Lyssnar på SR Ekot vars korrespondent Jan Andersson i
Bryssel rapporterar om den uppblossande kritik som drabbar ansvariga i Belgien
för hanteringen av, före och efter förra veckans terrordåd.
Flygplatsen i Bryssel, Zaventem, kan inte öppnas än på många
dagar, polisens kommunikationssystem Astrid fallerade i samband med
terroristernas attacker, tips om terroristerna ignorerades och premiärministern
vägrar att låta ansvariga statsråd avgå.
Håhåjaja, så otroligt belgiskt, tänker jag! Och så otroligt
sannolikt att det skulle kunna hända även i Sverige!
Jag är fortsatt imponerad över den belgiska polisen som vid
tillslag lyckats finna misstänkt medskyldiga och viktiga bevis i den pågående
utredningen men i övrigt är det en hel del Belgien, och en smula Sverige, över
hela terrorsoppan.
Den svenska räddningstjänstens kommunikationssystem, Rakel,
har också visat sig vara stundtals opålitligt.
Om en varmvattenberedare i Belgien går sönder så är det
ingen lek för den boende. En ny måste beställas, något som kan ta månader innan
leverans kan ske. Den gamla trasiga måste rivas och den nya monteras på plats.
Här behövs rivningsarbetare, elektriker, montörer och rörmokare. I Belgien
lever dessa yrkeskategorier helt separata liv och att synka så att alla finns
på plats vid ett givet tillfälle är helt uteslutet och absolut omöjligt.
Axelryckningarna är många och ingen av de inblandade hantverkarna tycks ha
någon som helst förståelse för att de tillsammans skulle kunna göra stordåd på
nolltid, tjäna pengar flera veckor tidigare än i normalfallet och begreppet
service är helt och hållet ett okänt begrepp i den belgiska myllan.
Var och en håller på sitt och därför är det troligt att den
som t ex mottagit tips från turkiska myndigheter helt sonika låtit bli att
delge andra berörda. Samma sak skulle mycket väl kunna hända även här eftersom
upprörda röster i annat fall skulle börja hojta om integritetskränkningar.
Därför är det inte alls märkligt att avgångshallen, eller en
provisorisk sådan, på Zaventem skulle kunna fixas till pronto. Tvärtom! Om
flygtrafiken återupptas på flygplatsen i nästa vecka så kan detta vara ett
under värt att skriva hem om! Om man nu bor annorstädes än i Bryssel vill säga!
Att bo i Belgien, eller att resa till landet, är därför litet
grann som att köpa ett Kinderägg. Det kan innebära hur många ”överraskningar”
som helst. Kanske är det därför som jag, med skräckblandad förtjusning, fortsätter
att regelbundet resa dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar