dokumenterades på film på tidningens hemsida.

Ulrika konstaterar i sin text att vissa människor måste vänta längre innan de får lämna blod och hon nämner personer som tatuerat sig, haft influensa eller varit utomlands. Hon utelämnar helt den kategori människor som jag fortsatt anser vara utsatta för en riktigt sunkig variant av diskriminering.

Hennes f.d. kollega Hanne Kjöller, tidigare ledarskribent på DN, skrev vid flera tillfällen texter om att det är helt rätt att homosexuella bannlyses under längre tid än andra från landets blodcentraler.

Har en heterosexuell haft en ny sexpartner råder tre månaders karenstid medan den som är homosexuell man måste vänta fyra gånger så lång tid.

Om du i dag kliver in på en blodcentral och påstår dig ha haft ett one night stand med en person av motsatt kön i mitten av mars så tas du emot med öppna armar.

Var din tillfälliga förlustelse av samma kön som du själv och du är man; Var så god att vänta nio månader till, sedan kanske vi gör en ny bedömning!

I dag skriver Hanne Kjöller en krönika i Expressen på ämnet blodgivning. Denna gång handlar det om att hon inte trivs med tanken på att hennes blod kan användas till forskning, framställning av läkemedel eller utvecklingsarbete. Hanne vill inte att hennes blod ska tillåtas framställa en ny Dr Frankenstein.

Snacka om att ha allvarliga problem när det kommer till blodgivning och dess omgivande regelverk!

Vården skriker efter nya blodgivare men fortsatt 2017 råder stenåldersregler som förhindrar många villiga blodgivare att göra sin plikt!

Hanne borde spara sitt blod till något tillfälle då en genetiskt liknande släkting behöver hjälp. Därutöver borde hon söka professionell hjälp eftersom hon inte bara har mossiga utan även rent patetiskt sjukliga åsikter vad gäller blodgivning.