Svenskt smakar bäst?

Debatten om innehållets ursprung i jordgubbskartongerna blommar varje år upp inför midsommarhelgen.

Bluffandet påstås fortsatt vara stort och i svenska kartonger sägs utländska gubbar säljas till överpris.

På tidningarnas webbsidor kan vi i dag rösta om vi anser att det är viktigt att midsommaraftonens jordgubbar är svenska. Det tycks de flesta anse.

Om man enbart tar hänsyn till miljöaspekten och föredrar bär som transporterats en kortare sträcka är denna inställning behjärtansvärd.

Däremot ställer jag mig starkt tvivlande till att svenska jordgubbar villkorslöst slår t ex belgiska i smak. I år har jag ännu inte hunnit med att jämföra men ifjol vann belgarna med hästlängder.

Visst är tanken fin att främja det egna landets produktion men en alltför forcerande snabbt uppodlad svensk jordgubbe är många gånger mer smaklös än sin importerade släkting.

Liknande diskussioner förekommer när det gäller t ex kött. Folk säger förnumstigt att de inte kan tänka sig annat än svenskt kött men äter gladeligen lunchrestaurangens köttfärssås, pannbiff, rostbiff eller vad som nu står på menyn.

I går i snabbköpet, under storhandlandet inför helgen, höll jag samma tempo som ett par i medelåldern. Hon gastade på sin partner att han skulle välja svenska jordgubbar "som inte fraktats runt". Därefter vidtog en diskussion vid köttdisken inför grillkvällen. Och som avslutning sa hon att det behövdes senap till hovmästarsåsen. "Ta Slotts", beordrade hon. Då muttrade jag i min mungipa: "Som produceras i Polen!"

Värna gärna miljön om den gynnas av att du väljer närproducerat men sluta hyckla om att andra länder inte kan producera minst lika goda produkter som vi själva!