Om en vd, butiksstölder och störda skadeglada!

På hemväg i dag var jag inne i en större butik i Stockholms city. Jag hittade det jag sökte, en ganska liten produkt med en prislapp på ca 200 kronor. Medan jag strosade runt för att se om jag skulle hitta något annat spännande bar jag varan väl synlig för såväl övervakningskameror som butikskontrollanter. Efter att falskeligen blivit anklagad för stöld i en annan butik för ett par veckor sedan är jag kanske än mer noga än tidigare att inte framstå som en potentiell kleptoman.

Anders Lindström, SL:s vd, har en annan strategi!

”Jag stoppade ner den i fickan”, säger han som kommentar till att han bara betalade för en annan vara, en present till sin hustru, och missade att betala för den korthållare/plånbok som han ”råkade” stoppa ner i fickan.

Han har erkänt de faktiska omständigheterna och säger sig vara villig att betala de eventuella böter som han kan dömas till. Eller så blir han frikänd, hur nu detta skulle kunna ske efter ett erkännande och ett antal vittnen som sett hela förloppet i butiken på Hong Kongs storflygplats?

Lindström konstaterar, i en intervju med DN, att det säkert finns folk som gläds åt händelsen.

De som gläds är människor som inte heller har lust att göra rätt för sig och som t ex vill ha rätten att planka på t-banan!

Jag gläds inte! Jag förfasas och skäms! Både över Lindströms beteende och över de som gläds!

Jag är dock inte alls övertygad om att Lindström har rätt när han påstår att det hela var ett misstag som kan drabba vem som helst.

Jag tror att den som (o)medvetet låter varor glida ned i fickor utan att ha betalat först har något slags sjukligt beroende av att testa gränser.

Jag minns då jag för ca 25 år sedan arbetade som konduktör, eller tågmästare som titeln var då, på SJ. Jag vet inte hur många toaletter jag öppnade i samband med biljettkontroll och där fann tjuvåkare i parti och minut. Det var inte den typ av klientel som de flesta tänker sig ska vara fripassagerare. I ett övervägande antal handlade det om ”det fina folket”, attachéväskornas och diamantörhängenas innehavare, som stod och tryckte i olåsta och nedsläckta toalettutrymmen. Vilket otroligt märkligt sätt att få en ”kick” på!?!

Lindström borde ha förbrukat sitt förtroende som boss över huvudstadens kollektivtrafik och alla de skadeglada borde betala för sina resor, eller i alla fall fundera över varför de tycker som de gör! Eller så kan de, kollektivt, söka hjälp för sina beteendestörningar!