Om ostbågar, cognacsmedwurst och Pommac!

Det finns de som gärna skulle kalla oss för rättshaverister något som vi som avses tar som en komplimang.

Jag pratar om oss konsumenter som tar kampen mot stolliga producenter, butikskedjor med märkliga inställningar till sortimentet och vi som står upp mot näriga näringsidkare som ockersaltar prislapparna.

Jag tänker t ex på den unge gosse som för några år sedan såg till att det blev ett uppror när bryggeriet Carlsberg tänkte lägga ned tillverkningen av den supersvenska läskedrycken Pommac.

På Sjöparksskolan i Gällivare finns en ung svenskalärare, Arvid Nordvall, som upprörs över de alltmer förekommande, raka, ostsnacksen i Ostbågspåsarna från OLW. I ett rungande inlägg på tillverkarens Facebook-sida rasar han över bågarna som är raka och undrar vad i hela friden det är som håller på att hända? Det är Expressen som berättar.

I ett, tramsigt och ansträngt politiskt korrekt svar, utan någon som helst glimt i ögat, svarar OLW en längre harang om temperaturen vid tillverkningsprocessen och att man på OLW gillar olika och därför accepterar även raka bågar.

Inte ens en gratispåse ostbågar väntar Arvid.

Själv för jag just nu en privat protest mot ICA, ”min” livsmedelskedja, som alltmer börjar lika styret i Pyongyang.

När en populär produkt försvinner från den Kvantum-butik jag ofta frekventerar ställer jag frågor till butikschefen. Ofta blir svaret att produkten inte längre är möjlig att köpa in eftersom inköpare på ICAs huvudkontor har beslutat detta.

När jag då kontaktar ICAs kundtjänst centralt så har svaren genom åren alltid varit att varje ICA-handlare är sin egen och bestämmer själv vilka produkter hans/hennes butik ska saluföra.

Det senaste fallet handlar om ett smörgåspålägg, i storpack, som försvunnit. 

Charkproducenten Pärsons ändrade sin design för ett par veckor sedan och i samma ögonblick fanns den inte längre i ICA-hyllan; Cognacsmedwursten i storpack som så ofta glidit ned i min varukorg.

Svaret från ansvarig charkboss i butiken: ”Produkten går inte längre att beställa.”

Mejl till ICAs huvudkontor med vädjan om att de inte ska skicka sitt standardsvar till mig. 

Svaret blev då i stället att de inte alltid har möjlighet ”att tillhandahålla samtliga varor som finns på marknaden och då får vi välja de varor som vi tycker ger det bästa sortimentet. Att vi plockar bort vissa produkter ur vårt centrala sortiment kan bero på dels begränsat utrymme i butikerna, dels på att vissa produkter är mindre efterfrågade och därmed mindre lönsamma för butikerna.”

Svaret bekräftar att personalen på ICAs huvudkontor fattar felbeslut på felbeslut!

Jag påstår att den av mig saknade produkten säljer finfint. I en stor Kvantum-butik i ett område med många barnfamiljer torde storpack med smörgåsmat vara en megahit!

ICAs ställningstagande i denna, bagatellartade fars, blir därför en bekräftelse på att butikskedjan blir alltmer kundfrånvänd.

Därför ler jag nöjt i dag över Arvids privata kamp mot OLW.

Jag tror att vi kunder som kräver vår rätt, oaktat om det handlar om läsk, snacks eller pålägg gör det enda rätta när vi faktiskt påtalar för berörda motparter att det de sysslar med alls icke är okej! 

I dag är en countryhit!

I smyg har jag gillat countrymusik längre än vad någon vän förstått. Det är ju än i dag inte okej, i alla fall inte i Sverige, att erkänna sig digga countryn, vars låttexter ofta har en hel lång historia att berätta i kortformat.

