Den minst sagt kontroversiella ”överklassafarin” häromdagen väckte många känslor. På båda sidor!
Ännu fler känslor tycks dagens utspel av Patric Rylander, KD, väcka. Han föreslår en ”underklassafari” där vi får se ”socialbidragstagare” och ”skrikande ungdomar”.
Själv tycker jag att Patrics förslag är ett under av kreativitet jämfört med alternativet.
Anna Svensson från ”Förbundet Allt åt alla” imponerade inte särskilt när hon i gårdagens DN fick bre ut sig om motivet till trippen till Solsidan. Hon påstod att ”några har pengar, makt och förutsättningar på andras bekostnad”. Hon vill dessutom låta påskina att all ”lyx” är ärvd och att ingen har förtjänat densamma.
Jag delar inte Annas uppfattning. Och NEJ, jag är varken höginkomsttagare eller lyxvillaägare!
Anna avslutar med att berätta att hennes föräldrar, minsann, har kämpat men att detta, trots allt, inte fört henne till Solsidan.
Hon slår därmed huvudet på den berömda spiken.
Jag tolkar det som om Anna aldrig någonsin tänkt tanken på att hon själv bär ett ansvar för den tillvaro hon lever.
Det är som om hon själv, och hennes gelikar, tycker att det är okej att strunta i att skaffa en rejäl utbildning, svettas, jobba och svettas ännu mer och i stället inbilla sig att ”samhället” eller ”någon annan” ska försörja dem genom en typ av bidragssamhälle som helt enkelt inte existerar längre.
Den som är svag ska kunna kräva omsorg. Däremot ska inte uppenbart lata miffon kunna göra det!
Skolan ska kräva mer och erbjuda mer till intresserade men att som Anna bittra ihop och hoppas på socialbidrag p g a egen, trolig, lathet känns helt surrealistiskt!
Om Anna vill ”odla” sitt klasshat borde hon snarast vända det inåt!
Att bratsen i Solsidan har fått en räkmacka till start lämnar en del att önska. Om det nu inte är så att de faktiskt pluggar och engagerar sig. Å andra sidan lär deras föräldrar ha jobbat hårt för sin livsstil och då är deras barn en välförtjänt belöning!
Att som Anna sukta, utan egen insats, efter det troligen ouppnåbara är patetiskt!
Att vi föds med olika förutsättningar är ett faktum och klassamhället som borgarna gynnar något som leder till ilska och frustration. Skitsmart grej med överklassafari, jag hatar orättvisor och klassklyftor och de vill jag göra något åt. En busstur med föredrag är kanske en bra idé :)
SvaraRaderaSafari till över- och underklass roar föga! Initiativet är typiskt för dumbomar inom både vänstern såväl inom borgerligheten - skämmas bör politiker och deras anhängare - fy skäms! Tycker att politik är skit!
SvaraRaderaNu snurrar du ju till det.
SvaraRaderaAnna säger att hennes föräldrar minsann kämpat men ändå inte kommit till Solsidan.
Du säger att problemet är att Anna tycker att man ska få lata sig så ska samhället försörja sig.
Men Anna sa ju att hennes föräldrar kämpat, inte att de latat sig?
Vad är det du vill säga? Att Annas föräldrar inte bara borde kämpat, de borde haft tur också?
Enligt Aftonbladet studerar ju för övrigt Anna till psykolog, inte särskillt troligt att hon kommer gå igenom arbetslivet som bidragstagare, eller hur? Och ändå tycker hon inte klassamhället och skattesmitarna på solsidan är nått att hänga i granen, kan man tänka sig?!
Bratungarnas föräldrar har för övrigt i allmänhet _inte_ börjat med 2 tomma händer och jobbat sig upp - alla undersökningar visar att de rika oftast föds rika och de fattiga föds fattiga.
Det är liksom det som är tricket med klassamhället.
@Erik: Ehh, att Annas föräldrar kämpat är säkert riktigt! Frågan är vad hon själv gjort? Hur hon ansträngt sig? Att hon skulle utbilda sig till psykolog framgår inte av artikeln/intervjun i DN. Men det hedrar henne; Då kan hon på sikt analysera sig själv och sina kompisar!
SvaraRaderaTvärtom säger hon: ”Vi är fullt självgående och har varken pengar bakom oss eller skolning av den typen, utöver den politiska aktivismen som vi alla har så klart. Vi är ett gäng kamrater som träffas och planerar våra aktioner.”
Hon erkänner att hon är utan skolning och att hon suktar efter det hon inte kan uppnå med mindre än att hon anstränger sig!
Vi har alla fria val här i livet och vissa väljer att utbilda sig till något som ger höga inkomster och vissa väljer inte det. I slutändan handlar resultatet om ett antal vägval som vi alla gör. Vissa har "tur" vissa har det inte etc.
SvaraRaderaMin egen väg är ett bra exempel då jag är uppväxt i ett område i Malmö som idag anses vara slum. Jag var den ende bland alla mina vänner som valde att satsa på skolan för att få hyfsade betyg, trots att mina föräldrar inte någonsin har brytt sig utan sagt "vad du än väljer stöder vi dig"! De har aldrig någonsin hjälpt mig med en läxa eller på annat sätt brytt sig, ingen i min släkt hade pluggat annat än till nian. Mina förutsättningar var sämre än de flesta.
Jag pluggade på universitet mm och har skapat mig ett bra liv och bor nu i ett stort hus på Lidingö med min familj och har ett mycket bra liv. Det intressanta min klassresa har skapat är att hela min släkt har förändrats då min syster, tack vare mig, också gjort samma sak likväl som de flesta kusiner etc. Det visade sig att jag blev en förebild och katalysator för hela vår omgivning.
Dessutom är jag vad många kallar en "blatte"!
Slutsats: Allt är möjligt om man tror på det och inte utgår i från att man inte kan.