Är svenskar ett drogberoende folk?

På ledarsidan i dagens Expressen skriver Jenny Madestam, statsvetare och fristående kolumnist, en alldeles briljant betraktelse över det faktum att vi i Sverige hamnar på en vanhedrande femte plats i världen, per capita räknat, över länder där knaprandet av antidepressiva mediciner når toppnivåer!

Bara Island, Kanada, Danmark och Australien är värre.

Madestams text kommer bara ett dygn efter att vi fått veta att horder av svenska ungdomar käkar enorma mängder av förstoppande mediciner för att dessa ger ett rus i stora doser.

Herrejävlar, vart är vi på väg?

Ungdomar som lallar omkring uppblåsta utan att gå på toa, gravida kvinnor som inte orkar med, vad det nu är de inte orkar med och andra som lätt fixar recept från doktorn för att slippa möta verkligheten med sinnena intakta. Det är skrämmande!

Fast om man, som jag just gjort, kommer tillbaka från en semester i sol och värme så är det lätt att konstatera att svenskar är ett utstuderat trist och glåmigt folk och då menar jag inte brist på solbränna. De fullständigt tomma blickar som möter en i vardagen är kanske ett tecken på att pillerknarkandet nått absurda nivåer?

Att ungdomar inte begriper bättre än att det knappast kan vara bra att svälja ett paket med Imodium, eller liknande mediciner, beror förhoppningsvis bara på en idiotisk form av naiv dumhet. En dumhet som rimligtvis borde kunna informeras tillrätta via lärare, apotekspersonal eller övriga vuxna som finns runtomkring. Förutom det självklara att föräldrarna borde ta ansvar!

Men, javisst ja, föräldrarna knaprar ju antidepressiva!

Att inte orka möta motgångar med mindre än att någon läkare skriver ut en förpackning ångestdämpande tabletter är att heller inte vilja uppleva livets positiva stunder eftersom dessa då redan försvunnit i ett drogtöcken!

Troligen är våra läkare alltför nonchalanta med förskrivning av mediciner, vilka dessa än månde vara!

Om man bortser från Australien i statistiken så är dock övriga länder nordligt belägna och har vinter och mörker nästan halvårsvis. Det kan göra vem som helst deprimerad!

Jag kommer aldrig att riktigt begripa varför våra förfäder en gång valde att bosätta sig i denna vintermörkerdominerade del av vår värld?

Än mer fascinerande är det med alla människor som tycker att det är ”toppen med årstidsväxlingarna!” Fan vet om inte de flesta som tycker så går på antidepressiva och bara i ett trallande flumrus tycker som de gör?