Vilka märkliga svampar och tabletter har akademien satt i sig och hur många bag-in-boxar med rödtjut gick åt under sammanträdet där årets litteraturpristagare beslutades? Det var frågan jag genast ställde till mig själv när jag hörde att Bob Dylan får åka till Stockholm i december. Efter en stunds eftertanke sansade jag mig dock och tänkte att det var ju ett kul och annorlunda val. Som en av mina kollegor uttryckte det; Det var första gången jag känner till pristagaren!

Therese Johaug har smetat in läpparna med salva förpackat i en tub i en kartong med ett stort tydligt varningstecken om att preparatet är att betrakta som dopning! Therese nekar bestämt, det norska landslagets läkare tar sin Mats ur skolan och alla som inte är norrmän funderar på hur hederliga de senaste årens norska skidunder egentligen är?

Thailands Kung Bhumibol har kastat in handduken och militärjuntan har utlyst minst en månad som ska vara befriade från festligheter och nöjen. Grattis alla Patongresenärer som planerat tillbringa några oktober/november-veckor med tänkt partyröj! Kanske är er dyrköpta semester ett straff för att ni valde att boka semesterresan till en militärdiktatur?

Prinsessan Christina ställer in en hel del åtaganden framöver då hon drabbats av ”The Big C.”

13 oktober 2016 är dagen som skulle kunna bli en utmärkt countrylåt, om än många verser lång!

Kvinnliga modeller tjänar fyra gånger mer än män!

Det är ett par veckor sedan jag läste artikeln på BBC News och jag hoppades länge att svensk media skulle haka på, jag tipsade ett par svenska redaktioner, då jag tycker att ”problemet” är intressant.

Det hela handlar om modebranschen. Elizabeth Rose, manager för de manliga modellerna vid Premier, företaget som lyfte karriärerna för Naomi Campbell och Cindy Crawford, erkänner att modellbranschen är svårt könsdiskriminerande.

Men inte alls åt det håll som du, käre bloggläsare, förväntar dig.

För att gå modell på en finare visning kan en kvinnlig modell ofta få upp mot £40,000. 

Hennes manlige modellkollega får för samma modeshow £10.000. 

Även om det brittiska pundet just nu rasar så är skillnaden ändå ca 323 000 kronor mellan män och kvinnor, till kvinnornas fördel, för ett par timmar på catwalken!

Det vore svindlande intressant att få veta vad Gudrun Schyman, Katarina Wennstam, Malin Ullgren, Mian Lodalen och alla deras feministiska medsystrar anser om saken, därav min önska att nyheten skulle få genomslag i svensk press.

Å ena sidan borde de förfasas över att deras eget kön exploateras så i strålkastarskenet. 

Å andra sidan måste de ju tycka det är fantastiskt att ett antal anorektiska amasoner sopar hem stålar som vida överstiger de manliga kollegornas innehåll i arvodeskuverten.

Å tredje sidan är det det där med jämställdheten som ju helt uppenbarligen spårat ur åt motsatt håll jämfört med den verklighet som vi annars ser.

Å fjärde sidan, ja det handlar om en geometrisk figur med oändligt antal sidor, så är ju de manliga modellerna oftast inte utsvultna utan, för de allra flesta, t o m män, en ögonfröjd.

Å femte sidan kostar ju de kvinnliga haut couture-kreationerna oftast ”skjortan” i jämförelse med de manliga utstyrslarna.

Å sjätte sidan, och det är ingen slump, skulle kommentarerna från feministernas högborgar troligen bli att hela mitt blogginlägg är svårt sexistiskt!

Det där med jämställdhet är inte det enklaste.

BBCs artilkel hittar du här!

Om de kassa plastkassarna!

Lyssnar till SR Ekot om de olycksaliga plastkassarna vi köper i livsmedelsbutikerna till rena överpriser, om man ser till inköpspriset för butikerna.

I våras föreslog Naturvårdsverket att priset för en plastkasse skulle höjas till 5 kronor och därigenom få fler att antingen köpa en papperskasse eller att ta med egna kassar/väskor till butiken.

EU kräver att plastkasseförbrukningen ska halveras till år 2025 och det är självklart, av miljömässiga skäl, att detta måste omsättas i praktiken.

Jag tror inte att ett pris på 5 kronor kommer att avskräcka de som i dag hugger en plastkasse i kassan. Om någon effekt ska kunna uppnås måste priset ligga betydligt högre än så. Jag kan, tyvärr, bara se till mitt eget beteende.

Hur vi veckohandlar varierar så klart. Själv är jag en konsument som på vägen hem från jobbet passar på att handla det jag behöver. Att jag redan i ottan, på väg mellan dusch och ytterdörr, skulle komma på tanken att plocka med mig ett par kassar/väskor är tyvärr uteslutet.

I Frankrike är plastkassar bannlysta sedan en tid och i Belgien tar de allra flesta konsumenter med sig en kasse proppfull av andra kassar på väg mot livsmedelsbutiken. Detta hedrar naturligtvis både fransmän och belgare.

I USA, bilens förlovade land, råder ren anarki i livsmedelsbutikerna där prasselpåsarna inte orkar med mer än en konservburk eller där pappkassarna saknar handtag. De inköpta varorna hälls oftast ned, huller om buller, i bagageluckan på bilen.

Jag tror att vi i Sverige på något sätt måste bli föregångare på området och ta fram ett alternativ som låter folk slippa ta med påsar till och från jobbet bara för att det ska handlas på hemvägen.

Jag försöker i mesta möjliga mån köpa en papperskasse när jag handlar och hoppas att den är tillverkad av återanvänt papper. Ibland är inköpen antingen för stora eller för små för att föranleda inköp av en papperskasse och då kan det hända att jag lik förbaskat promenerar hemåt med en eller två (satans) plastkassar i nävarna.

Måste lova mig själv att bättring är nödvändig!

Drönare ersätter doktorn!

Läser TT-telegrammet som berättar att Norrtälje ska inleda ett försök med att skicka ut hjärtstartare medelst drönare till skärgårdsöar när någon olycksalig öbo drabbats av infarkt.

Marina Filipsson vid Norrtälje kommun säger till TT att hon hoppas att det ”ska bli ett komplement till den vanliga räddningstjänsten” och hon får det att låta som om drönaren är alternativet som framöver kommer att stå tillbuds när pumpen lägger av.

Järnvägsstationer, flygplatser och andra platser där många människor rör sig blir i allt större mängd utrustade med hjärtstartare och där är tanken att redan inom några sekunder, då det handlar om just sekunder, efter att en medmänniska fallit livlös till marken ska räddningsinsatsen kunna påbörjas i väntan på proffsen.

Norrtälje tänker genomföra ett tjugotal ”flygningar” med drönare för att testa om liv på detta sätt kan räddas.

Jag tänker att om man drabbas av en infarkt ute i skärgården så ska man nog inte ha alltför stora förhoppningar om att få vara med i matchen under en morgondag.

Samtidigt ser jag framför mig hur ett gäng teknikfantaster jobbar febrilt med att ställa in koordinaterna på en drönare med hjärtstartarutrustning för att skicka iväg denna ut till en avlägsen holme.

Tillåt mig vara skeptisk!

I stället för att utarma ambulanshelikopterverksamheten, med skickliga akutläkare ombord, så borde ansvariga landstingspolitiker ställa sig frågan om drönare är svaret när en människas liv akut är på upphällningen?

Det finns säkert massor med praktiska användningsområden för drönare. Post skulle kunna distribueras när Postnord nu inte håller måttet. Mediciner skulle kunna flygas ut i ödemarken. På sikt skulle användningsområdena kunna bli hur stora som helst.

Men att tro att en hjärtstartare, på väg en längre sträcka, skulle kunna förhindra ett plötsligt dödsfall är att tro för mycket. Tror jag i alla fall!   

Anna Hagwall har en poäng om presstödet!

Nej då, jag har inte blivit Sverigedemokrat! Ett parti som inte tydliggör någon annan politik än att vara segregerat människoföraktande har inget att hämta hos denne bloggare.

Därmed inte sagt att jag inte delar en del uppfattningar med enskilda medlemmar, och numera f d medlemmar, i partiet.

Jag tycker verkligen att Anna Hagwall (SD), som under lördagen lämnar flera förtroendeposter i partiet, har en poäng när hon föreslog att presstödet skull avskaffas.

3 september 2010 bloggade jag bl a följande:

”Är det inte en smula åldersstiget att det ännu i fjol betalades ut mer än en halv miljard (551 miljoner) kronor i presstöd i Sverige? Ja, jag vet, jag kliver in med storstövlarna och trampar på många ömma tår vars ägare genast börjar muttra om att det handlar om demokrati att ha ett stort utbud av tidningar. Jag håller inte med dessa s k demokratiivrare. Tvärtom hävdar jag att det knappast kan betraktas som demokrati att mina skattekronor sprids till ett brett spektra av tidningar som jag själv aldrig skulle drömma om att köpa/prenumerera på! 

Det är dags att tidningsbranschen moderniseras och att den chefredaktör som producerar en tidning som folk vill ha ser till att tidningen klarar av att leva på egna meriter. Låt andra mindre lyckosamma b-avisor stilla få somna in!”

Hur mycket presstödet blir i år vet jag inte men knappast understiger det den dryga halvmiljard som pytsades ut 2009.

Det är inte direkt så att vi lider brist på nyhetsmedia i världen och när det handlar om svensk press så är det alltfler som skrotar merparten av sitt redaktionella arbete och i stället helt förlitar sig på nyhetstelegram från TT. Telegram som publiceras i landsortsblaskor som om de vore självuppsnokade scoop sprungna ur den egna redaktionen.

Jag tänker att en halv miljard skattekronor skulle kunna räcka till en del järnvägsunderhåll, ett antal nya vårdplatser eller rimliga löner för landets poliser.

Men det får man uppenbarligen inte tänka i Sverige!

Svenska Spel har en del att förklara om Eurojackpot!

Eurojackpot är spelet som jag inte kan motstå att vara med och spela på. Särskilt inte en fredag som denna när jackpoten är uppe i en knapp miljard svenska kronor!

Varför jag spelar är dock en obesvarad gåta!

Dragningarna, som sker i Finland, visas inte offentligt. Högvinsterna går oftast ut till just boende i Finland, eller undantagsvis i Tyskland, och för ett par månader sedan kände sig Svenska Spel föranledda att gå ut med ett mejl till oss spelare där de försökte övertyga alla om att anledningen till att jackpottarna trillar ut över skogarnas och sjöarnas land är att sååååå många spelar på spelet där!

Dragningarna, som alltså ingen kan ta del av, publiceras runt 23-tiden på fredagarna.

Varför jag då redan klockan 19.42 på fredagskvällen får ett mejl om att mitt flerveckorsspel på Eurojackpot gått ut, trots att jag är med på dragningen som sägs ske om tre timmar, är otroligt svårförklarat!

Hoppas sannerligen inte att miljarden gått till något pörte i den finska urskogen denna fredag!

Svenska Spel behöver nog förklara närmare hur allt egentligen förhåller sig!!!

Ålen riskerar livet till havs och i magar!

SR Ekot berättar nyheter om ålens liv och leverne på fredagen. Jag fascineras så oerhört av den mystiska, rent av mytiska, tillvaro den utrotningshotande arten tillbringar. En fisk som kan ta sig över långa landsträckor mellan olika vattendrag, bara en sån sak!

Den långa resan ålen gör till det mytomspunna Sargassohavet är ännu i dag ganska så okänd. Dock har forskare nu kunnat konstatera att den hundratals mil långa resan mot parning och död tar betydligt längre tid än vad man tidigare trott. Snarare ett år än ett halvt år.

Under resans gång är risken att bli uppäten av rovfiskar mer än stor.

Än större är nog ändå risken att ålen hamnar på en jultallrik hemma hos oss.

Jag vet; Det är helt oacceptabelt att äta upp den mer än utrotningshotade arten och kanske kan generationer efter mig och andra lära sig läxan?

Tyvärr kan jag inte själv tänka mig ett julbord utan en, eller möjligtvis två, skivor tunnskivad flatrökt ål! Har oerhört dåligt samvete för denna min vana men erkänner att jag inte anser att ”det går lika bra med selleri.”

Sålunda kommer jag att stå i någon saluhall på julafton eller dagen före och inhandla årets gourmethöjdpunkt till ett pris som närmar sig en normal charterresa.

Jag kommer dock för alltid, i resten av mitt liv, förundras över ålens hala, slemmiga och till stora delar okända liv!

Tiggeriet måste upphöra!

Expressen skriver på ledarplats: ”Tiggeriet måste upphöra, Löfven.”

Aftonbladet svarar på sin ledarsida: ”Folk borde sluta ljuga om tiggare”.

Vad jag som medborgare anser i frågan känns nästintill omöjligt att pränta ned eftersom risken att bli anklagad för hets mot folkgrupp är överhängande.

Vad jag dock kan konstatera är att det på en av mig välfrekventerad t-banestation sedan minst tre år sitter en tiggande kvinna. Om vi bortser från helgerna då jag inte passerar stationen så har hon, som mest, varit frånvarande ett antal dagar som understiger de som går att räkna på ena handens fingrar!

Därmed måste hon vara i besittning av ett uppehållstillstånd. I alla fall om hon kommer från landet som hon vill låta påskina. I annat fall är det en solklar överträdelse av utlänningslagstiftningen.

Vidare undrar jag vad som händer efter att ansvarigt statsråd satt i tv-sofforna för ett par år sedan och utlovade riktade insatser i de länder som merparten av tiggarna kommer från? Borde vi inte ha sett storartade resultat så här dags? Eller har pengarna hamnat i korrupta politikers fickor?

Varför måste svenskar betala 1200 kronor i böter för tjuvåkning i kollektivtrafiken när horder av tiggare forcerar sig genom t-banespärrarna strax bakom någon med giltig biljett? Är inte det olaga diskriminering och att göra skillnad på folk och folk?

Varför förväntas vi se ned på en trasig öl-alkis på Medborgarplatsen medan vi förväntas tycka synd om, och omhulda, en medborgare från ett land långt borta?

Vid en t-banestation jag passerar, som har ett härbärge för ”EU-migranter” i närheten, stiger varje morgon på lika många kvinnor som män ur kategorin tiggare. Kvinnorna sitter i gatuhörn under dagarna men vad gör männen förutom att stå i klungor och kedjeröka upp de småslantar som deras ”fruar” skrapat ihop?

Hur kommer det sig att merparten av de tiggande är kraftigt överviktiga?

Varför får den s k ”Mariefredsmodellen” inga som helst ifrågasättanden? I Mariefred finns, som jag har berättat tidigare, en kvinna som kallar sig eldsjäl och som ”anställer” tiggare som allmänheten sedan kan hyra för allsköns uppdrag. Eldsjälen påstår att allt redovisas och att sociala avgifter betalas. Detta måste betyda att de ”anställda” skattar i Sverige och har arbetstillståndsdokumenten utprintade!

Att ett helt folkslag tillåts att pacificerade, förutom de ”anställda” i Mariefred, belamra gator och kollektivtrafik över stora delar av Europa är inget annat än skandal!

Visst, man kan, åtminstone inte särskilt ofta, rå för att man är fattig. Däremot kan man begära av de länder vars medborgare tigger utomlands ska ta sitt ansvar tillfånga och utbilda de människor som saknar utbildning och aktivt bidra till att pappmuggarna försvinner från Europas gator. Krav på motprestationer borde rimligtvis också kunna ställas för inte kan det löna sig att tigga?

Jag delar till fullo Expressens ledaråsikt: Tiggeriet måste upphöra, Löfven!

Kommunikativ kollaps vid Polismyndigheten!

Unni Jerndal, en gång vass journalist på SVT Aktuellt och Ekonominyheterna på TV4, sedermera vid Riksgälden och under ett drygt år kommunikationschef vid Polismyndigheten meddelade i dag att hon kastar in handduken.

Hon är helt överens med Rikspolischef Dan Eliasson att de alls inte är överens. Skönt att de är överens om detta i alla fall!

Jerndal har gjort ett par märkliga uttalanden under sin tid vid Polismyndigheten men i övrigt har bristen på kommunikation varit öronbedövande.

Vilka de olika ståndpunkterna mellan Jerndal och Eliasson varit får vi kanske veta så småningom.

Förhoppningsvis ville Jerndal mer aggressivt ta i tu med det polisledningen misslyckats med.

Jag tänker på erfarna poliser och nyutexaminerade polisaspiranter som lämnar myndigheten så som råttor lämnar ett sjunkande skepp. Jag tänker på beskrivningarna om för hög arbetsbelastning och för låg lön och jag tänker på den utlovade ökade synligheten av poliser som blivit till intet!

Mycket av missnöjet inom Polismyndigheten beror i grund och botten på att ledningen totalt misslyckats med internkommunikationen och att ”se” fotfolket.

Om det är Eliassons eller Jerndals fel återstå att se men jag satsar en peng på att det hela inte är Jerndals fel!

Fel är det i alla fall av den media, när dessa rader skrivs t ex Expressen, som påstår att en högt uppsatt polis i dag har lämnat myndigheten. Om inte Eliasson har avgått, såvitt jag vet har han tyvärr inte det, så måste Expressen avse Jerndal. Hon har aldrig varit, är inte och kommer aldrig att bli, i alla fall inte som det verkar i kväll, polis. Hon var, liksom en tredjedel av myndighetens anställda är, civilanställd som inte bär polistitel.

Vad som än fick Jerndal att lämna så är det hela ännu en spik i kistan och en kommunikativ kollaps för myndigheten vars anställda har att förhindra och beivra brott.

Det är kriminellt av regeringen att låta den svenska poliscirkusen få fortsätta utan att nödvändiga åtgärder vidtas!

Hoverboard - kondisförstörande och brandfarlig!

Visserligen ränner både barn och vuxna just nu omkring och jagar imaginära figurer i sina mobiltelefoner och det är väl bra att alltmer slöa svenskar blir tvungna att röra på sig mer än vad som, tyvärr, är normalt.

Att folk i allmänhet och imaginära figur-letare i synnerhet inte tänker på är hur de uppträder bland medtrafikanter är en försvårande omständighet.

Lika illa håller det nu på att bli bland den yngre generationen som nyligen fått möjlighet att röra på sig utan att röra på sig!

Jag tänker förstås hoverboardens intåg som eftertraktad och mer än populär produkt för finniga tonåringar och ibland yngre.

Bränderna, i samband med laddning, står som spön i backen och om ”brädan” inte brinner upp är den ännu ett tydligt tecken på att kommande generation kommer att få allt sämre kondition. Här ska liksom inte ens gås från hissen ut till gatan utan det ska slamras och åkas ut till fastigheternas portar.

Jag bor själv i ett flerfamiljshus där åtminstone en junior är fullkomligt besatt av sin hoverboard och han har numera inte varken tid, lust eller möjlighet att ens säga hej när man möter honom i trapphuset eftersom hans vingliga färd, oftast framåt, kräver all uppmärksamhet.

