Tre klipp i körkortet makulerar detsamma!

Tänk dig att du begår en, vad några skulle kalla mindre, trafikförseelse. Du kör om på vägrenen på motorvägen, du kör mot rött, du glömmer att tillse att ditt barn har säkerhetsbältet på, du skiter i att lämna företräde, du kör bara lite för fort och en hel massa annat. Tänk dig att du då, förutom böter, får ett ”klipp” i ditt körkort.

När du fått tre ”klipp”, under tre år, i körkortet är det förbrukat och du har tre månader på dig att ta sju teori- och åtta körlektioner samt göra en ny uppkörning för att indragningen inte ska bli permanent.

Jag hade ingen aning om att många länder har liknande regler och att de jag just beskrev gäller i Danmark!

Det var när jag läste en artikel på DR.dk som jag blev varse.

Danska public service skriver att rekordmånga, 630 bilister, under 2017 fick ett klipp i körkortet för att ha legat för nära framförvarande på motorväg.

Hur många gånger jag har irriterats över hopplösa medtrafikanter som nästan varit uppe i mitt bagageutrymme vet jag inte men många gånger är det.

Jag tänker; Varför har vi inte samma system i Sverige?

Danmark införde körkortsklippen 1 sep 2005 men söker man artiklar i svensk media från den tiden så konstateras det att vi inte ska införa ett system i Sverige där bilförare kan få för sig att det är okej att göra fel tre gånger innan något händer.

En mycket märklig hållning tycker jag!

Tvärtom tror jag att de flesta skulle skärpa till sig betänkligt när det första klippet är ett faktum. Förutom vidhängande bötesbelopp borde varningsklockorna börja ringa om att det snart kan vara ”klippt” när det gäller framförande av fordon.

Det finns ohyggligt många ute i trafiken som inte borde ha körkort. Det borde vara dags att klippa till dem!

Handslaget blev OS-invigningens största snackis!

Säga vad man vill om OS-invigningar men den som missade dagens från Sydkorea missade ett sedvanligt spektakulärt arrangemang. Samtidigt missade ni inte ju något eftersom kommentatorerna i Kanal 5 var hopplöst urusla på alla sätt samt säkerligen styrdes av någon producent från helvetet.

När det var dags för den svenska truppen att marschera in så visades en förinspelad intervju med den svenska fanbäraren, Niklas Edin. Patrick Ekwall ställde imbecilla frågor till ett antal intågande och svaren kom från fullständigt perplexa idrottare.

Den största behållningen av hela spektaklet blev i stället då Sydkoreas president Moon Jae-in vände sig om på läktaren och sträckte fram sin hand mot Kim Yo-jong, syster till Nordkoreas diktator.

Skulle hon ta emot den utsträckta handen?

Klädd i finpäls och med märkesväska dinglande på axeln skapade hon ett kort ögonblick av världstystnad.

Sedan, med ett leende, tog hon emot den utsträckta handen.

Kanske tänkte hon; Yes, nu kanske jag kan fixa mat till folket därhemma? Kanske kan jag åstadkomma lättnader på några av alla de restriktioner som folket lider av medan vi i toppen lever lyxliv?

Att två hockeyspelare, en från vardera sidan av det delade landet, fick äran att flåsande ta sig upp mot fackeltänderskan var kanske ”sött” men faktum kvartstår; Vad händer härnäst?

Kommer Kim Jong-un:s syster tas emot som en hjältinna när hon återvänder till sitt land i misär? Eller kommer hon att snabbt föras bort till något läger för att där tas av daga medelst en luftvärnskanon, ett vanligt vapen då högt uppsatta ”förrädare” ska avrättas i mörkerstaten?

Jag väljer, jag vet att det är helt galet, att hoppas att det kanske är nu det vänder och att Kim Yo-jung sätter en kula i pannan på brorsan och ser till att folket i Nordkorea får mat, riktig utbildning och elektricitet samt att kärnvapenprogrammet skrotas och pengarna används till att befria folket. Det vore sannerligen en välgärning väl värd Nobels fredspris!

Javiera svälte sig till döds - erbjöds färdtjänst!

I dag har jag gått och gnolat, nynnat och stundtals sjungit ut! Låten? ”Varje timma, var minut” från Melodifestivalen år 2000, året som bjöds på tidernas pausunderhållning då ett helt fenomenalt gäng av svenska artister framförde ett schlagerpotpurri av aldrig skådat slag!

I själva tävlingen höll jag stenhårt på ”Varje timma, var minut”, som till sist slutade fyra medan vi skickade Roger Pontare till Eurovisionsfinalen i Globen.

Javiera (Muñoz) hette artisten som gjorde debut för svenska folket med den låt jag tyckte var bäst. Hon deltog i Melodifestivalen även två år senare med låten ”No hay nada más”.

I dag fick vi veta att Javiera gått ur tiden, blott 40 år gammal.

Ett stökigt äktenskap följdes av anorexi.

Javierias syster Ernestina säger att Javiera aldrig erbjöds någon riktig hjälp när det gäller anorexin, den vidriga sjukdom som till sist tog livet av Javiera.

Däremot kan vi läsa att färdtjänst tillhandahölls mot slutet då Javiera blivit alltför svag för att ta sig fram för egen maskin.

Ok, i Sverige år 2018 är det uppenbarligen helt okej att någon tillåts svälta sig själv till döds medan samhället trallar med och erbjuder skjuts på färden!?!

Det är, naturligtvis, fullständigt oacceptabelt, ja helt åt helvete!

Javiera har förhoppningsvis fått ro medan vi andra får fortsätta oroa oss över omsorg, vård och samhälleligt stöd på vägen mot slutet.

Sov gott Javiera!

Organdonationsreglerna behöver en nystart!

Tyvärr så har jag inget donationskort i min plånbok. Jag vet inte säkert men jag tror att många tänker som jag, imbecillt jag vet, att om jag anmäler mig till donationsregistret så kommer jag att falla död ned i morgon bitti! Så jävla dumt tänkt!

Läser DN:s artiklar om organdonationer och tänker ” att det ska vara så svårt!”

Letar fram den artikel som jag läste häromdagen på den holländska nyhetssajten Dutchnews.nl som berättar om att Nederländerna står inför en förändring av ändringar i lagen när det gäller organdonationer.

Landet kommer troligen att införa ”Yes unless” (”Ja, om inte..”) som regel. Detta innebär att alla i landet är organdonerare, skulle det gå åt pipsvängen, men att efterlevande har veto-rätt.

Pia Dijkstra, parlamentsledamot för det liberaldemokratiska partiet, står bakom förslaget som nu ska upp i Nederländernas styrande församling.

Jag tänker; Vad bra och kanske är det liknande lagstiftning som vi behöver i Sverige.

Den som aldrig sagt nej säger ja. I alla fall när det gäller organdonationer.

Om inte så är det dags för en anmälan till donationsregistret. Kanske kan jag, och alla andra i Sverige, kunna råda bot på de långa köerna för donation. Jag vill inte dö ännu på många år och jag rekommenderar sannerligen inte att någon får mina organ men kan jag förlänga någons liv, om än med de skavanker jag har, så må det vara hänt!

Räntmästartrappan - historiska hållplatsen tar timeout!

Jag var bara en liten parvel, en lintott, och skulle få följa med min mamma till arbetet. Kanske var det skollov, något fritids hade jag då inte, eller så ville hon av någon anledning visa mig storstaden.

Lång resa med antikt pendeltåg följdes av promenad till busshållplats.

Jag hade en egen stämpelremsa, ett sådant där ”förköpshäfte” som aldrig någonsin var just ett häfte, och minns att min mor under pendeltågsresan försökte lära mig vad jag skulle säga till chauffören på bussen vi skulle åka med.

”Räntmästartrappan” är inte ett ord som en aldrig så lillgammal gosse kläcker ur sig lätt som plätt men jag fixade det minns jag och tror att min väna moder var tämligen stolt. Jag hoppas det i alla fall!

Hållplatsen Räntmästartrappan ligger, för den som inte vet, i Gamla Stan ungefär där Djurgårdsfärjan avgår.

Vad en räntmästare är har jag läst mången gång men minnet är en smula flyktigt så nyss var jag tvungen att kolla upp saken en gång till.

En räntmästare var en ”förvaltare av offentlig kassa” och just Räntmästartrappan i Gamla stan blev uppkallad efter Börje Cronberg som under 1600-talet blev adlad och fick en ny bostad, Räntmästarhuset. Det är Wikipedia som upplyser mig.

På SL:s hemsida läser jag nu att fr o m måndag så dras hållplatsen Räntmästartrappan in. 

Det är den nya bron mellan Katarinavägen och Skeppsbron som pockar på utrymmet.

Jag, som förespråkat den nya Slussen i tider av motstånd och demonstrationer, ser fram emot den dagen hela den nya härligheten står klar och busshållplatsen med det spännande och historiska namnet återkommer på färden via Gamla Stan!

Lufthansas nya trista design avslöjad!

Trots att det inte är förrän på onsdag 7 feb som Lufthansa hade tänkt att offentliggöra ny design och logo på sina flygplan så har det hela läckt ut i förväg, bl.a genom att CEO Carsten Spohr visat upp nyheten under en konferens i Sydafrika.

Jag, inte så litet flygnördig, är inte särskilt imponerad. Ett arbete som tagit ansenlig tid i anspråk och säkerligen kostat miljontals Euro resulterar i detta?

Jag saknar redan det gula inslaget på flygplanen och om personalens får nya uniformer som anpassas till den nya designen har vi snart ännu ett flygbolag som klär sina anställda i ganska så intetsägande blåtråkigt!

Snart är det slut på att skåda upp på Stockholmshimlen och konstatera att ”där flyger LH in mot Arlanda.” Alltför många flygbolag kommer att ha liknande utseende på sina flygplan och att veta vad som är vad kommer att bli mer än svårt.

Kanske är det detta som är det nya och exklusiva; Att ingen ska kunna se skillnad mellan bolagen?

Landet där ”ordnung muss sein” har ett flygbolag som nu dragit ”ordningen” alldeles för långt och spektakulärt urtrist!

Tony Abbott på kändistätt gay-bröllop!

Under två år, 2013-2015, var Tony Abbott, Liberal party of Australia, premiärminister down under. Trots att de flesta av hans partivänner slutligen kom att rösta för samkönade äktenskap så stod han på sig och hoppades på att nej-sidan skulle segra.

Han skrev bl.a.: ”(…) the relationship between two people of the same sex cannot be a marriage because a marriage, by definition, is between a man and a woman.”

I någon slags bisarr hänvändelse till tusenåriga religioner försökte han få folket att tro att religionsfriheten stod på spel och att dekadensen skulle få övertaget!

I går, i Sydney, blev Christine Forster och Virginia Flitcroft äkta makar i det kanske första kändisbröllopet sedan samkönade äktenskap nyligen blev tillåtna i Australien. Jag läser om festligheterna på hemsidan tillhörande ABC, Australian Broadcasting Corporation.

Bland gästerna vid bröllopet fanns Tony Abbott. Den ena av de nyvigda tjejerna, Christine, är nämligen hans syster!

Länge var det oklart om Tony alls skulle dyka upp men när han gjorde det så sa han till närvarande press: ”Detta är en stor familjehändelse, (jag är) mycket glad å Chris och Virginias vägnar och jag ser fram emot att få en ny svägerska.”

Sent ska syndaren vakna och när fan blir gammal blir han religiös brukar det visst heta. Men det var ju just religionen Tony vurmade för när han vädjade om ett ”Nej” i omröstningen.

Sådan tur att det blev ett ”Ja” och sådan tur att Tony tycks ha kommit på bättre och sundare tankar när det kommer till äktenskap och kärlek!

Efter Eliasson - Reformera rekryteringarna!

Dan Eliassons avgång, aka rekrytering till ny tjänst, väcker tankar och framförande av åsikter hos många, både polisanställda och andra.

Jag tänker att det är dags att testa något nytt i stället för den nepotism-hålla-om-ryggen-rekryteringspolicy som sittande regeringar ägnar sig åt, där någon ur det egna ledet, eller i alla fall med åsikter som sammanfaller med ansvarigt statsråd, handplockas till myndighetshöjdarposter.

Varför inte införa en regel som säger att sittande regering är tvingad att välja någon ur motståndarlägret? I alla fall om vi ska fortsätta med systemet med politiskt tillsatta chefer.

Jag tänker mig att en sosseregering måste plocka ut en myndighetsboss med borgerliga sympatier och vice versa. Ett förordnande som sträcker sig fram till nästa val.

Då, och kanske först då, skulle det uppstå en slags stuns, en spänst som år ut och år in saknats i styrandet av våra myndigheter.

Ansvarigt statsråd skulle samtidigt få ytterst begränsade möjligheter att sparka myndighetschefen om det inte handlar om rent kriminella handlingar.

Utan att ha tänkt riktigt klart tänker jag att det då skulle uppstå intressanta och utvecklande diskussioner mellan regering och myndighetschef om verksamheten, mål, personalpolitik, budget och mycket annat och att det i slutänden skulle kunna leda till att vi får en betydligt trovärdigare utveckling av både politik och myndighetsutövande än vad vi har i dag där ryggdunkande, medhåll och försvar av dåliga beslut blivit mer regel än undantag!

IKEA gjorde det ekonomiskt möjligt att möblera mången lägenhet

Kanske kan det kallas för någon slags självskadebeteende men med stigande ålder finner jag allt större njutning av att inhandla platta paket och skruvandes, muttrandes och svärandes försöka mig på att få innehållet att passa ihop på avsett vis.

Under lördagen lämnade Ingvar Kamprad jordelivet och möjligtvis håller han just nu på att montera ihop änglavingarna han säkerligen tog med sig i ett särskilt fint och platt paket!

Kanske har han också inlett utbildningen i ledar- och entreprenörskap för toppskiktet på andra sidan. Det där om att hålla sams, att göra människor glada och att erbjuda en arbetsplats som många ser som sin favoritarbetsgivare.

Bortsett från några korkade politiska uppfattningar och bortsett från pengahanteringen i stiftelseform som gjort ifrågasättandena många genom åren så är det bara att konstatera att en av världens främsta entreprenörer någonsin nu har satt upp den egna stängtskylten.

Jag tror vi är många som har Ingvar att tacka för att vi hade ekonomiska möjligheter att inreda det första egna boendet en gång i tiden. Med åren har vi fortsatt att handla av bara farten då IKEA erbjuder prisvärda produkter för alla.

Jag hoppas att företaget kommer att fortsätta att drivas i samma anda och fortsätta att ge mängder av människor runt jorden ett arbete som ger mat på (IKEA-) bordet.

Tack Ingvar för en praktfull livsgärning! Jag lyfter på hatten!

Nyheter som vi inte fick kännedom om!

Detta har hänt det senaste dygnet utan att någon svensk media, mig veterligt, rapporterat om saken:

Kabinanställda och piloter vid Norwegian förlorade i norsk domstol och deras arbetsgivares moderbolag behöver inte ta något som helst arbetsgivaransvar. I stället hamnar ansvaret långt ut i dottersällskap under Norwegians stora och märkliga parasoll av företag.

En domstol i Bryssel dömer resekoncernen TUI att hosta upp 40 tusen Euro, 32 av dessa till kunder som begärt ersättning för en flygförsening. Kunderna krävde ersättning enligt gällande EU-regelverk men TUI påstod att flygförseningen var resenärernas egna fel då extra säkerhetskontroller hade skett vid avresan från Karibien. Bra dömt av domstolen i Bryssel och tröttsamt med flygbolag och charterarrangörer som inte bara kan betala ut det vi kunder har rätt till när något går åt pipsvängen.

Argentinsk polis genomförde under fredagen husrannsakningar hos landets marin. Anledningen är att man vill se om det finns komprometterande information som kan hjälpa till i utredningen angående den försvunna ubåten.

Städerna Amsterdam, Barcelona, Madrid, Wien, Paris, Reykjavik, Krakow och Bryssel vänder sig till EU-kommissionen för att försöka få till hårdare regelverk kring privatuthyrning av bostäder via Airbnb, Booking.com och liknande sajter. Det handlar om att städerna vill komma åt anonyma uthyrare som hyr ut sina bostäder mer än de tillåtna 60 nätter per år.

I Japan har det första F35A Stealth-flyget någonsin nu stationerats. Detta på Misawa-flygbasen, i landets nordöstra del. Planet, och dess efterföljare som inom kort levereras, ska sättas in i spaningsuppdrag mot, och skydd mot angrepp från, Nordkorea.

Som svar på att Venezuela i torsdags utvisade den spanske ambassadören så svarar nu Spanien genom att ge den venezuelanske ambassadören respass från Madrid.

