Kerstin Weigl skriver en krönika i dagens Aftonbladet.
Den handlar om mordet häromdagen då ”en kvinna och mamma” dödades. Kerstin efterlyser en ”haverikommission” som ska utreda mäns våld mot kvinnor. Hon påstår att hon och hennes kollega Kristina Edblom granskat kvinnomorden under 2000-talet och ”lärt sig mönstret”.
Kerstin erkänner att hon skriver i affekt och att ingenting ännu är klarlagt om vem, varför osv. Lik förbannat slår hon på stora trumman och ”kräver”!
Jag delar uppfattningen om att det skulle behövas en haverikommission som kan undersöka familjerelaterade våldsbrott.
MEN…jag delar inte uppfattningen att det endast skulle handla om män på de anklagades bänk.
Själv tänker jag på de mer än 20 kvinnor som står åtalade för barnporrbrott i Dalarna. Far- och mormödrar som glatt mailat och tagit emot bilder på egna och andras barnbarn.
I dag rullas dessutom en ny familjetragedi upp för våra ögon. 2 små barn har hittats mördade i Sigtuna. Jag inbillar mig att merparten av befolkningen genast tänker ”j-la pappa”! Men, just när jag skriver dessa rader, avslöjar DN att det är mamman i familjen som anhållits.
Vad som än ligger bakom den nu inträffade tragedin så anser jag att det är dags för Kerstin Weigl och hennes konspirerande systrar att plocka bort skygglapparna och se världen på fler än det enda sätt de ser den.
Kvinnor kan! Och då menar jag inte i positiv bemärkelse!
Rapporteringen är ganska tunn än så länge. Pojkarna har olika fäder. Det var den ene pappan som ringde och insåg att något var galet när han talade med kvinnan.
SvaraRaderaSjälvklart "kan kvinnor" också, vilket vi vet bland annat sen Arboga-morden och misshandeln av mamman där. Skillnaden i motiv mellan de mordfall Kerstin Weigl tar upp och dessa fall är lite av natt och dag. För att kunna förebygga några sådana här tragiska fall kan en haverikommission vara lämplig.
Både för de fall där män i nära relation med någon kvinna systematiskt misshandlar och trakasserar henne innan de mördar henne och för de fall där kvinnor begår så hemska dåd som att mörda sina egna barn. Vad får kvinnor att skjuta ihjäl maken med en älgstudsare? Vad får en kvinna att misshandla och dränka sina egna barn? Vad får en kvinna att mörda en fd pojkväns frus bägge barn och även försöka mörda frun? "Vinsten" för henne lär ju inte bli att han tar tillbaka den fd flickvännen och bildar familj med henne istället.
Vad i rättssystemet ska ändras för att även dessa brott ska kunna förhindras? Jag tror inte att "Weigl och hennes konspirerande systrar" har skygglappar som förhindrar dem att se dessa brott också. Men de verkar ha insett att det finns en liten grupp starkt avvikande män som begår extremt elaka våldsbrott mot kvinnor, vilket inte ska förnekas bara för att kvinnor också mördar.
I SvD artikeln om detta bestialiska mord ursäktas det genast med floskeln "tragiskt familjedrama" snyfft,snyfft. När kvinnor gör nåt gravt olagligt ska det förklaras bort medan männen står för det bestialiska...
SvaraRaderaFallet med pappan som knivhogg sin son beskrevs ocksa som en familjetragedi.
SvaraRaderaSymptomatiskt för feministiska kolumnister. Mord på kvinnor är de hemskaste och viktigaste morden medan mord på barn och män är mindre hemska och mindre viktiga.
SvaraRaderaDet inställningen lyser även igenom i första läsarkommentaren. När kvinnor mördar så ska vi försöka förstå gärningspersonen men när män mördar så är de bara "extremt elaka".
Min lösning är dels att ge samma uppmärksamhet för alla mord. Vem av er visste att kvinnor är överrepresenterade när det gäller mord på barn upp till ett års ålder? Och att det företrädesvis är småpojkar som mördas av dessa mörderskor, i större grad än småflickor?
http://rutrutan.wordpress.com/2011/09/01/alla-kvinnor-ar-inte-spadbarnsmordare/
Dels är min lösning att fördöma och straffa vuxna mördare på samma sätt oavsett kön. Inget daltande eller straffrabatt till ena könet.
http://www.pellebilling.se/2011/05/unt-om-kvinnliga-valdsbrottslingar/
Det är en familjetragedi i sig att den yngsta sonens pappa säger i pressen att "hon hade vårdnaden - det var länge sedan han träffade sin son..".
SvaraRaderaVare sig vårdnaden här används som ursäkt för varför pappan inte VALDE att träffa sonen ELLER att han inte "fick" träffa sonen - är det en tragedi.
I min värld har vårdnaden inget med umgänget att göra så till vida umgängesföräldern inte är våldsam mot barnet.