Om tiggeriets nymodigheter!

I torsdags stod jag och väntade på ett tåg som skulle föra mig till goda vänner i den sörmländska myllan.

På perrongen var det mycket folk som trängdes och bland dessa sågs tre personer som skilde ut sig från mängden.

En mycket envis, ja påflugen, försäljare av de hemlösa i Stockholms tidning, Situation Stockholm, tryckte ganska aggressivt upp tidningen i ansiktet på oss tågresenärer.

Samtidigt gick ett par romska tiggerskor runt med sina pappmuggar, samtidigt som de kollade papperskorgarna efter pantflaskor.

De tre kommunicerade ivrigt med varandra.

När tidningsförsäljaren, för tredje gången tryckte upp det splitternya numret av tidningen i mitt ansikte frågade jag efter hans ”Situation Stockholm-legitimation” som, såvitt jag vet, alla återförsäljare av tidningen ska ha. Försäljaren blev svarslös och gick vidare!

Har tiggeriet funnit nya vägar? Var hade han fått tidningarna ifrån?

Jag inser självfallet att en person i Sverige som är bostadslös och har allehanda personliga problem bör kunna ansöka hos tidningen om att få bli återförsäljare. Samtidigt hoppas jag att tidningen själv genomför kontroller av vilka som säljer den och i så fall på vilka grunder? En EU-medborgare på tiggarstråt i ett land långt borta kanske inte är hemlös utan just bara långt hemifrån.

Nu är jag så pass härdad så att jag nu också inser att en aggressiv återförsäljare av en tidning kanske inte är en auktoriserad sådan!

Dessutom tycker jag faktiskt, kalla mig cynisk och oempatisk, att de tre som terroriserade folk på en tågperrong på Stockholms Central i veckan inte borde ha där att göra.

Jag köper ibland Situation Stockholm och kommer framöver att vara mer vaksam på om säljaren verkar vara en auktoriserad sådan.

Därutöver vill jag gärna vänta på ett tåg i lugn och ro!