Maria Sveland och Katarina Wennstam sjunger skilsmässornas lov i sin nyutkomna bok ”Happy, happy”.
De inser det kontroversiella i sin bok och tror att det finns en rädsla bland folk att tala om ett sådant ”tabubelagt” ämne.
Tacka för det!
Att ingå äktenskap är, i alla fall inte i Sverige, något påtvingat påfund. Ändå vill författarna förhärliga det underbara i att skiljas.
Om de gör detta för att försöka dölja egna misslyckanden i privatlivet vet jag inte. Däremot tycker jag att det är båda parters ansvar att verkligen göra sitt yttersta om man nu valt den äktenskapliga vägen. Nej, livet är ingen dans på rosor och problemen i ett långt äktenskap kan säkert stå som spön i backen. Men att bara glida ur, skita i hur barnen påverkas och sedan förhärliga hela förloppet är minst sagt patetiskt. Och ja, jag säger det utan att ha läst boken. Det kommer heller aldrig att ske!
Till sist undrar jag; Varför måste alltid vänsterradikala feminister vara så mästrande gentemot andra och tro att de själva, och endast de, står för den enda sanningen?
Som tur är så är det inte särskilt många i vårt land som lyssnar till tramset!
Om man nu tycker det är så bra med skilsmässa så förstår jag inte varför man vill gifta sig från första börja. Bättre att låta bli helt enkelt.
SvaraRaderaVäl formulerat!
SvaraRaderaFamiljen Karlsson
Du uttalar dig alltså om Sveland och Wennstams "miserabla liv" utan att ha ens ha läst boken? Vad vet du om deras liv bortsett från att de har skilt sig? En skismässa som de dessutom inte upplevde som något negativt.
SvaraRaderaEller är det avsaknden av en fast partner som du inbillar di ska förvandla ett kvinnoliv till något miserabelt?
Något som för övrigt också nämndes i artikeln är den kända sanningen att män oftare än kvinnor mår dåligt efter en skilsmässa. Är det kanske den upplevelsen du vill projicera på dessa 2 frånskilda kvinnor?
Utan att ha läst boken inbillar du dig att dessa "vänsterradikala feminister" är "mästrande" och utger sig för att ha sanningen som ska gälla för alla andra. Hur vet du det?
Det ligger inget mästrande i att berätta om sina egna upplevelser i det egna livet.
Mästrandet ligger helt och hållet i dina föreställningar och spekulationer om författarna till en bok du inte läst och som du fördömer.
Anonym
SvaraRaderaLäs Bitterfittan av Sveland och du kommer att förstå vad Jens menar. Hoppas jag.