Kärnkraft? Ja tack!

De förfärliga händelserna i Japan, jordbävningen med efterföljande tsunami, har fått kärnkraftsmotståndarna att vädra morgonluft. I det ena inlägget efter det andra argumenteras det på ibland obegripligt sätt och med stor logisk frånvaro.

Trots att det inte varit reaktorerna i sig utan naturkrafterna som vållat den nu pågående katastrofen så försöker kärnkraftsmotståndarna få oss att tro att deras alternativa energipolitik skulle kunna ”rädda” världen. Att i dessa tragiska dagar utnyttja tillfället för antikärnkraftshets anser jag vara minst sagt cyniskt.

Debattens vågor, dock inte av tsunamikaraktär, rasar bl a på SVT Debatt.

FI påtalar att de har en ”vision” om ett hållbart energisystem. Vilket detta skulle kunna vara eller vad kostnaden skulle bli är uppenbarligen ännu inte framvisionerat.

Veronica Palm (S) fortsätter på samma bana och påstår att regeringen motarbetar ”demokratiskt fattade beslut” och hänvisar till kärnkraftsomröstningen 1980.

Är det inte en smula inskränkt att ännu 31 år efter en folkomröstning hänvisa till densamma? Har inte samhället, tekniken, möjligheterna och kunskapen utvecklats ett dugg sedan dess? Mer än en generation människor har tillkommit och lika många har gått bort; Betyder inte det något? Hur länge ska ett resultat av en omröstning gälla innan det preskriberas?

David Jonstad, chefredaktör för Klimatmagasinet Effekt, lindar in sig i ett resonemang som går ut på att det är klimatförändringarnas fel att kärnkraftsolyckorna inträffat!?! Ehh va? Jag trodde att klimatförändringarna berodde på fossila bränslen och annat elände som vi förpestar luften med och i så fall borde ju kärnkraften vara lösningen.

Miljödebattören Maggie Thauersköld Crusell är av en annan uppfattning, också hon på SVT Debatt, och hon är betydligt mer övertygande än vad någon på motståndarsidan hittills varit. Maggie skriver bl a att ”en och en halv miljard människor” i världen ännu saknar tillgång till elektricitet och hon befarar att de fossila, nedskitande, bränslena skulle gå mot en renässans om kärnkraften fasas ut.

Så länge kärnkraftsmotståndarna inte lyckas presentera alternativ som är ekonomiskt och miljömässigt gångbara så anser jag att kärnkraften är ett måste och att den måste få fortsätta att utvecklas. Att lära av det som nu inträffat är mer framgångsrikt än att kategoriskt säga nej och hänvisa till alternativ som antingen inte finns, inte kommer att räcka till eller som har klimatpåverkan.