Om en USA-resa, säkerhet och tveksamhet!

Tillbaka i Sverige efter några dagar i USA, landet som jag älskar! Men som kanske inte får lika frekventa besök av mig i framtiden…

Tro mig, jag uppskattar verkligen att känna att säkerheten är hög när jag ska ut och flyga. Däremot undrar jag om inte USA håller på att ta säkerhetstänket till nya höga nivåer som på sikt kan leda till minskat antal besök och därmed minskade intäkter.

Jag reste via Amsterdam på både ut- och hemresa.

Ut, när jag landade på Schiphol, hade jag tre timmar att fördriva innan min USA-flight skulle gå. Jag kollade på tv-skärmarna när jag klev av Stockholmsflyget och såg att det redan då, tre timmar före avgång, stod ”Go to gate” för min avgång västerut. Jag smålog och tänkte att ”nu har det väl ändå blivit något fel”. Jag shoppade det jag hade tänkt shoppa, tog en öl i en bar och strosade sedan mot utgången för min flight. Det var då dryga 2 timmar kvar till avgång!

Vid gaten var det ca 75 meter kö!

Vi passagerare var tvungna att passera tre instanser på vägen fram. Först kontroll av boardingkort och pass samt dagens andra kontroll av att jag verkligen uppgivit adress i USA samt att mitt visa, dvs den s k ESTA-ansökan, var godkänd.

Därefter ett regelrätt förhör som omfattade ingående frågor kring min resa följt av dagens andra screening av handbagage och mig själv, i en av de nya burar där man synas in på bara kroppen.

Hela processen tog över en timme så när detta var klart var det bara att stiga ombord.

Hemresan, från Boston, bjöd på ännu mer kontroller. Kön till säkerhetskontrollen var 90 minuter lång! Redan från början upplystes vi resande om att det här, minsann, användes ”ny teknik”. Ett anslag upplyste om att frågorna kunde inskränka på den personliga integriteten men att vi som passagerare hade rätt att avstå. Dock med följden att vi då skulle få utstå ännu jobbigare procedurer!!

Den amerikanska kontrollen innebar bl a knarktest! Fingrarna svabbades med bomull som analyserades i datorer!

Väl framme vid röntgenapparaterna upplystes vi om att den nya tekniken innebar att vi kunde behålla skärp och skor på samt att vi inte behövde ta av oss ytterkläderna, Datorerna kunde ligga kvar i handbagaget och nyckelknipporna stanna i jeansfickorna. Det lät ju bra!

Om det inte var så att alla passagerares passage genom röntgenbågen innebar ett helvetes pipande och att alla fick återvända för att ta av skärp, skor, ja ni förstår resten…

Det brukar heta att man ska vara på flygplatsen minst tre timmar före en resa över Atlanten. Min erfarenhet är att detta inte längre är tillräckligt. Åtminstone inte om man, som jag, vill shoppa, kanske äta något och inmundiga en eller annan dryck före en lång uttorkande flygning!

Om säkerhetskontroller börja ta proportioner till att omfatta minst 50 % av den förväntade flygtiden över havet så är det inte utan att jag undrar om det inte har gått för långt?

Väl hemma har jag nu sovit ut, en 12 timmar lång djupsömn, och vaknat med allvarliga funderingar över om frekvensen på Amerika-resorna inte borde tunnas ut i framtiden? Detta trots att jag njuter varenda sekund när jag väl är på plats i ett av mina favoritländer!