I går kväll var det grillfest på min arbetsplats.
Vi åt och drack, skrattade, pratade, umgicks och hade några
fantastiska after-work-timmar efter dagens slit, kneg och knot!
Jag var upprymd när jag mätt och glad begav mig hemåt i
vårkvällen.
Det visade sig att det var stora skaror av andra som också
var på väg hemåt. En googling vid hemkomsten gav vid handen att en stor svensk
stjärna hade uppträtt på Gröna Lund och bussar och t-bana var fyllda av
20-30-åringar.
Det var fascinerande att precis ingen av dem pratade med
sina kompisar. Alla, och jag menar verkligen alla, var upptagna med sina
(o)smarta telefoner och stirrade koncentrerat på desamma när
Facebook-uppdateringarna skulle göras!?! Det var märkligt att sitta på en
fullproppad buss som var absolut dödstyst!
Jag börjar uppenbarligen bli gammal och förstår inte många
av de val den yngre generationen gör i dag.
När jag går på konsert, teater eller något annat evenemang
så brukar jag, i alla fall om evenemanget ifråga fallit mig på läppen, ivrigt
vilja prata om upplevelsen med mina bekanta. Jag inbillar mig att vi brukar
vara fyllda av glädje och jag inbillar mig att ivrigheten att dela åsikter med
varandra är ömsesidig.
Även om Veronica Maggio gjorde en kass eller fantastisk konsert så förklarar
det inte att hela hennes publik ansiktsförlamat glodde i sina telefoner på
vägen hem. Utan att säga ett ord till de som var med i samma kompisgäng.
Snacka om att Sverige är ett alltmer känslokallt land där
människorna allt desperatare försöker upprätthålla någon slags image via
cyberspace! Utan någon vidare framgång som det verkar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar