Efter att polisfacket fått nog av vanstyre, och efter uppgifter om att
hon rekryterat goda vänner och givit dessa topplöner, så tvingades Annika
Stenberg i januari i år lämna jobbet som regionpolischef i Polismyndighetens
Region Syd.
Tidigare hade hon innehaft toppositioner inom Skatteverket
och Kronofogdemyndigheten men hon saknade helt polisiär bakgrund.
Nu kommer besked från regeringen att hon utsetts till
ny generaldirektör för Boverket.
Sedan januari har hon, som så många chefer före henne,
suttit i någon slags karantän och samtidigt uppburit sin tidigare miljonlön.
En chef i Sverige är uppenbarligen alltid chef. Oaktat obekväma
uppgifter i media så lyckas än den ena, än den andra, efter en tid som
gemvikare i någon mörk källarlokal poppa upp till ytan igen och vips så finns
där en ny chefsposition väntande på någon som inte visats sig lämplig just
chefsuppdraget.
Jag tänker att närhelst en ”liten” människa, en sådan vi
finner på det omtalade ”golvet”, begår ett eller fler misstag i jobbet så
väntar varningar, kanske omplacering till en lägre position eller i värsta fall
en fot i arslet och ut genom dörren!
Så går det oftast inte till om ”chef” varit en del i en
tidigare fin titel. Då är det bara att sitta lugnt i båten och invänta nya
finfina erbjudanden om möjligheter att begå nya misstag.
Är det så att gruppen chefer värnar sitt och de sina så till
den milda grad att de helst såg att nya rekryter aldrig tillåts pröva på
chefsjobben, jobb som kräver sin man eller kvinna och där det gäller att kunna
konsten att leda och fördela och, framförallt, att inte vara lagd åt det
självförverkligande och stundtals nepotistiska hållet.
Jag kan inte låta bli att tänka att den chef som visat sig
oduglig på sin post borde få börja om, göra om och göra rätt. Detta kan
knappast vara en process som klaras av på ett halvår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar