Under en tid har jag mejlat Expressens Irina Halling då jag, vid upprepade tillfällen, kunnat konstatera att de som producerar texter på tidningen inte vet att det heter öppenhjärtig utan envisas med att skriva öppenhjärtlig. Jag tror inte att det handlar om slarv utan jag påstår att det är ren och skär okunskap. Att ordet har med ett öppet hjärta att göra och inte ett skit med att man är hjärtlig går alltför många skribenter förbi i vårt land.
Till sist kröp Irina till korset och i dagens Expressen blir jag, självpåtagen språkpolis, omnämnd när Irina tar upp ett par språkfrågor i sin egen spalt.
Dock med fel efternamn på mig! Häpp!
När t o m en kvalitetschef har problem med kvaliteten på sina egna alster har det liksom gått en smula alldeles för långt!
Jag begriper att det i medievärlden är snabba puckar som gäller och att tid nog inte finns att korrläsa eller att motkontrollera t ex namn. Det är trist!
Om de som producerar texter inte kan skriva rätt kan de knappast heller gapa om att språkfördärvet brer ut sig i vårt land eller att skolan brister i förmågan att lära ut.
Jag har tidigare bloggat om det, i min värld, helt förfärliga användandet av ordet bengal när något kastas in på en idrottsarena. Att det som tänds på, kastas och brinner inte handlar om katter eller en folkgrupp i Indien/Bangladesh men att ordet ändå tycks ha nått någon slags vedertagen ställning är inte okej om någon frågar mig!
Helt öppenhjärtigt kommer jag att fortsätta mitt eget lilla krig mot alla som misshandlar vårt språk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar