Gullan Bornemark lovprisas och avskys av Expressen

Britta Svensson heter en av Expressens krönikörer vars texter brukar falla denne bloggare i smaken.

Britta tycks stundtals ha vässade armbågar och räds inte för att sticka ut från mängden.

Ibland går det dock överstyr och denna lördag är en sådan dag. Även om andemeningen är god, Britta lovprisar i grund och botten Gullan Bornemark i ”Sommar i P1”, så är Britta tvungen att ge Gullan en mer än 50 år gammal käftsmäll på vägen.

Den 5 juni 2015 skrev Britta en krönika i Expressen med rubriken: ”Vi är hopplöst oartiga och ohyfsade.” I dag självuppfyller Britta sitt konstaterande från den gången.

Britta inleder sitt lovprisande av Gullan med att konstatera: ”Jag avskydde Gullan Bornemark som barn” och senare: ”Det var ju 60-tal, barn skulle revoltera mot föräldrarna.”

Det är onödigt, ogenomtänkt och minsann både oartigt och ohyfsat för att komma från en journalist som började sin bana med att skriva om musik i Borås Tidning och Västgöta-demokraten!

Jag undrar vart Britta fick sitt musikintresse ifrån?

Jag kan bara gå tillbaka till mig själv och konstatera att mitt stora musikintresse genom livet med största säkerhet uppstod de där stunderna på pojkrummet då jag som knatte lirade Gullans skivor om och om igen tills de blev sönderraspade!

Jag ville sjunga som Gullan och hennes barn, jag ville spela instrument, jag borstade tänderna och visste vart man går. Fast någon ponny hyste jag aldrig någon önskan om även om jag gärna sjöng med i melodin!

Alla har dåliga dagar på jobbet och när Britta Svensson i dag börjar en hyllning med att tala om hur mycket hon hatat den hyllade så kan det bara handla om att hon började dagen med överjordiskt sura uppstötningar!

Jag nöjer mig med att ”bara” hylla Gullan Bornemark! Tack för ett härligt ”Sommar” som väcker många fina minnen till liv!