Om skolattacken och uppvaknanden!

Den 4 mars 1961 inträffade, tills i dag och mig veterligt just nu, den senaste och hittills enda genomförda skolattacken i Sverige. Resultatet den gången: En död, Per Håkan Altvall, vars minne hålls levande än i dag genom ett stipendium som årligen delas ut till ”elever som gjort sig kända för gott kamratskap.”

Den 22 oktober 2015 är det dags för oss i lilla Sverige att fasansfullt konstatera att det som vi trodde bara händer i länder långt bort, länder med mer än liberala vapenlagar, faktiskt har hänt här.

När dessa rader skrivs har gärningsmannen för dagens attack i Trollhättan tagit med sig minst två personer in i döden. Det är skrämmande och de drabbade och deras anhöriga förtjänar allas varma tankar denna torsdagskväll.

Minst lika skrämmande är det att se bilder i media på den misstänkte gärningsmannen och att läsa vad fotografer och selfie-kåta ungdomar säger när de intervjuas av media.

Aftonbladet intervjuar en tjej som i skolans korridor mötte två kompisar som stod tillsammans med en maskbeklädd man som höll i en blodig kniv. Kompisarna ville att hon skulle ta en bild av dem tillsammans med mannen och alla inblandade, förutom förövaren, tycks skrattande ha konstaterat att det hela handlade om ett Halloween-skämt. Bilden publiceras just nu i media jorden runt.

Varför ringer inte varningsklockorna hos skoleleverna när en vilt främmande mansperson plötsligt befinner sig i en skolkorridor, maskerad och bärandes på minst en blodig kniv? Har självbekräftandet gått så långt så att det inte längre räcker med att uppdatera sin egen status på sociala medier stup i kvarten och längta efter ”likes” och är självbevarelsedriften hos nya generationer så helt och hållet satt ur spel så att okända, maskerade, personer med vapen i händerna är värda att be om att få fotografera?

Att det som hänt i dag är nog inte oväntat. Det handlade mest om ”när” och inte ”om”.

Förhoppningsvis medför dagens tragedi att svenskar i allmänhet och ungdomar i synnerhet mer aktivt tar del av, och ifrågasätter, vad som sker i den absoluta närheten.

Den svenska godtrogenheten fick sig nog en rejäl törn i dag och i så fall; Inget ont som inte har något gott med sig.

Ohyggligt att det skulle krävas att oskyldiga sätter livet till!