Jag läser om den lokalanställde ugandier som blåst den
svenska ambassaden i Kampala, och därmed oss svenska skattebetalare, på minst 14
miljoner kronor men troligen ännu mer.
I åtta år har han fått hålla igång sitt
bedrägliga beteende innan någon reagerar.
På UD i Stockholm säger Tobias Nilsson i en kommentar till
DN: ”Vi arbetar hela tiden med att upptäcka oegentligheter och om vi upptäcker
några agerar vi” och han menar fortsättningsvis att ”de åtgärder vi vidtagit,
bekräftar detta.”
Nilsson försvarar de nuvarande rutinerna vid UD men varför en
bedragare kan tillåtas blåsa staten på miljonbelopp under åtta långa år får vi
aldrig veta.
Om UD kan tillåta sig själva decennielånga startsträckor
innan reaktioner och ifrågasättanden kan förväntas så har Sverige mer än stora
problem i en alltmer global samhällsordning!
Kan vi framledes förvänta oss upprörda utspel av
departementschefen Margot Wallström (S) rörande världshändelser som var
aktuella för sju-åtta år sedan?
Sedan ett par månader intar den svenska regeringen en än mer
passiv hållning. Här ska inte konfronteras med någon, eller någonting, alls eftersom en plats i
FN:s säkerhetsråd kan finnas inom räckhåll.
Om ett antal år kanske UD får anledning att kommentera sitt
världsfrånvända och handlingsförlamade arbetssätt den där gången under mitten
av 2010-talet?
Eller så sker det nu stora förändringar vid departementet
som sömngångaraktigt inte insett att stora summor pengar försvunnit ut i bushen
i ett av Afrikas mest fördomsfulla och människorättsvidriga länder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar