Fredrik Önnevall, SVTs alldeles utmärkte reporter, har i dag
ställts inför skranket och riskerar fängelse för människosmuggling.
Säga vad man vill men när Fredrik, som talar mandarin, rapporterade
från Kina satt jag alltid som ett tänt ljus. Han vågade ställa frågor till både
politiska höjdare och vanliga risätare som hade kunnat rendera honom en plats i
något fångläger. Hans dokumentärserie om maten i Kina missade jag inte ett
avsnitt av.
I Sverige upprörs folk, mestadels kvinnor som har som
extraknäck att ta hand om afghanska pojkar, över att de afghanska pojkarna nu
riskerar att sändas hem och, i några fall, även har sänts hem. I vårt land
vurmas det över de flyktingar som lyckats ta sig hela vägen upp till de
polartrakter som vi bor i.
Jag tänker mycket på de stackars satar som aldrig lyckas ta
sig hit, som inte har råd att betala människosmugglare dyra pengar. Jag tänker
otroligt mycket på alla de afghanska tjejer som i talibansamhällen inte får gå
i skolan utan tvingas tillbringa sin tid framför spisen, ofta födandes barn.
Det gör ont, både att tänka på de som aldrig lyckas komma
hit och på de som haft råd och nu ska försvaras, upprört, av horder av
svenskar.
Nej, jag har sannerligen inte lösningen på problemet. Att erbjuda
byteshandel med Afghanistan, om vi får 100 kvinnor så får ni tillbaka 100 unga
gossar, är liksom inget rimligt alternativ, även om jag tror att världen på
sikt skulle bli mer jämställd.
Att plocka upp en syrisk gosse i Aten och smuggla honom
genom Europa tror jag inte heller på. Varför just denne gosse? På vilket sätt
blir världen en bättre plats om bara just han får nå den, på många sätt, kalla
nord? Vad hände med alla de som startade sin flykt från Syrien samtidigt?
Varför fick många av dem aldrig chansen?
Fredrik Önnevall borde ha blivit vid sin läst och
rapporterat sakligt i stället för att helt tappa de journalistiska koncepterna.
Många är oförrätterna i världen och jag skulle önska att
Fredrik finge fortsätta att gräva i den kinesiska myllan. Efter att han sonat
det straff han nu förtjänar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar