I min ungdom (ganska nyligen alltså J) bodde och arbetade jag ett par år i Spanien. De lokalboende hade olika smeknamn för turisternas nationaliteter. Vi svenskar kallades ”los tac-tacs” för att vi artigt tackade för i stort sett allt.
Så är det banne mig inte längre!
Att hålla upp en dörr, hjälpa någon med en tjänst eller bjuda på något behöver alls icke rendera ett tack! Det är för trist! Hur svårt kan det vara?
Jag klev nyss av bussen och en äldre gumma grabbade tag i min arm och sa: ”kan du berätta hur jag hittar till….?” Jag förklarade vänligt och utan ett ord stegade tanten i väg!
Denna, ursäkta ordvalet, kärring, fick, precis som alla andra som förtjänar det kommer att få, ett ”varsågod förresten!” slängt efter sig! I det aktuella fallet fick jag en blick men inte ens mitt varsågod resulterade i ett tack. Nästa gång får du klara dig på egen hand tanten!
Att kvinnor i största allmännhet saknar hyfs, är också något jag noterat de senaste fem åren. Det känns nästan som om de tycker att det är något självklart att man skall vara kaxig och lite avmätt, men ändå gullas med. Det kanske ÄR den NYA Quinnan och i såfall är hon sällsynt rutten....
SvaraRadera