DN har en depressiv dag!

DN tar i dag på sig den stora själasörjande koftan och i ett par artiklar är andemeningen densamma: Vi måste sörja mer och ta fram den mörka sidan av oss mer än vi gör.

I en artikel citeras en Sifoundersökning, beställd av Svenska Kyrkan, där resultatet visar att vi, på grund av ”livspusslet”, inte tillåter oss att sörja klart när en närstående lämnar jordelivet.

I en annan artikel uppmanas vi att sluta ”gilla läget” och i stället ägna oss åt motsatsen till positivt tänkande.

Båda artiklarna i DN är skrivna av samma journalist.

För ett ögonblick försöker jag tänka mig in i hur just hennes tillvaro varit de senaste dagarna? 

Självklart kommer jag inte fram till något definitivt svar men troligen kan det inte ha varit de ljusaste av veckor den senaste tiden för henne. Eller så är hela nyhetsflödet sådant just nu att inget annat återstår än att tänka mörka tankar och släppa loss sorgen i all sin härlighet?

När det gäller sorg skulle jag vilja påstå att summan av sorg är tämligen konstant. Har vi inte tid att släppa loss den i dag så kommer ändå dagen, förr eller senare, då sorgen hinner ikapp oss.

Med ålderns rätt har jag blivit en blödigare typ och tycker att det är ganska skönt att, när tid ges, grotta ned mig i avgrundsdjup sorgsenhet. Efteråt känns livet lättare men det är då det händer; Nu ska vi inte längre tillåta oss ”positivt tänkande” utan låta mörkrets krafter styra.

Precis som om detta skulle vara lösningen på all världens problem?

I stället för att tillåta mig ”att se det mörka” så väljer jag att kalla det att vara ifrågasättande. 

Oförrätter och dåligt genomtänkta beslut måste ifrågasättas. Därmed inte sagt att vi, när vi gör detta, är besatta av någon slags svartsyn!

Får vi på skallen när vi ifrågasätter, eller är positivt tänkande för den delen, så kan det vara läge att ”sörja” en smula men ifrågasättandena kan inte tillåtas ifrågasättas om vi vill att tillvaron ska bli bättre!

Sorgen följer oss alla genom livet. Har vi inte sörjt klart snabbt nog när någon nära och kär lämnar jordelivet så kommer tårarna totalt sett i samma omfattning om än utspritt över tid påstår jag.

Dessemellan vill jag gärna tänka positiva tankar, eller ifrågasätta, utan att för den sakens skull anses ha tillåtit mig att se ”det mörka.” Ty för detta är livet alltför kort!