Är brandvarning rätt ord?

Ibland kan jag snöa in på ett ordval som någon annan använder sig av. Används ordet i skriven text så blir det oftast så att jag totalt missar budskapet och bara funderar över hur människan som författade orden tänkte?

Om en nyhetsbyrå eller en begåvad journalist väljer märkliga sätt att uttrycka det de vill säga kan jag få totalspunk (nej, det sista är inte något ord, jag vet!).

Somliga i min bekantskapskrets kan, beroende på min självpåtagna roll som språkpolis, anse att jag är knastertorr. Lika torr som marken ute i naturen just nu!

SMHI har utfärdat ett antal varningar under eftermiddagen. Varningar som förstås handlar om hög risk för både gräs- och skogsbränder.

TT väljer att formulera detta med rubriken ”Brandvarning i nästan hela landet.”

En brandvarning är, rätta mig om jag har fel, inte vad SMHI menar.

För mig är en brandvarning ett meddelande om att elden är lös, kanske alldeles inpå knuten. En brandvarning kan nog också vara om ”hesa Fredrik” vrålar eller om SR sänder extra från ett inferno.

En brandvarnare bör alla ha i sina hem.

Brandvarning finns överhuvudtaget inte i SAOL och en googling visar att ordet inte alls används så som TT i dag påstår.

Jag varnar inte men anser att det är stor risk att journalistiken håller på att fördärva vårt språk.

Kanske borde PO gå ut med en varning om att det råder allt högre risk för tankefel, språkmissbruk och förvirrande rubriksättning vid svensk media?