DN skriver om att planerna på att Jonas Dahlbergs
minnesmärke över massakern på Utøya,
”Memory wound”, riskerar att gå om intet.
Det minst sagt spektakulära, och värdigt häftiga,
minnesmärket skulle uppföras/grävas ut på en udde med utsikt över ön dit
helvetet kom. Ett 3,5 meter brett, abrupt, snitt, vars innehåll till vissa
delar skulle placeras invid attentatsplatserna i Oslo, har mötts av protester
av de boende i Sørbråten, samhället
som ligger närmast det tänkta minnesmärket.
Börjar vi inte bli lite väl trötta på nej-sägare i allmänhet
och på politiker som lyssnar på dessa nej-sägare i synnerhet?
Vad människorna i Sørbråten
inte tycks vilja förstå är att minnesmärket skulle bli en plats dit folk skulle
vallfärda, något som skulle skapa nya jobb i en aldrig sinande ström.
Det är liksom samma stuk på Sørbråtens protestbemängda befolkning som de som flyttar till
Bromma flygplats närområde och som sedan upprörs över flygtrafiken.
Att mänskligheten inte ska få sörja ett ohyggligt terrordåd
vid ett alldeles fantastiskt minnesmonument, som det Jonas Dahlberg föreslår,
är inte okej!
Kanske Sørbråtens
invånare är vana vid ett liv i lugn och ro och att ostörda kunna gå på ”tur”,
vad vet jag, men faktum kvarstår att Norge är ett glest befolkat land med
undersköna vidder dit de kränkta skulle kunna flytta.
Jag är övertygad om att det finns de som gärna skulle flytta
till området som har stor potential att bli en besökarmagnet om bara Dahlbergs
verk fick omsättas i verklighet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar