Nyårslöftet: Hata mindre - markera mera!

God fortsättning på det nya året kära bloggläsare!

Har du avlagt något nyårslöfte? Själv slutade jag med det för en herrans massa år sedan eftersom jag aldrig hade karaktär nog att leva upp till det jag lovade. Därmed inte sagt att jag inte är envis! Gudarna ska veta att jag är en otroligt långsint person som sällan eller aldrig glömmer en oförrätt!

Min långsinthet är nog inte av det slag att ett tillfrisknande är att vänta. Däremot blir mitt löfte så här på nyårsdagen att akta mig för att hata någon, eller något, så pass mycket att detta per automatik ska få fortgå i all oändlighet.

Den 26 sep 2013 bestämde jag mig för att byta pastamärke, något jag också bloggade om.

Guido Barilla hade då, så förbaskat ogenomtänkt, hävt ur sig att hans pastaimperium ”aldrig kommer att tillåta att homosexuella syns” i deras reklamfilmer och att företagets produkter riktar sig mot ”en kundkrets av traditionella familjer”!

Att Guido senare gjorde en (pasta?-)pudel och att hans ärvda familjeföretag, enligt CNN, gick, på bara ett drygt år, från att vara sämst till bäst i klassen när det gäller HBTQ-frågor påverkade mig inte ett enda dugg. Rigid är visst ordet!

Som jag i dryga tre år har provat mig igenom pastasorter av andra märken. Vissa av dessa knappast ens värdiga som människoföda, andra helt okej som bukfylla men ingen sort som fyller denne bloggarens njutningsbehov av en riktigt god pastarätt.

Den stora butikskedjan saluför en spaghetti under eget märke som påstås ska ätas efter nio minuter i kokande vatten. Stenhård är resultatet då och efter 10 minuter börjar det likna ”al dente” men sedan, helt plötsligt, efter 11 minuter är allt en slemmig hög av sönderkokt oätbarhet. Men jag har pinat i mig!

I dag, en dag då kolhydratbehovet är större än vanligt, kryper jag till det berömda korset.

Även den lilla människan kan påverka i det mest varierande sammanhang och jag, storkonsument av pasta, är ganska stolt över att ha ratat Guido och hans inskränkta företag i mer än tre år.

Men vem är jag om jag inte omprövar mitt beslut och igen låter mig sponsra pastaföretaget som jag tror lärde sig en rejäl läxa efter uttalandet från stenåldern!

Nyårslöftet blir; Inga livslånga bannlysningar, alla har rätt att bevisa sig bli bättre än tidigare, men tydligare markeringar mot företeelser som jag inte finner faller mig på läppen, eller tangentfingrarna!

Snart middagsdags och som jag ska njuta! Jag har väntat i 39 månader!