I dag kom den franska luftfartsmyndigheten med en delrapport
över det fruktansvärda självmordsdådet då andrepiloten Andreas Lubitz valde att
avsluta sitt och, oförklarligt nog, många andra människors liv genom att krascha
flygplanet ner i en bergsravin i Alperna.
I samband med utresan, från Düsseldorf till Barcelona, ska
han ha meckat med höjdinställningarna ett flertal gånger då flygplanets
kapten, även då, lämnade cockpit.
Uppenbarligen var Lubitz mycket, mycket sjuk! Fanns det
verkligen inte en enda människa som kunde se detta på honom? Eller beror det på
att de flesta flygbolag i möjligaste mån försöker blanda sina besättningar så
långt det är möjligt för att förhindra att samma människor arbetar tillsammans
mer än mycket sällan? Jag menar; Var det ingen i besättningen den aktuella
dagen som hade arbetat med Andreas tidigare och i så fall hade kunnat
konstatera att han nog inte mådde prima?
Efter katastrofen i mars intervjuade Hufvudstadsbladet, den
finländska svenskspråkiga tidningen, Petri Pitkänen, säkerhetskommitténs
ordförande vid den finska pilotfacket. Han kunde berätta att omfattande
psyktester endast görs av de som söker in till ett flygbolag eller en flygutbildning.
Därefter omfattar de årliga uppföljningarna hos läkare endast frågor av typ: "Hur står det till?”
Om Pitkänen har rätt i det han påstår så är det inte bara
häpnadsväckande utan också oacceptabelt. I alla fall om någon frågar mig som
flygpassagerare!
Sedan måste jag ju stillsamt undra varför i hela fridens
namn kaptenen på flygningen lämnade cockpit både på ut- och, den tragiskt
avslutade, hemresan. En flygning från Düsseldorf till Barcelona tar vadå? En
och en halv timme? Två timmar?
Enligt tidigare lämnade uppgifter så har det hetat att
anledningen till kaptenen lämnade cockpit strax efter start på väg hem mot
Tyskland var att han ”inte hunnit gå på toaletten under uppehållet i Barcelona.”
Kanske hade han urinvägsinfektion eller dålig mage? Eller
var någon i kabinpersonalen värd att limma på? Ja, det är ett elakt ifrågasättande
av en person som enligt ljudupptagningarna gjorde vad som stod i hans makt för
att forcera dörren in till cockpit, dock utan framgång.
Men frågan borde ändå
ställas; Varför lämnar en kapten gång på gång sin ”arbetsplats” under mycket
korta flygningar?
Hur som helst så kommer framtida flygresor för denne bloggare inte per
automatik vara fyllda av ”glad” resfeber utan av en växande oro.
Psykiskt sjuka människor beredda på att utföra fasansfulla
handlingar kan vi aldrig hundraprocentigt skydda oss emot. Däremot borde den
psykiska statusen hos de som ”rattar” ett flygplan vara så säkerställt bra som
den bara kan vara! Detta var uppenbarligen inte med sanningen överensstämmande
den där olycksaliga mars-dagen på ett Germanwings-flyg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar