Möteskulturen dödar kreativiteten!

Jag tror inte alls att jag är ensam när jag konstaterar att möteskulturen på svenska arbetsplatser fortsatt lämnar en helvetes massa att önska.

Vi är många som kallas till allsköns möten, i olika forum. Det som avhandlas på det första mötet, vidarerapporteras på det andra, sammanfattas på det tredje och omnämns på det fjärde.

Ibland måste vi resa iväg till ett annat arbetsställe för att ta del av det som vi med lätthet hade kunnat ta del av i ett mejl på ett tiotals rader.

För ungefär 20 år sedan arbetade jag på ett företag vars chef själv ruttnade och ställde upp ett antal kriterier för att vi, anställda på det företaget, alls skulle få sitta i några som helst möten. 

Syfte och mål skulle vara klara innan mötet. Tidsåtgången skulle vara specificerad ned på minutstadiet och gud nåde om mötet fortsatte längre. Under en kortare period fungerade dessa enkla regler alldeles utmärkt.

För några år sedan kom videokonferenserna. Oj, så mycket bättre det skulle bli för en massa medarbetare som helt plötsligt skulle få slippa resa över land och hav för att lida sig igenom några tröttsamma mötestimmar.

Blev det bättre?

Nej, inte alls!

För några dagar sedan hade jag under en tågresa nöjet att ta del av SJ:s ombordtidning Kupé och fick vatten på min kvarn. I en alldeles utmärkt artikel med rubriken ”Förlorad kontroll” redogörs för det moderna arbetslivet som i själva verket är fortsatt stenålder.

”En amerikansk undersökning visar att många företag lider av ””collaborative overload”” där medarbetare kan tillbringa 50-80 % av sin arbetstid med mejl, samtal, rapportering, möten och andra typer av kommunikation och informationsdelning”.

Jag tror att vi är många som känner igen oss, också i citatet att ”många möten resulterar bara i ett enda beslut; om ett nytt möte.”

Det är dags för ett rejält om- och nytänk när det gäller möteskulturen.

Kollar därför intresserat in reportaget från SVT NyheterSmåland som berättar om det utomhuskontor som fastighetsbolaget Castellum i Växjö skapade förra året. En av hyresgästerna är företagshälsovårdsföretaget Previa och detta borde ju kunna sända signaler om att ett möte ute i fria, vare sig det handlar om ett budgetmöte, ett utvecklingssamtal eller avhandlande något helt annat kanske vore ett sunt sätt att få snurr på mossiga, utmattande möten. Om inte annat skulle det speeda upp mötena under mörka vintern om vi satt ute i full snöstorm!

Nu väntar snart en ny arbetsvecka. För min egen del ska jag delta i fyra möten på två dagar där tre möten kommer att ha en dagordning som mest kommer att bestå av vad som sades på ett av dem. Gäsp!