I går skrev Hanne Kjöller ett inlägg på DNs ledarsida som i grund och botten handlar om vänsterfeminismen men främst riktade in sig på SVTs programserie ”Provokatörerna”. Hanne förfäras av hur programmakaren Petra Markgren Wangler framställer Maria Sveland och dennes uppfattning om omvärlden.
Hanne obstruerar vidare mot Maria Svelands beskrivning av moderskapet och att Sveland trots att hon känt sig ”dränerad på energi av familjehelvetet” ändå väljer att bli gravid på nytt!?! Hanne gör helt rätt! Har Maria den inställningen efter att ha fött ett barn så är det förvånande, om inte dåraktigt, att fortsätta barnaproducerandet. Stackars barn!!!
Läs Hannes ledare om du inte gjort det! Den är stundtals briljant!
I avsnittet om Maria Sveland i ”Provokatörerna” fick vi bl a veta att Maria varit gift med en feminist men att det, trots detta, inte gick att fortsätta äktenskapet och att detta underförstått var samhällets fel!?! Jag tycker att det säger mer om Sveland och vänsterfeminismen än om samhället!
I dag, på DNs kultursidor, är det journalisten och författaren Katarina Wennstams tur att älta Sveland.
Hon begråter det faktum att Maria Sveland blir ifrågasatt av Kjöller och påstår att valet att bli gravid på nytt trots ”helvetet” inte är något som Kjöller ska lägga sig i. Samtidigt berättar Katarina glatt att hon minsann är privat vän med Sveland. De har förresten tillsammans skrivit ett omdiskuterat debattinlägg i DN där den danske regissören Lars von Trier framställs som en sjuk kvinnohatare.
Tänk, jag trodde att det fanns någon slags journalistisk hederskodex som sa att dessa yrkesmän noggrant ska akta sig för jäv och vänskapskorruption.
Detta tycks dock inte vara fallet. Åtminstone inte på kulturredaktionen på DN!
En snabb sökning på Maria Sveland på DNs webbsida visar att människan figurerat i tidningen och på dess webb nästan 40 gånger under det senaste året. En siffra som jag anser vara för hög i jämförelse med det allmänna intresset för de åsikter som Sveland står för! Låt oss få en massmedial bild av den radikala feminismen som står i paritet till vad opinionen tycker!
Det finns all anledning att fortsättningsvis läsa kultursidorna i DN med största möjliga skepticism och ständigt med ledordet ”ifrågasättande” i åtanke! Visst, en kulturskribent måste kunna få ha högst personliga åsikter men om detta, som i DNs fall, innebär en överrepresentation av vänsterfeministisk propaganda på kultursidorna så är i alla fall inte jag imponerad! Att goda vänner ges plats att ryggdunka varandra på kultursidorna är häpnadsväckande och långt ifrån acceptabelt!
Första gången jag ondgjorde mig över Maria Sveland på min blogg var när hon hade den märkliga smaken att attackera tv-serien ”Våra vänners liv”.
En serie som, tro det eller ej, regisserades av Katarina Wennstams man Mani Masserat!!! Intressant att inte Wennstam drabbade samman med Sveland kring detta familjära påhopp! Men vänskapskorruption är väl ett givande och tagande som kan te sig olika allt eftersom.…
Avslutningsvis bara måste jag citera Hanne Kjöller från hennes ledare i DN:
”Kvinnor är alltså inte bara offer i den vänsterfeministiska tolkningen. De är också totalt ologiska. De beskriver kärnfamiljen som ett helvete, men gifter sig i vit klänning lik förbaskat.”
Hur kan du tycka att hannes resonemang är bra? Jag kan förmå mig att se något vettigt i den texten. Det ända hon säger är ju att Sveland förlorat rätten till att föda barn eftersom hon kritiserar de förväntningar samhället har på moderskapet/faderskapet. Det resonemanget är så ologiskt att jag skäms av tanken att någon kommit på det.
SvaraRaderaJag uppfattar att Sveland inte är trött på att ha barn, utan att ha en med-förälder bredvid enligt konceptet kärnfamilj. Jag kan förstå henne eftersom jag upplever/har upplevt samma sak med mitt ex: Att älska sin avkomma är inget besvär men jag är heligt trött på den elaka, egoistiska lögnhalsen i den andra föräldern som utnyttjade min snällhet. Självklart är jag i detta också sur på mig själv mig. I mitt fall var det jag som man som "var kvinnan" och dubbelarbetade det visste och utnyttjade mitt ex. och utnyttjar fortfarande. Svelands bok som jag läste strax före vår skilsmässa hjälpte mig i min förståelse av både mig och äktenskapet.
SvaraRaderaTack Maria! /La Ha
Tack Niklas!
SvaraRaderaJens: Man kan inte sätta kaffet i vrångstrupen bara för att DN ibland ger utrymme för annat än dess nyliberala ledarskrbenter. Faktum kvarstår, DN är och förblir ett utrymme för borgeliga värderingar så du har all anledning att vara nöjd! =)
jag blir galen på alla som pratar omdem som pekar på samhällsstrukturer som om de vore gnällspikar. Tycker du att inte inte finns några sådana? Då ska du banne mig hålla tyst nästa gång du råkar ut för fördomar eller få ta på sig en roll du inte frågat om!
SvaraRaderaFortsättningsvis är det ganska roligt att du först gnäller på vänrelationen Sveland-Wennstam emellan för att några stycken ner gnälla på att Sveland vågar kritisera någon utifrån åsikter utan att ta hänsyn till tidigare nämnda vänskapsband. Att sedan tycka att DN publicerar för mycket "radikalfeministiska" (det är tydligen radikalfeministiskt att säga att småbarnslivet är ett helvete) artiklar är väl bara att visa på rätt taskig koll på vad DN gör i förhållande till vad människor är intresserade av.
SvaraRaderaProblemet är väl den här trojkan av några få väldigt rabiata vänsterfeminister som hela tiden syns och hörs i media, är väl att de hela tiden får utrymme trots att en majoritet inte delar deras sekteristiska åsikter. Nu syns de också i "(vänster)beroende Sveriges television" - Provokatörerna.
SvaraRaderaUrsäkta vad är så provocerande? Vill SVT vara riktigt provocerande så släpp fram hemmaföräldrarna som omväxling. Ni vet alla de här kvinnorna och männen som VILL ge sina barn tid, som VILL satsa på familjen.
Millimeterfeministerna är ett starkt gäng och starkast och tongivande är Mian Lodalen i den här trojkan.... say no more. Men för den som kan tänka själv så säger DET en hel del om varför manshatet är så framträdande.....
Det som troligen skulle vara mest provokativt, men som de aldrig skulle våga göra ett reportage om, är hur kvinnor förstör för sina barn för att känna en makt över sina fd män; Hur skilsmässor används för att fly undan föräldraskapets delade ansvar över barnen, och hur kvinnor ljuger i syfte om att få vårdnad - något som i sin tur svensk lagstiftning stödjer halvt omedvetet för att ett visst styrande parti ville genomdriva detta av valtekniska skäl. Helt enkelt att både kvinnor och män kan bete sig illa i familjesituationerna.
SvaraRaderaAnonym sänkte precis diskussionsnivån till strax under aftonbladet-chat. Detta innebär att jag lämnar kalaset. Tack för mig
SvaraRadera@ Nicklas: Du undrar över mina formuleringar i vänskapsfrågan. Dessa tog jag med för att jag tycker det är intressant att Wennstams vänskap med Sveland uppenbarligen väger tyngre än, den eventuella, kärleken till sin egen make...
SvaraRaderaMen som sagt; Det är olika hur vänskap ter sig...