Om rätten att registrera

I soppan med det polisiära registret i Malmö över romer har det tagits, och tas, till övertoner i en ganska så häpnadsväckande omfattning. Ledarskribenter tar till det grova artilleriet, politiker förfasas och ständiga soffsittare i morgonprogrammen är kräkfärdiga.

Några nyanser på graderna i helvetet syns inte till!

Jag delar uppfattningen om att det är oacceptabelt att 2-åringar figurerar i ett polisiärt register utan annan anledning än att de är kopplade till en vuxen person.

Men att polisen inte skulle få tillåtas föra register över en grupp människor, som en del upprörda nu tycks anse, är att dra det hela en smula för långt.

Jag hoppas, och tror, att polisen, genom att upprätta register över olika grupperingar, har större möjligheter att klara upp brott än om registreringen skulle vara bannlyst.

Att kartlägga umgänget kring kriminella är ett måste om vi vill ha ett fungerande polisväsende. Om sedan de kriminella tillhör en viss religion, sexuell läggning, etnicitet, är narkotikahandlare eller biltjuvar torde vara mindre viktigt. Det måste vara möjligheten att lösa brott som ska vara huvudfokus!

Enligt uppgift i media påbörjades registreringen av romer genom att några misstänkt kriminella, och umgänget kring dessa, började kartläggas. Under tidens gång har sedan det nu aktuella registret spårat ur fullständigt, det står nog klart för de allra flesta.

Men att därifrån dra slutsatsen att registrering av grupper av människor alltid är av ondo är att dra fel slutsats tycker jag!