Byrackan Arthur, ni vet gatu-vovven från Ecuador som
fraktades runt jordklotet till ett nytt hem i Örnsköldsvik, har jag bloggat om
mången gång.
I dag gör han sig känd igen då han, tillsammans med husse
Mikael Lindnoord, sprungit över Ölandsbron för att samla in pengar till
ryggmärgsskadade i ”Wings for Life Run.”
Jag undrar fortsatt vad hans nye husse, och dennes multisporttävlandes
kompisar, gjort för världssamfundet för att kompensera de 50-tusen plus som de
tiggde ihop (av naiva djurvänner som i stället kunnat skänka pengar till mer behjärtansvärda ändamål?) för att Arthur skulle få komma till Sverige?
Är det inte pay-back-time nu och dags att skänka samma
belopp som ni inte hade råd att spendera i Quito? Eller ska vovven själv få springa in stålarna i välgörenhetslopp?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar