Så har vi just avnjutit/genomlidit den första partiledardebatten i mannaminne med samtliga riksdagspartier representerade.
Om vi blev mycket klokare när det gäller oppositionen? Nja, knappast!
Inte heller blev vi mycket klokare efter att ha lyssnat till analysen, i det efterföljande Aktuellt, där SVTs Margit Silberstein och Aftonbladets Karin Pettersson helt förväntat tyckte en massa som jag har svårt att tro att majoriteten tv-tittare håller med om.
Alliansen höll en enad fasad mot oppositionen och SD och förhoppningsvis avstannar nu Löfvens framgångar i väljarstödet.
För visst uteblev svaren om vad Socialdemokraterna egentligen vill? Att, som Löfven, påstå att ”stabila statsfinanser är grunden” utan att med ett efterföljande resonemang redogöra för vad han ville ha sagt räcker inte precis.
Löfven, visserligen premiärnervös i sin första partiledardebatt, gjorde inledningsvis ett osäkert intryck när han, robotlikt, rabblade förkortningar som ingen vet vad de står för.
Jonas Sjöstedt var aggressiv och stammade smattrande fram inövade mantran vilket fick Göran Hägglund att glatt konstatera: ”Nu har det gått 25 minuter av debatten och Jonas Sjöstedt har utlovat 25 miljarder i utgifter”. Touché!
Jan Björklund hade också en poäng när han nitade Sjöstedt med att det knappast var mindre segregering i skolorna under de många åren av vänsterstyre. ”Det verkar som om alla skolor ska ha samma dåliga kvalitet”. Detta sagt som mothugg till att Vänsterpartiet vill stoppa valfriheten. På alla områden som det verkar!
Jag är också benägen att hålla med vår Statsminister när han ifrågasätter hur fördubblad värn-, restaurang- och löneskatt skall kunna fixa alla de jobb som oppositionen påstår. Om några blir lidande så lär det bli den yngre generationen!
Reinfeldt hade flera bra synpunkter under debatten. Han konstaterade att Storbritannien, Portugal och Spanien inte löst varken arbetslöshet eller ekonomi trots vänsterstyren och han konstaterade att vi i Sverige har en god ekonomi medan stora delar av Europa får satsa på lönesänkningar och skattehöjningar. Motargumenten lyste till stor del med sin frånvaro från motståndarlaget.
Jag hoppas att Löfvens babbel i energifrågan, ”vi ska gå in i en överenskommelse som är förutsättningslös”, får potentiella väljare att inse att det är god resonans i sosselådan men att innehållet är tunt! Vad menar karln egentligen? Vi tycker något så småningom men just nu är vi inte riktigt säkra på vad???
Annie Lööf överraskade med pigga inlägg och som ensam kvinna klarade hon sig galant i debatten. ”I mitt Sverige finns inte fula respektive fina jobb” och ”Stefan Löfven låter som en kopieringsmaskin” är ett par blivande klassiker från den debattör som kanske gjorde fräschast intryck i kväll.
Gustav Fridolin försökte övertyga alla om att de skulle bli glada över att betala en extra hundring i månaden för att på sikt få förnybar energi. Han lade därmed ribban i skillnaderna mellan allians och opposition.
Med oppositionen vid regeringsmakten kommer alla att få betala mer för allt. Vad vi skulle få för pengarna, som vi inte får i dag, fick vi dock inte veta just något om.
I Saudi-Arabienfrågan bjäbbade Fridolin och tyckte att regeringen skulle agera annorlunda. Reinfeldt svarade klokt nog: ”Titta inte på mig, titta på den du tänker stödja som Statsminister”.
Till sist: Varför hade Löfven tagit på sig en större kostym än han fyllde upp? Var det ett symptomatiskt tecken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar