76:an är sämre än en boskapstransport!

Busslinje 76, från Söders höjder till Ropsten via Radiohuset och Frihamnen har kommit att bli en ren skändning av oss som reser med linjen.

Under ett par år var vi lyckliga nog att erbjudas långa, s.k. led-, bussar men sedan senaste tidtabellsskiftet är detta bara en utopisk dröm.

Alltfler av linjens turer är ersatta av korta, ibland mikroskopiskt korta, bussar och de flesta boskapstransporter framstår som ren Business Class i jämförelse.

Jag tänker att vi är många som reser med denna linje och vi reser en längre sträcka än vad de flesta passagerare gör i innerstadens busstrafik.

Jag har själv, och jag hoppas flera har gjort detta, protesterat mot de små bussarna som numera är fullpackade av frustrerade resenärer.

Just 76:an har ett stort antal resenärer under större delen av dagen. I rusningstid är det vi som ska till eller ifrån våra arbetsplatser och under dagtid är det besökande resenärer från Värtahamnen som vill uppleva vår vackra huvudstad under några timmar innan de ska tillbaka till fartygen via ”boskapsvagnarna!”

Svaret jag fått från SL är att det ständigt genomförs analyser av passagerarantalet och att busskapaciteten anpassas därefter. Jag vet inte hur analyserna går till rent praktiskt men med sanningen överensstämmande kan de inte vara.

Att resa från Slussen runt 7-snåret på morgonen ut mot de mest östra delarna av Östermalm är förenat med hälsofara, frustration och hjärtinfarktshot! Lika illa är det under returerna på eftermiddagen. Det är oacceptabelt!

SL, och deras entreprenör Keolis, behandlar oss passagerare som skräp! Vad detta beror på står skrivet i kollektivtrafikens mest misslyckade stjärnbilder. Några stjärnor är dock inte de som arbetar på kapacitets- respektive tidtabellsplaneringen vid SL!

Stockholm - belägrad och stängd stad!

När dessa rader skrivs är det fortsatt lördagseftermiddag och den befarade katastrofen tycks utebli i landets huvudstad.

Några skärmytslingar har inträffat men som det verkar så har polisen läget hyfsat under kontroll.

Stockholm har varit en belägrad stad denna lördag och frågorna som med berättigande kan ställas är fler än vad dagens olika evenemang ger svar på.

Hur är det möjligt att ge tillstånd till 140 olika arrangemang på en och samma dag i en stad av Stockholms ganska begränsade storlek? Är de tillståndsgivande tjänstemännen så många, och har så liten synkroniserande kontakt med varandra, att ingen överhuvudtaget har koll på vad någon kollega beslutar?

Vad kostar det stora polisuppbådet, extrainkallad brandpersonal och annat myndighetsfolk oss skattebetalare?

Vem ersätter de butiksägare på Kungsholmen, och annorstädes i stan, för de inkomstförluster de gjort denna lördag då de i vissa fall tvingats hålla sina verksamheter stängda?

Är det okej att trafiken lamslås och busslinjer måste ställas in?

I den, för mig självklara, försvarsvärda demokratins namn så ska alla ha rättigheter att framföra sina åsikter på gator och torg, i skriftlig form eller på vilket sätt som helst. Men till vilket pris då? Gratis?

Om jag bestämmer mig för att skaffa mig en åsikt som inte delas av mer än en promille av befolkningen och beslutar mig för att söka tillstånd för att framföra denna åsikt på någon central plats i en stad så kanske, kanske att jag skulle få betala en extra avgift för detta för att täcka åtminstone en del av kostnaden för en extra polisinsats till mitt försvar.

Måste t ex fotbollsklubbar betala för extra säkerhet vid derbyn så vore det väl inte konstigt att en flock demokratimotståndare, vare sig de tillhör den extrema högern eller vänstern, tvingades göra detsamma? Eller?

I dag är vi många som inte haft några som helst demokratiska rättigheter att röra oss fritt i huvudstaden. Eller vi kanske hade det men beslöt oss för att inte ta risken för att utsättas för tårgas, stenkastning eller kravaller i den högre skolan.

Kanske är dagens insatser av polis och annan skattebetalad personal ett bevis för hur högt de allra flesta av oss värnar demokratin. Samtidigt är det lätt att tänka att pengarna som går åt i dag med lätthet hade kunnat användas till att, på många sätt, göra tillvaron bättre för många än att skydda några få!

Det där med demokrati är sannerligen inte lätt…

Wilgot 7 år hängs ut av pussande familj!

”Stort grattis och hurra i massor för Wilgot som fyller 7 år idag! Idag blir det tårta för fulla muggar! Vi älskar dig! Puss från hela familjen”

Familjeannonser liknande den ovanstående, publicerad i dagens DN, tycks ha fått någon slags ny renässans. Alltfler tidningar publicerar tramsigheter som ”Välkommen till världen lille Berthold hälsar mormor och morfar” och så får vi oss till livs en bild på ett nyfött litet skrynkligt knyte som inte ens i den bästa av världar kan kallas söt!

Jag förundras över dessa typer av publiceringar eftersom jag funderar över vem annonsen riktar sig till?

Så anonyma som annonserna oftast är så är det ju för oss som beskådar dessa helt omöjligt att veta om det handlar om någon man känner och i så fall borde gratulera.

I det påhittade exemplet med Berthold så står det klart att mormor och morfar definitivt är på väg in i demensens mörka värld eftersom de ”glömmer” att tala om vad de själva heter! 

Ingen annan människa kan ju känna igen det lilla russinliknande ansiktet på det barnbarn som mormor och morfar vill lovprisa.

I dagens verkliga exempel med Wilgot undrar jag bestämt om det har varit Wilgots yttersta önskan att få hamna i tidningen? Att hans familj spenderat ca 1200 kronor på detta, i stället för att sätta in samma antal kronor på ett sparkonto i Wilgots namn, är ofattbart!

Kommer Wilgots klasskompisar, som han troligen träffar på måndag efter ett långt sommarlov, att vara avundsjuka eller kommer de rent av att mobba lille Wilgot över hans familjs pussande i DN?

Om jag tar en bild av en person och använder den i något sammanhang där vilt främmande människor kan ta del av bilden så lär jag först inhämta samtycke från bildmotivet självt att detta är okej.

Så tycks man inte tänka inom media och i varje fall inte när det handlar om familjeannonser. Här finns gudbevars stålar att hösta in!

Så länge en uppvaktning i pressen inte går att identifiera så att vi som ser annonserna vet vem personerna bakom annonserandet är så anser jag att det vore klädsamt att detta annonserande togs bort från menyn.

När det gäller Wilgot, oavsett vem vederbörande är, jag tror inte jag känner honom trots att någon av hans föräldrar faktiskt kan vara en av mina vänner eller kollegor, så lyfter jag på hatten och hoppas att födelsedagen blir bra trots att familjen har för avsikt att trycka ned tårtan i ”fulla muggar!”

Aftonbladet proklamerar höst!

Fram t.o.m nästa fredag utlovar, den visserligen norska men ändå högst trovärdiga väderlekstjänsten, YR.no att vi i Mälardalen under dagtid får som lägst 20 grader.

Denna torsdagskväll publicerar Aftonbladet en artikel med följande (krigs-) rubrik:

Frågan är när Aftonbladet anser att vintern infaller? När temperaturen går under 18 plusgrader eller?

Varför någon människa överhuvudtaget ska tro på något som denna blaskiga kvällsblaska publicerar är för mig fullständigt obegripligt!

Efter tropikhettan under stora delar av sommaren så är det minst sagt lätt att tro att Aftonbladets redaktion drabbats av värmebaserat delirium!

Jag fortsätter att njuta av normala sommartemperaturer fram tills det att mina digitala termometrar visar typ 10 gr, eller lägre, dygnet runt. 

Då, men först då, kan vi börja snacka om, mardrömma om och förfasas över det som alltför snart komma skall!

Madonna fyller 60!

När en av mina favoritartister genom livet inom kort fyller år så inser jag att livet också är alltför kort!

På torsdag, 16 augusti, fyller Madonna år. Jämnt!

Nej, inte fyrtio och heller inte femtio! Nu heter det ju att man inte ska tala om en kvinnas ålder men…

För evigt unga musikdrottningen firar 60 årsdag! Men vaf….?

För mig är hon för evigt ung och jag vägrar acceptera livets gång!

Grattis i förskott Madonna och tack för många fantastiska, ståpälsframkallande och magiska musikupplevelser!

Är redan trött på valrörelsen - och orolig!

Så har vårt land ännu en gång tapetserats med valaffischer. Jag är redan urless på valrörelsen och inte så litet bekymrad inför vad resultatet av valet kommer att innebära.

Just när jag skriver dessa rader står Stefan Löfven och håller sitt sommartal. Han lovar fasta anställningar inom vården och med hans partikamrat Margot Wallström och hennes UD, där visstidsanställningar är mer regel än undantag, i färskt minne så klingar Löfvens ord allt annat som troliga.

Under sommarens bränder utlovade partier över hela skalan fler brandmän och det ständiga löftena (läs tjatet) om fler poliser på våra gator är rent ut sagt utmattande.

Så länge brandmän, poliser, undersköterskor och andra inte erbjuds vettiga anställningsvillkor och resonabla lönenivåer så lär alla löften klinga ohörda. 

Så länge ungdomar inte vill bli t.ex. poliser, platser står tomma på rikets polishögskolor, så lär det inte spela någon roll vad våra politiker lovar.

Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill att Sverige gör en ”Swexit” och lämnar EU. De ser framför sig en tillvaro i ett liv i sus och dus medan sanningen troligen är att livet i Sverige skulle komma att bli värre än värst.

Just Sverigedemokraterna tycks locka horder av nya väljare i år och det är förstås invandrarfrågan som gör att alltfler röstberättigade letar bruna kostymer i garderoberna. 

På min egen arbetsplats finns flera som öppet deklarerat att SD kommer att få deras röster i år. När jag frågar om de kan berätta för mig vad SD anser i andra frågor än just invandrarditon har jag, hittills, inte lyckats få annat än svammel till svar. Mina kollegor har helt enkelt inte en susning!

Bland övriga väljare är det många som resonerar som Helky Valenius, 84 år och boende i Sundbyberg. I en av huvudstadsområdets gratistidningar så svarar Helky på frågan om hur hon tänker inför valet: ”Jag är en trogen människa och har följt ett parti sedan barndomen.”

Hur Helkys parti utvecklats genom åren och hur partiets politik förändrats är ingenting som hon ens tänker reflektera över. ”Jag gör som jag alltid gjort – men tänker inte ta något ansvar för om det sedan går åt pipsvängen” hade varit ett korrekt uttalande om hon fortsatt utveckla sin inskränkta syn.

Själv har jag gjort ett antal tester på olika mediesajter för att kolla min egen lojalitet mot det parti jag oftast röstat på i riksdagsvalet sedan jag fick rösträtt. Jag har flera gånger tänkt att det är en hel del punkter där jag inte längre delar uppfattning med partiföreträdarna om.

De tester jag gjort ger allesammans liknande resultat; Det är dags för mig att rösta annorlunda i år!

Jag tänker att om man inte orkar ta del av hela partiprogram, ställa frågor till partiföreträdare eller helt enkelt fastnat i att göra som man alltid har gjort så vore det behjärtansvärt om alla röstberättigade gjorde ett antal tester på nätet. Jag tror att en mycket stor andel av väljarna helt enkelt skulle få ett uppvaknande av sällan skådat slag – de egna åsikterna har ingenting med det påtänkta partiet att få den egna rösten att göra förutom möjligtvis i en enda fråga som tillåtits ta alltför stor plats i hjärnbarken!

Sverige står inför ett slags ödesval och valrörelsen borde vara angelägen för de flesta att ta del av. Jag är dock, som sagt, redan utless och skräckslagen över vad som komma skall om mindre än en månad! 

SR Ekot borde lägga ned kortsändningarna

Sommarsemestern 2018 blev inte riktigt som jag hade tänkt det! Det var för varmt och följden blev att jag under några veckor vände på dygnet – dåsade halvt medvetslös bort dagtid och levde upp på natten.

Kontentan blev att jag nu kommit fram till att det är mer än hög tid att skrota SR Ekots s.k. ”pipsändningar”, d.v.s. de treminuters sändningar som förekommer dagtid och som reduceras till två minuter under nattetid.

Att public service i allmänhet och Eko-redaktionen i synnerhet tror att jag som nyhetskonsument får bra koll på nyhetsläget i världen genom att lyssna på extremt korta nyhetssändningar är rent av idiotiskt.

Nattens sändningar består av två telegram och eventuellt en 15-sekunders djupanalys (?) av t.ex. rösträkning i Zimbabwe. (Skulle tre världshändelser ske nattetid så blir vi rökta på minst en!)

Sedan återstår tio sekunder av sändningen och då ska människan i studion hinna säga: ”Det var Ekot vid midnatt, mer nyheter finner du på webben eller via SR Play och jag som står i studion heter” – följt av ett ohyggligt långt namn. Är det en kvinna som läser nyheterna så har hon i 80 % av fallen ett dubbelt efternamn. För henne är säkert det sistnämnda både viktigt och självförverkligande men för oss som lyssnar totalt ointressant.

Ekot borde ägna sig åt längre sändningar som ”Dagens Eko” och ett ”Nattens Eko” borde tillföras programtablån men kortnyheterna i nuvarande form har sannerligen spelat ut sin roll i dagens multimediala samhälle.

Namnet på den som står i studion borde kunna publiceras på webben om nu någon vill veta att ”Britta Johannesdotter Nilsson-Björklund” verkligen var den som höll i nyhetssändningen och att producenten hette ”Gösta Ahmed Brickelstein.”

Jag längtar efter gamla tiders TT-sändningar – fyra-fem gånger om dagen och fem minuter per gång - nyhetssändningar som var rapporterande utan att vara analyserande – analysen lämnades till lyssnaren att formulera själv eller att finna någon annanstans. TT:s redaktörer var dessutom anonyma i sändning och körde nyheter även åtta av de sista tio sekunderna. Sändningarna avslutades kort med ”Slut från TT.”

Ekots uppgift borde vara fördjupande och längre sändningar där det finns plats för journalistikens självpåtagna experter att trycka ned analyser i halsen på oss lyssnare. Vill jag som lyssnare tro på analyserna så får det liksom vara upp till mig.

Eller så får jag en gammaldags TT-sändning och ges därefter tillfälle att via mången annan medieredaktion göra min egen analys och komma fram till vad jag anser är trovärdigt och vad som inte är det!

SR Ekot har blivit för radiomonopolistiskt självupptagna. Det är dags att släcka ned de fjantiga kortsändningarna som verkligen inte gör någon nyhetskonsument nöjd!

Debiteringar blixtsnabba - krediteringar svettigt långsamma!

Trodde aldrig att jag skulle komma att beklaga mig över värme! Jag, som alltid stornjutit i de allra svettigaste av sammanhang? Om de som varit nära mig i dessa svettigaste av sammanhang har njutit lika mycket som jag själv låter jag vara osagt men värme har liksom aldrig funnits på min egen problemkarta. Förrän sommaren 2018.

Att dåsa bort i tropisk hetta låter sig gärna göras på avlägset belägna platser på vår jord. 

Med en paraplydrink i handen, nära ett turkosblått hav eller med luftkonditionering i minsta lilla souvenirbutik så kan livet vara så paradisiskt som vi bara brukar drömma om i sönderregnade Sverige.

Sommaren 2018 är, på norra halvklotet, något helt annat annat!

I förra veckan beslöt jag, tillfälligt strandad i Stockholmsk extremvärme, mig för att spendera ett antal timmar i shoppinggallerian Mall of Scandinavia, i Solna strax norr om huvudstaden.

I behaglig temperatur strövade jag runt och gjorde finfina shoppingfynd i mångfalden av butiker som gapade mestadels tomma då de flesta andra hade flytt huvudstadsområdet till platser med behagligare meteorologiska omständigheter.

I gallerians Hemtex-butik fann jag påslakan jag inte visste att jag behövde. Nedsatta från tusingen till 400 och med en skylt vid sidan av att det rabatterade priset rabatterades med ytterligare 30 %. Gratis nästintill.

Jag shoppade loss men tyckte att priset som kassaregistret visade var en smula högt så jag frågade den ryskbrytande försäljerskan om hon verkligen fått med alla rabatter? ”Ja, du ska få se på kvittot”, svarade hon.

Sekunden efter att mitt kreditkort debiterats så meddelade hon: ”Oj, jag ser att det blivit fel!”

Efter ett antal återköp, korrigeringar och svettningar, trots luftkonditioneringen, meddelade ryskan mig att nu, minsann, har allt blivit rätt och det är nu vi, äntligen och efter en helt sjukt lång inledning, kommer till pudelns berömda kärna i detta blogginlägg.

Mitt kontokort debiteras i samma tiondels sekund som jag gör ett köp och köpet går att se för mig som kund på mitt kontoutdrag. En kreditering, däremot, måste jag vänta på att kunna se i typ tre bankdagar!?!

Är inte detta stenålder år 2018?

Jag som kund ska fundera på, i flera dagar, om mina pengar åter hamnar på kontot när en butik gör fel. Är inte detta helt oacceptabelt?

Tre bankdagar senare kan jag se att krediteringen faktiskt blivit gjord, dessutom på samma bankdag som den felaktiga debiteringen skett, men hur är detta ens möjligt?

Varför kan inte en kreditering visa sig i precis samma snabba ögonblick som en debitering visar sig på mitt konto?Jag kommer aldrig att begripa! Nordea, Hemtex och alla andra som vill åt mina stålar har en hel del att förklara!

Kommer spanska bli obegripligt p.g.a. "hen?"

I DN, på tidningens populära sista sida, finns NoN, Namn och Nytt, en sida som ofta bereder mig stort nöje. Just nu kan läsare skicka in vilka ord de vill adoptera för att i stället stryka något annat ord ur sin vokabulär.

Jag, som aldrig tänker använda det lilla ordet ”hen”, i alla fall inte i talat språk och så sällan som överhuvudtaget möjligt är i skriven form, blev häromdagen informerad av en läsare att denne adopterat ”vederbörande” i stället. Så enkelt och så grammatiskt rätt!

Nya ord ska visserligen tillåtas när dessa behövs men att tro att jämställdhet och likaberättigande sitter i språket är nonsens! I dag får jag floder av vatten på min kvarn!

Jag anser mig vara hyfsad på att tala och skriva spanska, jag fick häromdagen en insändare publicerad på en av Mallorcas mediasajter, men jag är inte längre helt säker på att jag kommer att kunna förstå spanska om ett initiativ sprunget i Uruguay får fotfäste.

Det är tidningen El País i Uruguay som skriver en mycket lång krönika om det spanska språkets uppenbara och snara förfall – går det som jämställdhetsivrare i det lilla landet vill!

I spanskan finns många ord som är könsbestämmande ; T ex kallas flickor niñas och pojkar kallas niños. Mammor och pappor kallas madres och padres. Det sistnämnda ordet kan, för en rabiat person med obestämd könstillhörighet ställa till det väsentligt. Padres betyder, förutom pappor, också föräldrar!

I ett utbrott av icke-sexistiskt och inkluderande språk pågår därför just nu en rasande debatt i Uruguay där till och med universitet godkänner att nya ord används under tentor.

Således kan barn, oaktat kön, kallas för ”niñes” och en förälder med oklar könstillhörighet för ”xadre.”

Då latinska språk ofta har o eller a som ändelse för att förklara om det handlar om en ”han” eller ”hon” så blir språket som nu utvecklas i Uruguay snart nog helt obegripligt för en som anser sig kunna spanska.

I artikeln i El País säger sig språkliga institutioner av rang vara emot nyordningen medan vissa högskolor tycker att det nya ska accepteras. En korrekturläsare säger sig vara extremt illa ute eftersom hon själv knappt begriper vad hon ska korrekturläsa när hon får en ”språkligt inkluderande text” framför sig. Hon konstaterar också att inte ens skribenterna själva tycks begripa vad de håller på med.

Virginia Bertolotti, medlem av ”Academía Nacional de Letras de Uruguay”, ungefär Uruguays nationella bokstavsakademi, en samling professorer och lärda som granskar det spanska språket i landet, säger mycket klokt: ”De finns nödvändigtvis ingen relation mellan en könsneutral språklig grammatik och lika rättigheter mellan män och kvinnor.”

Hon nämner bl a finskan, som helt saknar genusformer, och konstaterar att språkets könlöshet genom århundraden knappast har gjort Finland till det mest jämställda landet i världen. Ännu värre är det med länder där det talas persiska och turkiska, också språk utan genus, konstaterar Bertolotti! Så alldeles utmärkt konstaterat!

Kanske kan jag sluta oroa mig över att jag snart inte kommer att förstå mig på spanska längre. I Uruguay utkämpas just nu ett slags språkligt slag. Jag är övertygad om att förnuftet kommer att segra över de som tror sig förändra världsordningen genom att komma på dumheter som ”hen.”

Om någon anser annorlunda så får det sannerligen stå för ”vederbörande!”

Dan Eliasson har aldrig släckt en brand - tvärtom!

Sverige genomlider i dessa dagar en brandkatastrof av sällan skådat slag. EU-hjälp strömmar till i den mån hjälpen alls efterfrågas av ansvarig myndighet MSB.

Generaldirektör Dan Eliasson är en man som yrkesmässigt tycks ha flera liv än den segaste katt.

Under gårdagen uttalade han sig i media och konstaterade kort att ”de största bränderna kommer inte att gå att släcka.”

Eliasson har en lång yrkeskarriär bakom sig där han, enligt mitt sätt att se på saken, aldrig någonsin har lyckats släcka en brand. Han har stundtals gjort brandkårsutryckningar men när det väl kommer till bekämpande av brandhärdar så verkar det nästan som om karln per automatik alltid lyckas hälla fotogen på desamma!

Som GD för Försäkringskassan kritiserades han för ett ledarskap präglat av detaljstyrning och övervakning.

När han sedan blev Rikspolischef blev han det för att ansvara för den största reformeringen av svenskt polisväsende någonsin. Han skulle se till att övergången till en nationell polis, från otaliga länspolismyndigheter, blev en succé. Hur det gick vet de flesta!

Att till media säga att de rasande skogsbränderna inte går att släcka är att göra det alltför bekvämt för sig.

Hade de varit om fyra månader och bränderna då fortsatt att ödelägga vårt vackra land så hade jag förstått han uttalande.

I går, i dag och de närmaste veckorna hade det varit klädsamt om han i stället hade haft en smula större ambitioner än att säga att detta går inte! Dan Eliasson borde be om all tillgänglig hjälp som finns i världen, även från NATO, och han borde peppa styrkorna som den härförare han tror sig vara men det blir bara ett ”det går inte!”

Finns det någon myndighet som snart behöver en ny chef? Gud bevare de anställda där i så fall! Risken är stor att det blir en med stor vana att kliva ur aska och rakt in i nya eldsvådor!

Ryanair - anställda strejkar - O'Leary köper ett palats!

Bara dagar innan stora grupper av anställda vid Ryanair går ut i strejk, för bättre villkor och bättre löner, strejker som kommer att drabba tiotusentals resenärer som får sina semestrar förstörda, tycks Michael O’Leary visa sitt allra största förakt för de som sett till att han själv kan leva ett liv i sus och dus!

Internationell media rapporterar att O’Leary flugit över till Mallorca och där inhandlat ett större palats i de äldre delarna av Palma stad.

Prislappen för palatsköpet varierar beroende i vilken media jag läser men det handlar hur som helst om en prislapp på långt över 100 miljoner kronor.

Säga vad man vill men Michael O’Leary got a hell of a nerve!

Jag sticker inte under stol med att jag genom åren rest med Ryanair många gånger och inte alls är lika kritisk mot bolaget som många andra. Man vet vad man får för biljettpriset – inte ett skit – men transporten är smidig och oftare enligt tidtabell än vad de flesta andra flygbolag kan skryta med!

Nu har nog dock måttet rågats för denne hyfsat trogne Ryanair-resenär!

Har man råd att köpa ett palats så står det ju var och en fritt att köpa ett palats!

Är man chef för ett bolag där de anställda kämpar för att ha råd med mat på bordet kanske man dock skulle välja ett annat tillfälle att palatsshoppa än dagarna innan kaos drabbar mängder av det egna företagets kunder!

Albatros: Resebyrå med storhetsvansinne!

Resebyrån Albatros har stora tankar, rent fornstort nationalistiska, om Sverige och vårt rikes utbredning.

Nyligen annonserade de, på DNs hemsida, om att vi borde åka och hälsa på diktator Lukasjenko i Minsk.

I dag rekommenderas vi en tripp till Peloponnesos i Grekland. Allt under devisen ”Sveriges bästa rundresor!”

Snacka om att ha fått storhetsvansinne! Eller kanske troligare mindervärdeskomplex!

Mallorca - vad vore du utan turister?

1982 arbetade jag, en då mycket ung blond gosse, som reseledare på Mallorca, närmare bestämt i den då lilla semesterorten Cala Millor på öns östkust. Om detta har jag berättat mången gång i min blogg.

Jag njöt av att få visa besökande gäster från Danmark och Sverige den otroligt vackra ön, att få tipsa om egna pärlor dit många inte hittade på egen hand och att få berätta om de stolta mallorquinerna som oftast gjorde sitt yttersta för att besökande turister och vi som arbetade på ön skulle ha det så perfekt som möjligt.

I dag vet jag inte om det ens skulle vara aktuellt att jag åter besöker ön. Inte för att jag själv inte skulle vilja utan för att många mallorquiner uppenbarligen inte önskar att varken jag eller någon annan någonsin besökte ön igen!

Öns media berättar att det under lördagen genomfördes protestaktioner på Palmas flygplats Son San Juan. 

Turisthatande separatistgrupper demonstrerade i ankomsthallen. De bar stora plakat som bland annat meddelade att ”Turismen dödar Mallorca!”

Jag tänker att det vore dags för majoriteten av mallorquinerna, de som inte stödjer protesterna, gör sin stämma hörd.

Utan oss turister så är frågan vad det hade blivit av den soldränkta ön?

Hur många av öns invånare hade alls haft ett arbete och vad hade de då sysslat med förutom att låta åsnan driva den primitiva kvarnen, skörda mandlar och oliver eller sitta på bänken under alla byars obligatoriska torg och ljuga om hur livet hade kunnat vara med en smula mer utveckling?

Självklart förstår jag att ca tusen flygrörelser per dag på flygplatsen är för mycket. Samtidigt vet jag att Mallorca och dess politiker och befolkning gjort massor de senaste åren för att rensa bort det allra värsta. Möjligen återstår en storstädning av Magaluf men i övrigt är ön numera ett paradis, inte bara för semesterhungriga turister utan för en stor del av befolkningen som faktiskt uppnått ett välstånd som inte hade varit möjligt utan alla spenderade turist-Euros.

Om ön satte upp en gigantisk skylt med texten ”tancat”, stängt på mallorquin, och bannlyste turismen så tror jag att separatister och andra turisthatare snart nog skulle finna något annat att hata! Gör om – gör rätt!

Mallorca; Jag älskade dig! Gör jag det än i dag? Jag vet inte!

Stockholm är en katastrof sommaren 2018!

Tänker du dig att besöka vår vackra huvudstad under den närmaste tiden? Tänk om bums!

Är du en utländsk turist som länge sett fram emot att besöka Stockholm? Herregud, vad du kommer att ångra dig!

Vi som bor här har sedan länge givit upp hoppet!

Dagsläget i mitten av juli anno 2018:

Den s k ”getingmidjan”, järnvägen via Riddarholmen, är avstängd för upprustning hela sommaren och för den delen minst två kommande somrar. Fjärr- och regionaltåg söderut från Centralstationen? Glöm det!

I dag stängdes pendeltågsstationerna City och Odenplan av p g a rostiga rulltrappor med hela ett år på nacken! En del pendeltåg går men du hamnar i Solna om du inte passar dig.

Tågtrafiken från Stockholm mot Västerås är avstängd i sin helhet fram till 6 augusti i ottan. Här ska byggas nya spår (så att vi får fler möjligheter att ställa in trafiken?)!

Mellan Södertälje centrum och Östertälje, en sträcka som ny- och ombyggdes för bara något år sedan, är trafiken inställd fram till 20 augusti. Det påstås att sträckan måste ”renoveras!”

Roslagsbanan är inställd mellan Viggbyholm och Österskär fram till juletid.

På t-banans gröna linje råder fram till 19 augusti kaos. Två stationer ska rustas upp och resenärer mot Skarpnäck tvingas till två tåg- och plattformsbyten på sin väg från city. Ja, det sista är en sanning med modifikation. Från och med måndag 16 juli och i två veckor framåt byts kaoset ut mot kalabalik. Då stängs gröna linjen helt av mellan Slussen och T-centralen. De stackars Skarpnäcksborna får då byta tåg TRE oacceptabla gånger under resan till och från stan.

Det brukar heta att ”vi genomför nödvändiga arbeten när dessa drabbar så få som möjligt.”

Sanningen är att arbetena just nu påverkar precis alla, både vi som bor här och de som vill besöka vår stad!

När jag i morse läste om de rostiga rulltrapporna vid pendeltågsstationerna i stan så tänkte jag först att ”ja, ja, det hade ju ingen kunnat förutspå – det är ju liksom force majeur.” Jag har nu ändrat denna totalt felaktiga uppfattning till den mer sannolika ”men det är ju själva fan att detta inte upptäcktes innan all annan trafik stängdes av – det känns ju helt utstuderat!”

Huvuden måste rulla! Politiker, chefer på olika nivåer som har med trafik att göra, rulltrappskonstruktörer och inköpare borde tvingas bort från sina positioner pronto!

Rulltrapporna torde vara inköpta efter devisen ”billigt men inte hållbart…..men som sagt billigt.”

I övrigt är det helt galet att någon samordning mellan olika trafikslag inte tycks göras när det skall renoveras. ”Vi stänger av men vi kollar inte med andra hur de tänker göra” kan aldrig tillåtas vara en framkomlig, eller ens möjlig, väg.

När det gäller besökande turister i vår vackra stad lider jag något otroligt med dem. 

Till Frihamnen i Stockholm kom i morse tre gigantiska kryssningsfartyg med närmare 10 000 besökare. De allra flesta av dessa har förbokade rundturer men en stor andel förväntade sig en enklare variant med lokaltrafiken. Vid busshållplatsen i Frihamnen stod runt 10-tiden i morse runt 400 olikspråkande som undrade om det fanns någon annanstans att köpa biljetter än från den absolut ensammaste biljettautomat som en storstad någonsin skådat! 

Det är så, ursäkta ordvalet, jävla dåligt så det helt enkelt inte är sant! En stor del av besökarna vände åter till sina fartyg utan att få se stadshuset, Gamla Stan, Junibacken eller vad de nu hade sett fram emot!

Jag tänkte i mitt stilla sinne; Ni gör rätt som går tillbaka till fartygen. Jag hoppas att ni kommer tillbaka till vår stad i en utopisk framtid där trafiken fungerar tillfredsställande, där det går att köpa biljetter på ett enkelt vis och där alla bussar har luftkonditionering.

Tålamodet har sedan länge runnit ut!

Den här stan är en miserabel sommarkatastrof. Vi skriver 2018 och det känns som stenåldern!

Utrikeskorre vid public service måste vara ett helvetesjobb!

Jag skickade ett mejl, med ett nyhetstips, till en utrikeskorrespondent vid public service.

Jag fick bums ett autosvar som sade:

”Hi! I’m on vacation until 17 of August.”

Jag kollade när journalisten senast fick något publicerat via sin hemmaredaktion och fann att detta var den 3 juli.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!

Den utlandsstationerade har säkert gjort sig förtjänt av vila. Somliga reportage har varit briljanta under det senaste året medan andra lämnat en del att önska. Många nyheter från världsdelen som korren bevakar har helt undgått den svenska nyhetsintresserade publiken.

Visst, det är en enorm del av världen som en enda korrespondent har att täcka. Många nationer, massor av konflikter, politiker som förstör sina länder och en kriminalitet som överstiger det som kan betecknas som inom gränserna för det ”normala.” Ofta rapporterar journalisten ifråga från ett avstånd från händelsernas centrum som vida överstiger avståndet mellan Stockholm och Gran Canaria.

När jag söker på redaktionens hemsida för att se vem som nu bevakar det som sker där långt borta finner jag absolut ingen information alls!

Så olika det kan vara!

Själv är jag ännu inte framme vid min semester även om den närmar sig. Min arbetsgivare har bestämt deklarerat att ingen anställd, förutom ett antal chefer förstås, får mer än fyra veckors semester under perioden juni-augusti.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!

6,5 veckors semester skulle förvisso ha suttit fint men vem är jag att tycka till om detta?

Då är det en smula värre att public service-bolaget uppenbarligen tänker sig att ingenting kommer att hända i världsdelen långt borta under ett par månader. Allt medan jag och andra licensbetalare förväntar oss en nyhetsbevakning värd namnet.

Nej, nej, jag är inte alls bitter!