Hur jag som individ skulle reagera vet jag inte säkert. Jag har dock svårt att tro att min kärlek skulle vara lika förbehållslös och himlastormande om min partner avslöjade ett kriminellt förflutet. Jag skulle liksom ha svårt att lita på den person som jag dittills utsett som den kanske viktigaste i mitt liv.
Om jag dessutom känt till saken och ändå tackar ja till ett uppdrag som på sikt kan leda till det yttersta ansvaret för en hel stats ekonomi så kanske jag rent av skulle ifrågasätta min egen hälsa.
Det skulle inte hjälpa att partnern sonat för sitt brott. Inte ens om jag fått kännedom om det redan på första dejten. Fast å andra sidan skulle det nog då inte ha blivit någon andra dejt…
Om min partner en gång haft det sjukligt dåliga omdömet att stjäla och förskingra så skulle jag hålla extremt hårt i min egen plånbok och mina värdesaker tills människan försvann ur mitt liv. Tror jag.
Jag vet i alla fall säkert att jag hade upplyst en valberedning om denna historiska händelse om jag fått frågan om att acceptera en utsatt position där jag skulle granskas in på bara kroppen.
Jag hade inte, i efterhand, försökt sopa igen genom att säga att min partner inte är en offentlig person. Då skulle jag ju avslöja att jag inte är intresserad av den topposition i landet som skulle innebära att min partner skulle bli första ”fiol”!
Kärleken är blind sägs det! Ibland kanske det trots detta skulle vara bra att slå upp ögonen!
Var går din subjektiva gräns för ett kriminellt förflutet? Du är medveten om att i princip alla dina vänner anses som kriminella i detta Sverige?
SvaraRaderaAtt du aldrig kommer att känna din kärlek som ovillkorlig innebär knappast att Juholt har gjort ett fel. Det var hans sambo som gjorde felet. Media är medvetna om detta, och det är därför som nyhetsvärdet är relativt lågt (annat skulle förmodligen höja sympatierna för honom).