I en gemensam aktion i västra delarna av Indiska Oceanen har australiensiska och nyzeeländska styrkor lyckats lägga beslag på närmare ett ton heroin.

I Nya Zeeland har myndigheterna utfärdat ett flertal varningar sedan skyfall i kombination med extremvärme skördat dödsfall. Temperaturer på runt 40 grader drabbar delar av landet under helgen.

Kunder hos det nyzeeländska flygbolaget Air New Zealand rasar efter att bolaget avbokat konfirmerade och slutbetalade flygbokningar, gjorda via ett flertal bokningssajter. Ett påstått ”mänskligt” fel gjorde biljetterna billigare än vad de borde ha varit. Bolaget lär ha fått tusentals samtal och mejl från upprörda kunder jorden runt.

Minst 38 fall av gulsot har upptäckts på Mallorca. Smittan tros ha sitt ursprung på en krog i Palma, en krog som tillåtits fortsätta att hålla öppet medan myndigheterna utreder vad som gått snett.

Gambias forne diktator Jammeh kan komma att utlämnas från Ekvatorialguinea, där han sedan några månader vistas i exil. En kommission i Gambia väntas fatta beslut inom kort om Jammeh ska begäras utlämnad för att ställas inför rätta för brott begångna under hans envälde.

Se där ett antal nyheter som i min värd borde ha klarat nålsögat vid svenska nyhetsredaktioner och därmed kommit svenska nyhetskonsumenter till del.

Visst, det finns många som precis som denne bloggare tar del av nyheter ur ett internationellt perspektiv helt på egen hand. Samtidigt finns det många i Sverige som säkerligen tror att det som inte rapporteras aldrig har hänt. Under det senaste dygnet har en hel del, som aldrig borde ha fått passera de jourhavande nyhetsredaktörerna, rapporterats i svensk media medan annat, möjligen med högre dignitet, helt nonchalerats. Det är svårt att förstå!

Tinky Winky bräcker trefaldig Nobelprisnominerad!?!

Violeta Parras brorsa, Nicanor Parra, har gått bort vid 103 års ålder.

Han var nominerad till Nobelpriset i litteratur minst tre gånger, var gift en tid med en svensk kvinna, kallade sig själv för ”antipoet” och hade, såsom varandes en Parra, många konstnärligt begåvade släktingar.

När jag skriver dessa rader prioriterar media att ”Tinky Winky”, den lila varelsen med en triangel på huvudet, i ”Teletubbies” har dött. Eller i alla fall skådespelaren bakom figuren.

Kombinationen media och kultur, som jag trodde mig begripa hyfsat, kommer jag aldrig att förstå mig på!

Besatt av en rysk folksång jag aldrig hört!

Som mina trogna bloggläsare vet så gillar jag USA, inte när det gäller den nuvarande presidenten och den s.k. politik han driver (och driver med!) utan på ett helt annat plan. Landet, de flesta amerikaner, naturen, shoppingen, mångfalden, friheten (en klyscha, jag vet) är sådant jag går igång på!

Därför ska inte detta inlägg ses som om jag plötsligt fått för mig att byta planhalva!

När jag pysslar med annat, kollar media runt världen, lagar mat eller bara är i största allmänhet så fyller musiken en stor del i mitt liv. Antingen via skivor, både CD och vinyl, eller via någon musiksajt på nätet. I går fick jag för mig att leta efter rysk folkmusik och mera specifikt sådan framförd av körer.

Jag fann en rysk folksång som på nätet påstås vara en mer än populär sådan, t.o.m. så att den stundtals bräcker den ryska nationalsången när det gäller popularitet, bara en så sak!

Jag, som stundtals inbillar mig att jag hört det mesta av mycken vacker musik var tvungen att krypa till det berömda korset; Jag hade, tills i går vid lunchtid, aldrig hört stycket tidigare!

Sedan dess har jag haft den vemodiga melodin på hjärnan oavbrutet och jag har lyssnat igenom otaliga versioner.

Sången heter ”Kon”, det ryska ordet för häst!

Då jag fann att ”Rossiya”, Ryssland, omnämns i texten så insåg jag att det handlar om en patriotisk sång. Lika patriotisk som de amerikanska motsvarigheterna som jag fortsatt stundtals får tårfyllda ögon av.

Möjligtvis finns det ett dolt ryskälskande politiskt budskap i sången men jag tror inte det efter att ha tagit del av sångens text i en engelsk översättning. Det är ryttaren och hans/hennes häst, i stjärnljus, i soluppgångar, på vida fält med enorma skördar och med en ohämmad kärlek till det egna landet.

Två versioner har under det senaste dygnet utkristalliserat sig som varandes de absolut bästa av denna mäktiga sång.

Pyatnitsky Choir startades 1910 av en handfull bönder från tundran. Lenin fick lyssna på dem och vips så upphöjdes de till skyarna. I dag består kör och musiker av mer än 100 medlemmar, kallas ofta för ”statlig” ensemble och turnerar världen runt. Deras version finner du här.

Sretensky Monastery Choir heter kören som, i min värld, tävlar med de tidigare omnämnda i kampen om att bäst framföra ”hästsången!” Medan Pyatnitsky består av både män och kvinnor, alla otroligt ryska på alla sätt, så är Sretensky en ren manskör. Jag tror inte det finns några basar i andrastämman, någonstans i världen, som så fantastiskt kan ta, och hålla, en sjukt djup liggande ton. Sretenskys version av ”Häst” finner du här!

Vilken version du än finner häftigast så vet jag i alla fall att här ska inköpas några skivor, som ännu inte finns i den allt trängre hyllan, framöver.

Nu rider jag, i en stunds eskapism, ut över den ryska tundran igen. Även om det bara är ett imaginärt besök, jag föredrar den amerikansk prärien, så vet jag att jag kommer att njuta varenda sekund!

Mångfalden i metoo och HBT-bokstäver urvattnar!

När en mer eller mindre världsberömd gay-aktivist konstaterar att det är dags för gaysamhället att tänka om så fastnar mina ögon på artikeln som flimrar förbi på skärmen. Jag backar och läser!

Dennis Altman, en australiensisk, stundtals genom åren minst sagt rabiat barrikad-aktivist i gay-sammanhang, skriver en kolumn i ”The Conversation”, en icke-vinstdrivande media-sajt som publicerar artiklar med akademisk eller forskarbakgrund.

Under rubriken (min översättning) ”Termen HBTQI blandar ihop längtan, beteende och identitet – det är dags att tänka om” skriver Altman en otroligt läsvärd text.

Han konstaterar att när Melbournes tidning ”The Age” ropar att spridningen av könssjukdomar i världen ökar så gör tidningen detta genom att dela upp folk i ”bögar” och ”heterosexuella människor.”

Altman konstaterar att uppdelningen får till följd att förvirringen om kön, beteende och identitet får till följd att vi snart nog inte kommer att begripa vad som är vad när vi diskuterar sex och samlevnad.

Altman skriver i sin kolumn, som du för övrigt hittar här, att bokstavskombinationen HBTQI snart riskerar att få nya bokstäver. ”Det finns en risk i att bli så inkluderande att termen förlorar all sin mening”, avslutar Altman sin text.

Jag håller med och tänker att de just nu rasande metoo-uppropen sedan länge urvattnats till ett ingenting, något som påminner mig om den alldeles utmärkt skrivna texten som Anna Hedenmo, nyhetsankare på SVT och ordförande i Publicistklubben, hade i Expressen ganska nyligen. Anna ställer ett helt gäng vassa frågor till sina journalistkollegor om hur metoo egentligen hanterats av media och hon gör det fantastiskt bra.

Ju mer rabiata vi tycks bli inom ett från början begränsat område desto blaskigare blir det med tiden.

Vad hände med att fokusera på väsentligheterna; Att kräva att två av samma kön ska kunna gifta sig och ha samma lagliga status som man-kvinna-par eller att hormonstinna idioter, av alla kön, ska sättas dit när de begår övergrepp?

Ibland är inte ”alla ska med” den mest framkomliga av vägar!

Matexperimenterandet över - jag går i barndom igen!

Vet du vad krustader är?

Om inte kan jag berätta att det är små skålformade formar av smör- eller mördeg.

Med en fyllning av t ex svampstuvning och en snabb gratinering i ugnen smakar de fantastiskt!

Senast jag åt en krustad var i början av 1990-talet, medan min mormor fortfarande levde. 

Middagarna hos henne var oftast likadana från gång till gång; Svampfyllda krustader till förrätt, en stek med gudomlig gräddsås och svartvinbärsgelé till huvudrätt och konserverade päron med lättvispad grädde till efterrätt. Fantastiskt gott och okomplicerat.

På senare tid har jag, som gärna tillbringar timmar framför spisen under spännande långkok, börjat längta efter mat jag nästan har glömt.

I någon slags masspsykos uppmanas vi via recept i tidningar att ta ut svängarna, lägga till nya ingredienser i etablerade maträtter och experimentera. Visst, jag erkänner, det har varit kul men kanske är det med ålderns rätt jag nu går i barndom igen och struntar i färska chilifrukter, jalapeños, thailändska kokosmjölkiga grytor och oätliga quornbitar.

Jag ska sluta rymdforskningskrydda mina pannbiffar och återgå till varianten min mor alltid producerade och fick folkets jubel för.

En nystekt rödspätta behöver inga kemikaliska laboratorieresultat som tillsats utan är bra som den är.

Den, kanske inte riktigt, svenskaste av alla vardagsmiddagsrätter, köttfärssåsen, är så himmelskt mycket godare utan alla de märkliga tillsatta extraingredienser som mattidningar har vomerat ut över oss nu i alltför många år.

Det är inte alls så att jag inte ägnat åratal av att tillsätta ansjovisfiléer i rätter som inte alls borde ha dessa. Tro mig, jag har framgångsrikt skapat nya rätter långt ifrån det våra föräldrar skulle kalla rejäl husmanskost.

Men någonstans känner jag nu att det är ”back to basics!”

Häromdagen gjorde jag därför en extremt barnslig köttfärssås ur en kokbok från sextio-, kanske sjuttiotalet. Jag tillsatte visserligen en smula mer svartpeppar än vad receptet föreskrev samtidigt som jag mindes en äldre släkting som ansåg att maträtter blev alltför kryddstarka bara man höll en pepparburk i luften ovanför grytan. Min spaghetti-middag blev alldeles, alldeles underbar!

Jag har också, vid ett par tillfällen, testlagat min faster Gretas helstekta fläskfilé med plommonsås, serverad med snabbinlagd snittgurka och äpplemos, och funnit att det gamla är ”the new shit!” Receptet behåller jag för mig själv. Det är perfekt att bjuda jämngamla kompisar på, de som börjar komma upp i åldern då det krävs ”sås och potatis.” Det sistnämnda trodde jag aldrig att jag skulle uppnå åldern för att finna att jag, i alla fall till viss del, instämmer i.

I dag köpte jag en kartong krustader i min livsmedelshall. Hittade finfina champinjoner därtill. Vad söndagsmiddagen kommer att bestå av är därför lättbegripligt. Å vad det ska bli gott (bara jag får till såsen till steken!).

Googlade förresten krustader och fann på sajten Spisa.nu följande:

”Krustader heter på franska vol-au-vent, vilket betyder "flyga i luften". Detta pga ett misstag med deg av kocken Carême, varvid biträdet lär ha yttrat "Mäster, den flyger i luften.”

Min framtida korvstroganoff kommer inte att få tillskott av ingredienser som inte hör hemma i denna maträtt och mina återstående rotmos kommer inte att varieras med rotselleri eller palsternackor. Basta!

Återstår bara att längta efter forna tiders korvkiosker, just nu ersatta av thai-kiosker, och de underbara varmkorvar, med knäppande skinn utan tillsatt extra kollagen, som inte görs numera och som bara ska serveras med rejäla strängar av god senap!

ESC-vinnaren Salvador Sobral utskriven efter hjärttransplantationen

Portugisisk media rapporterar att segraren i 2017 års Eurovision Song Contest, Salvador Sobral, nu har skrivits ut från sjukhuset där han vårdats sedan han genomgick en hjärttransplantation för en dryg månad sedan.

Enligt sjukhuset sker detta efter att han gjort "en mycket tillfredsställande och okomplicerad återhämtning."

Grattis Salvador!

Nu ser jag och många, många, andra schlagerfans fram emot att få se dig på scenen i Lissabon i maj då ditt land står värd för årets spektakel efter din fenomenala seger ifjol!