Jag tänker att stackars sate när han bryter ihop på en gympalektion, kanske könsuppdelad, framöver då han inte längre har ork att ta emot en basketboll eller klättra i en ribbstol.

Samtidigt tycker säkert hans föräldrar, i alla fall hans far, att det är en framgångssaga att familjen har haft råd att investera i en ny ”leksak” till sin telning!

Själv undrar jag mest när hela huset ska stå i ljusan låga och vilka förklaringarna då ska bli från tillverkare, föräldrar och den hoverboardanvändande, snart nog överviktiga och konditionsbefriade, finniga junioren?

Postnord - Skandalen som regeringen borde åtgärda pronto!

Det fanns en tid då brevbärarna jobbade på ackord, själv sorterade sitt distrikts försändelser, trampade ut i ur och skur, såg till att posten kom dit den skulle och trots ibland heroiska insatser kunde de flesta brevbärare avsluta sitt dagsverke ungefär då de flesta andra intar sin lunch!

Det var tider det!

Jag har bloggat många gånger om postdistributionsföretaget från helvetet, Postnord och kan även i dag konstatera att posten i mitt postnummerområde som mest delas ut tre dagar i veckan!

SVT Nyheter bedriver sedan några dagar en ”ny” kampanj mot förfallet när det gäller postutdelningen och nu börjar även annan media ropa ”Da Capo” och plockar fram stridsyxorna i ren sympati med kollegorna på SVT.

De senaste dagarna har jag bara väntat på att någon talesperson vid Postnord ska skylla på ”omorganisation”, den omorganisation som nu pågått i mer än fem års tid utan att den lyckas komma fram till något slags målsnöre.

Just den bortförklaringen har jag dock inte hört de senaste veckorna men i övrigt har bortförklaringarna varit fler än vad en matematiskt normalbegåvad person kan hålla räkningen på!

I dag skriver Aftonbladet om Tommy Hinders, 58 år ung, som efter 40 år som brevbärare får sparken. För att han inte har körkort!!!

Anledningen till att Tommy inte får sitta bakom en ratt sedan 1989 är att han då diagnosticerades med epilepsi.

Tommy har arbetat i Mora och har, såvitt jag kan förstå, skött sig jobb genom att ta sig fram på cykel. I ur och skur!

Nu har Postnord beslutat att postdistributionen i Mora ska ske medelst bil. I vilket annat större samhälle/mindre stad är det nödvändigt att ha bil för att distribuera post?

Jag tänker att Tommy vet mer om postutdelning än vad någonsin den nuvarande ledningen för Postnord kommer att veta!

Att svenska staten, som äger 60 %, och danska staten, som äger 40 % i den, helt riktigt, idiotförklarade postkoncernen låter missförhållandena fortgå är helt häpnadsväckande och ansvariga statsråd borde börja tänka på att ”kasta in hatten.”

Inom Postnord borde åtminstone de tre översta chefsskikten snarast få en avtackning i form av en spark i baken och ett respass ut på gatan!

Är säker på att Tommy Hinders skulle kunna göra jobbet betydligt mycket bättre än vad den nuvarande ledningen har misslyckats att göra.

Dra tillbaka klockan; Ge brevbärarna påverkansmöjligheter över hur jobbet ska göras och ge de som vill åter möjligheten att åter jobba på ackord.

Jag är övertygad om att postdistributionen i både Sverige och Danmark då, ännu en gång, skulle gå en strålande framtid till mötes och att vi kunder skulle kunna börja känna trygghet i att de försändelser som är adresserade till oss faktiskt kommer fram!

Australien snor sommaren! Kul för dem!

För alla oss som gillar sommar, värme, ljusa kvällar och lätt klädsel är det i dag en sorgens dag.

Läser att Australien i dag har ställt om sina klockor till sommartid.

Tack, det var mer info än jag ville veta!

Kul för er ”down under”, gno in det i våra ansikten bara, men en påminnelse för oss på norra halvklotet att det stora mörkret väntar bakom hörnet.

Dunjackor, kängor, halsdukar, tjocktröjor och vantar. Snökaos. Kollektivtrafikkollapser! Oplogade trottoarer och livsfarliga istappar på hustaken.

Har i dag sett sträck med tranor på väg mot sydligare nejder och det får mig att drömma om en tillvaro i ständig sommar.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: De som tycker att årstidsväxlingarna är så fantastiska i vårt land måste ha intellektuella luckor.

Njut kära medmänniskor på södra halvklotet. Om tre månader kulminerar er sommar och sedan är det vår tur att gå mot ljusare tider igen! Då ska här firas!

Ungersk vin- och paprikaproduktion i kris!

Ungern är landet som producerar många finfina viner till högst rimliga priser.

Ungern är också ett av Europas politiskt mest extrema länder.

De två omnämnda Ungern är inte längre kompatibla och frågan är vad det gör med det ungerska styret om ungrarna inte längre kan producera sina viner? Kanske kan folkets törst bli det som till sist fäller de högerextrema flyktingbekämparna i Budapest tornbeprydda (365 st torn, ett för varje dag på året!), vackra parlament?

DN berättar i dag att de ungerska vinodlarna ”skriker” efter arbetskraft men att skriken klingar ohörda.

Lika illa är det för lantbrukarna som odlar, den mer eller mindre världsberömda, paprikan.

Utbildade ungrare, rumäner, polacker och andra från det forna kommunistblocket har i stora hordar ”flytt” västerut i jakt på mer välbetalda arbeten och inom jordbruket har länderna varit beroende av billigare arbetskraft för att kunna vara konkurrenskraftiga.

Victor Orban, premiärminister, säger att hans land bör försöka locka arbetskraft med ”liknande historisk och kulturell bakgrund.”

Frågan är om han därmed efterlyser kommunistiskt tänkande kolchosarbetare eller om han själv, de facto, är beredd att trampa vin eller skörda paprika?

Hur som helst är hans styre världsfrånvänt in absurdum!

TT "outar" brottsmisstänkta godtyckligt!

Under den senaste veckan har TT publicerat tre nyhetstelegram om hyfsat offentliga personer som figurera i brottsliga sammanhang.

I två av telegrammen hängs de berörda ut med namn men i det tredje omnämns personen endast som ”mannen.”

När TT väljer att publicera namn tycks alltmer vara godtyckligt!

En känd baskettränare misstänks för drograttfylla och sparkas av sin klubb. Namnet publiceras.

Ett kommunalråd som köpt sexuella tjänster mister, naturligtvis, sitt jobb, Namnet publiceras.

En lokalpolitiker körde 160 knyck på mc och vägrade stanna trots både blåljus och sirener i vinddraget. Namnet förblir okänt.

Den spontana tanken som uppstår är att TT bedömer den misstänkta brottsliga handlingen efter hur allvarlig den kan tänkas vara. Dock är det oklart hur nyhetsbyrån gör jämförelsen och med vad man jämför.

Motorcykeldårens färd hade mycket väl kunnat resultera i en svår olycka. Hade hans namn då publicerats? Tränarens amfetaminintag erkändes i det initiala skedet men erkännandet togs därefter tillbaka. Borde hans namn offentliggjorts innan dom föll? Sexköparen har erkänt och fällts.

Jag tycker det är bra att det statueras exempel när någon, särskilt en offentlig person, döms för att ha begått brott.

Det vore dock klädsamt om den stora nyhetsbyrån kunde bestämma sig för en väl genomtänkt policy när det gäller ”outande”. I dag verkar det vara lite hipp som happ med det enhetliga tänket och publicerandet!