Statsministern presenterar fakta. Visserligen blottar han sin strupe och medger med sitt uttalande att integrationspolitiken har sina brister.
Men det är inte det folk upprörs av!
Reinfeldt använde uttrycket ”etniska svenskar”, möjligen förväxlat med inrikes födda, för att förklara statistiken som visar att just dessa, i ett visst åldersintervall, har en betydligt lägre arbetslöshet än andra i samma ålder.
Twitterstormarna har innehållit hagel under dagen.
Håkan Juholt yrar vidare genom tillvaron och upprörs över att Statsministern talat om ”etiska svenskar”. Samtidigt dillar Juholt om att man måste tänka på ordvalen! Det var ju fint sagt av en som tror han vet!
Jimmie Åkesson vaknade till liv på eftermiddagen och försökte dra, patetiska, växlar på Reinfeldts ord.
Och givetvis har Stefan Löfven gått i taket.
Löfven tycker att Reinfeldts uttalande är ”otäckt” och påstår att regeringen ”trixar” med arbetslöshetssiffrorna och ”pekar ut en grupp”. Löfven påstår att ”massarbetslösheten” är större i dag än under sossestyre.
Ja, om man räknar med alla de som genomled hopplösa arbetsmarknadsåtgärder under sossetiden och därför inte syntes i arbetslöshetsstatistiken så är naturligtvis Löfvens resonemang rätt.
Däremot vet man ju inte om Löfven har partiet bakom sig. I dessa dagar tycks ju den nye sosseledaren tycka lite hipp-som-happ och gärna emot kongressbeslut inom det egna partiet.
Men den stora frågan är varför så många blir upprörda för att en regeringschef klämmer ur sig fakta?
Har Sverige så fullständigt spårat ur så att befolkningen inte längre tål höra sanningar? Ska allt som kan uppröra någon, vem som helst, tystas ned?
Nej, korten ska upp på bordet och debatten borde i stället handla om hur vi kan komma tillrätta med snedfördelningen i arbetslöshetssiffrorna. Som Reinfeldt konstaterat så finns det de som hävdar att vi står inför en arbetskraftsbrist i landet inom en snar framtid.
Nysvenskarna behöver mer utbildning och därför är FP-förslaget, som kom i förra veckan, om förlängd skolplikt, ett embryo till något som, utvecklat, mycket väl skulle kunna minska utanförskapet.
Fler kreativa idéer behövs!
Men för att detta ska kunna realiseras så måste svenska folket, emellanåt, orka höra sanningar! Utan att bittra ihop när sådana sägs!
Hejja Fredde våga stå för sanningen!!!!!
SvaraRaderaDet är tyvärr inte alltid så populärt med fakta. Alltför länge har fakta förtigits för att inte media och politiker ska börja en klappjakt på "rasisten" som utalat sig.. Det är inte fråga om rasism utan istället frågan om hur vi ska komma tillrätta med problem. Så länge som (för vissa) obehagliga sanningar soppas under mattan kommer det aldrig vara möjligt att lösa problem och svårigheter som de som invandrat till Sverige ställs inför.
SvaraRaderaVarför får man inte säga sanningen för den är obehaglig att höra....
SvaraRaderaJo, om man skall göra en ”fejstweet”, dvs en grej som snabbt uppmärksammas i sociala medier, då skall man uttrycka sig väldigt svartvitt, mycket hårt förenklat, och gärna också en aning felaktigt, eller åtminstone tolkningsbart fel. Samt välja ett ämne som är allmänngiltigt och dessutom känsligt.
SvaraRaderaOch här har Reinfeldt petat med en pinne i getingboet. Möjligen avsiktligt. Varför är det då så känsligt? Eftersom tolkningen görs i betraktarens öga. Vi hör vad vi vill höra.
Den här frågan, massarbetslösheten, liknar två andra viktiga frågor med stor retorisk potential. Barnfattigdom och ökade inkomstskillnader. (Alla tre är också tacksamma att plocka individualiserade känsloreportage med social utsatthet som tema ifrån. Till olika media-inslag. Det går att bygga oändlig media-tid runt detta. Det går fö att göra i vilket land som helst. Det säger egentligen ingenting om någonting.)
De liknar varandra på det sättet att Barnfattigdomen bedöms relativt välståndsutvecklingen, ungefär på liknande sätt när man säger att inkomstskillnaderna har ökat. Alltså ojämlikheten har ökat. Barnfattigdomen och inkomstskillnaderna blir alltså större ju rikare landet blir. Ökad ekonomisk framgång för landet blir alltså med automatik ökad barnfattigdom och ökade inkomstskillnader. Detta är under förutsättning att landet tillförs nya invånare som placerar sig på botten av alla välståndsparametrar. Ett inflöde av hjälpbehövande, utsatta och medellösa invånare som ”startar på noll” hela tiden. Detta är inget konstigt. Detta är inget önskvärt scenario heller. Under förutsättning att ekonomin i sverige och resten av omvärlden gick väldigt väldigt bra, och efterfrågan på arbetskraft var mycket mycket hög, då kunde nog all tillgänglig arbetskraft vara välkommet. Och med ganska kort varsel slussas ut i ett normalt arbetsliv.
Att däremot låtsas som att en tillförsel av nästan 100,000 människor med extremt svaga resurser årligen, under flera års tid, i en period då nästan hela världen genomgår en enorm ekonomisk kris, inte skulle bli problematiskt, i synnerhet för just den gruppen, det är ju ohederligt. Även om det gör sig fint som retorik i media.
Vad skulle då Reinfeldts avsikt med uttalandet vara? Möjligen att tvinga diskussionen att fokusera mer nyanserat på de olika sorterna av arbetslöshet som finns. Bädda mark för mer riktade åtgärder. Kanske. Mot olika typer av verklig barnfattigdom. Inkomstskillnader som faktiskt kan vara destruktiva. I så fall leder ju diskussionen framåt. Annars blir det mest bara pajkastning som vanligt