Jag har alltid en mindre summa kontanter i plånboken. Jag
tänker att om jag blir sugen på ett paket tuggummi när jag är ute på stan så är
det liksom uteslutet att jag skulle ta fram kortet för att betala. Så tänker
inte många i dag och köerna i Pressbyråkiosker blir onödigt tidsödande. Hur det
nu än är så går det snabbare att hosta upp cash.
Så tänker inte ABBA-medlemmen Björn Ulvaeus som allt oftare
vädrar åsikten att vi borde införa ett kontantlöst samhälle.
I dagens DN går Björn Eriksson, ledare för Kontantupproret,
till en slags motattack. Björn kräver mera cash i omlopp och han får stöd av t
ex torghandlare som tvingas göra inköp med stora sedlar för att få lite växel
till sin egen verksamhet.
När våra banker vägrar befatta sig med mynt och sedlar och
när Riksbanken inte ger ut samma mängd nya mynt som de insamlade gamla så
kommer Ulvaeus drömmar närmare sanningen. Därmed inte sagt att detta är
eftertraktansvärt!
Själv reagerar jag på att de nya mynt vi nu har, som har
mindre än ett år på nacken, verkar vara av usel kvalitet. Alltfler av en- och
tvåkronorna påminner om något uppgrävt ur en vikingagrav. Med ”rostigt”
utseende blir det allt svårare att kontrollera valören och att se att det handlar om svenska mynt!
Att de är lättare än de gamla mynten är bra. Förvånad
konstaterade jag häromdagen att jag hade närmare 80 kronor i mynt i plånboken. Butiksägaren
jag en stund senare handlade av blev mer än glad!
Riksbankens upphandling av de nya en- och tvåkronorna kanske
inte gick helt rätt till. Det verkar ju vara vanligt nuförtiden att olika slags
myndigheter ägnar sig åt annat än att säkerställa kvalitet och säkerhet.
Kanske borde det göras ett omtag just när det gäller de
mindre valörerna på mynt.
För cash tror jag aldrig fullt ut kommer att ersättas av
plastkort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar