KD klubbar i dag igenom en ny familjepolitik på sitt fullmäktigemöte. De obligatoriska pappamånaderna föreslås få stryka på foten.
Bra tycker jag! Ju mer valfrihet vi får desto bättre även om jag, precis som vanligt, hade önskat att få veta hur hela förslaget, med övriga delar, ska finansieras.
Kommentarfälten på webben svämmar över av åsikter och främst är det folk som opponerar mot KDs förslag.
Det påstås att det skulle vara ett bakslag i strävan mot mer jämställdhet, vilket jag inte riktigt förstår.
Jag tror att kritikerna har fel när de vill tvångsplacera pappan hemma. En familj måste rimligtvis själva kunna avgöra vem som ska stanna hemma och jag gillar att KD väljer ordet ”vardagsmakt” som ledord i sin familjepolitik.
Dessutom tror jag att de som i dag ifrågasätter Hägglund & Co till stor del är samma människor som ivrat för inseminationer för ensamstående kvinnor. Det gör mig ännu mer brydd.
Om man ena sekunden vill beordra männen att stanna hemma och i nästa sekund kräver att ”pappa” ska reduceras till en portion sperma så får jag det inte riktigt kompatibelt.
SvD Poltikerblogg fortsätter på temat KD och skriver att partiet, även i år, ska medverka på Pridefestivalen. Detta får partimedlemmar, som t ex Annelie Enochson, att utbrista: ”Vi har inte där att göra”, medan andra, som Caroline Szyber, tycker att det är viktigt att delta.
Å ena sidan är det viktigt med familjers frihet, å andra sidan finns det KD-folk som inte tycker att all kärlek är av godo och därför inte ska respekteras. Även detta minst sagt icke-kompatibelt!
Men bland HBTQ-folket florerar ju å andra sidan också en så stor intolerans, även inom den egna gruppen, att förvirringen blir total!
KD har ibland kloka idéer tycker jag, som gillar frihet och valmöjligheter, men behöver ta till sig kärleksbudskapet. ”Vardagsmakt” måste omfatta rätten att bli förälskad i en person av samma kön precis lika mycket som rätten för en familj att själv välja vem som stannar hemma med juniorerna.
Från artikeln.
SvaraRaderaFrån såväl socialistiskt som liberalt håll ställs regelbundet frågan om vad en familj egentligen är, och om den inte ändå är en ganska begränsande företeelse som stänger in människor i förutbestämda mallar.
Det här framför representanter för kd som envetet varit negativt till varje lag som erkänner samkönade par som familjer. Ett parti som ännu 2012 är emot att samkönade par ska kunna ingå äktenskap. Som ännu vill avskaffa både möjligheten för homopar att adoptera (förutom närståendeadoptioner) och att lesbiska kvinnor ska kunna bli inseminerade vid kliniker.. Trots att all forskning visar att barn i homofamiljer mår lika bra som andra barn.
Kristdemokraterna vill försämra rättigheter för samkönade par.
Kd anklagar andra partier för att inte respektera att familjer är olika. Fram tills de själva blir för att samkönade och olikkönade par ska ha samma juridiska rättigheter blir den kritiken absurt hycklande. Nu handlar det dock inte bara om redan genomförda reformer som partiet är emot utan även förslaget om en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion.
En utredning föreslog redan 2007 att reglerna bör likställas. Utredningen föreslog även att det alltid ska finnas möjlighet för en spermadonator att bli juridisk förälder om alla parter är ense om det. Alla riksdagspartier, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, är för en lag om könsneutral föräldraskapspresumtion. I den borgerliga regeringen är det alltså kd som blockerar att det blir genomfört.
Att som kd inte respektera alla familjer är faktiskt familjefientligt.